• Brexit kan – och måste få ta tid

    berlaymont

    EU-federalisterna i EU-parlamentet vill slänga ut Storbritannien fortast möjligt ur sin fina gemenskap. Britterna skall få så dåliga villkor som möjligt menar EU-federlisterna. Liberala gruppen ALDE:s ordförande, tillika super-EU-federalisten, belgaren Guy Verhofstadt skall representera just EU-parlamentet i Brexitförhandlingarna. Frågan år dock om inte det marginaliserar EU-parlamentet då medlemsländernas regeringar ser mer till plånboksfrågor och handel än idealistiska frågor om bygget av Europas Förenta Stater.

    Kanske blir det så att Storbritanniens regering aktiviterar artikel 50, utträdesartikeln, i början av 2017. De behöver inte ha bråttom.

    Låt oss erinra oss om när Grönland lämnade dåvarande EG. EG på den tiden lade sig inte i alla politikområden i samma omfattning som EU gör idag. Mycket EU-lagstiftning har tagit över medlemsländernas lagstiftning sedan dess.

    Den 23 februari 1982 röstade en majoritet av grönlänningarna nej till fortsatt EG-medlemskap. Redan i den danska folkomröstningen 2 oktober 1972 hade en majoritet av grönlänningarna röstat nej till EG-medlemskap, men som en del av Danmark fick de i alla fall för tillfället acceptera att de slank med i EG tillsammans med Danmark. Färöarna däremot gick aldrig med i EG.

    Efter folkomröstningen i februari 1982 följde förhandlingar mellan Grönland och EG. Framförallt var det fiskefrågan som var stor. EG-länderna ville fortsatt fiska i Grönlands farvatten.

    I juni 1984 var det val till EG-parlamentet. En ledamot valdes in från Grönland. Han lämnade EG-parlamentet i februari 1985 och en dansk tog över det mandatet.

    Grönlandstraktatet mellan Grönland och EG blev klart 1984 och trädde i kraft 1 januari 1985 med verkan från 1 februari samma år. Det tog alltså tre år efter folkomröstningen före ett avtal fanns på plats om utträdet.

    Traktatet slår fast att EG/EU-länderna importerar fiskeprodukter från Grönland utan importtull. Samtidigt finns det ett fiskeavtal mellan EG/EU och Grönland att ett visst antal fiskefartyg från EU får fiska i grönländska vatten. Nuvarande fiskeriavtal mellan EU och Grönland gäller 2016-2020 och för det betalar EU ungefär 20 miljoner euro årligen till Grönland. Grönland självt låter för övrigt en del andra länders fiskefartyg fiska i deras farvatten på grönländsk licens då man själva inte har tillräckligt många fiskefartyg för att ta upp sin egen kvot.

    Sammanfattningsvis – Grönlands utträdesavtal med EG tog tre år från ax till limpa. Detta under en mindre komplicerad tid då EG existerade och med en enda stor fråga, fisket, som stötesten. Utträdesavtalet mellan Storbritanniens och EU är mycket mer komplicerat och omfattar så mycket mer. Man bör därför ge detta förhandlingsarbete mer tid än vad som var fallet med Grönland 1982-1985.

    Bild: Naalakkersuisut