• Svenska EU-parlamentariker stödjer ett ekonomiskt EU-förtryck av fattiga afrikanska länder

    Fishes in the fish market in the harbour of Brest

    Tidigare i Sverige har det funnits en levande debatt i Sverige om EU:s fiskeriavtalspolitik med fattiga afrikanska länder. Se till exempel här Jens Holms (V) angrepp på Socialdemokraterna och Centern.

    Eller se här hur Socialdemokraterna 2009 inför EU-parlamentsvalet lovar att inte längre rösta ja till dessa fiskeriavtal. I det läget var det så att i slutet av EU-parlamentets valperiod 2004-2009 hade Junilistan jagat över de svenska EU-parlamentarikerna till nej-sidan efter att konsekvent ha begärt Omröstning med namnupprop (ONU) på dessa fiskeriavtalsbetänkanden.

    I valrörelser låter det som bekant annorlunda. Tidigare har ingen svensk EU-parlamentariker försvarat EU:s fiskeriavtal med fattiga afrikanska länder. Läs t.ex. DN Sverige agerar passivt inför EU:s rovfiske och HD Passivitet inför EU:s rovfiske

    Men nu har åsikterna om dessa fiskeriavtal tydligen förändrats i det fördolda bland de svenska EU-parlamentarikerna. Tisdagen den tionde maj röstade EU-parlamentet om två fiskeriavtal. Ett avtal med Liberia (Walesabetänkandet A8-0142/2016) som EU skall betala 3,25 miljoner euro för under fem år, samt ett avtal med Mauretanien (Matobetänkandet A8-0147/2016) som EU skall betala 236,5 miljoner euro för under fyra år. Utvecklar dessa fiskeriavtal verkligen dessa båda länder? Tyvärr troligen tvärtom. Norge har bedrivit ett biståndsprojekt i Namibia där Nambia utvecklat sin egen fiskerisektor och sagt nej till fiskeriavtal med EU. Precis samma sak skulle behöva göras i Liberia, som har ett ytterst grymt inbördeskrig mycket nära i historien. Mauretanien har sina akuta problem som gör att de skulle behöva behålla fisket i sitt territorialvatten för sig själva. Det var en livsmedelskris i Sahelregionen (regionen söder som Saharaöknen) 2012 och sedan dess löper en tredjedel av den mauretanska befolkningen (omkring en miljon människor) risk för allvarlig, akut undernäring. Dessutom har Mauretanien tagit emot 66 000 flyktingar från konflikten i Mali, som givetvis lever i nöd. Genom att neka Mauretanien bistånd att utveckla sin egen fiskerisektor kommer trycket av afrikanska flyktingar givetvis att öka mot EU-länderna i södra Europa. EU binder därmed ris för egen rygg genom att underbygga att flyktingströmmar tvingas i riktning mot Europa.

    Vad har förändrats mot tidigare kritik från 2009 av EU:s fiskeriavtal med fattiga afrikanska länder? Kan de svenska EU-parlamentariker som röstar för dessa fiskeriavtal förklara det?

    Var och en får dra sina egna slutsatser av de utdrag från EU-parlamentets protokoll från debatten om dessa ärenden nedan.

    Debatt om dessa två fiskeriavtal ägde på måndag kväll 9 maj 2016 i Strasbourg. En ledamot gjorde ett inlägg i debatten. Det återges i dess helhet nedan:

    Linnéa Engström (MP): ”Herr talman! Fiskeavtalet mellan EU och Republiken Liberia gäller tonfisk och under en tid av fem år. Jag välkomnar avtalet eftersom det innehåller krav på ökad transparens och sektoriellt stöd till fiskesektorn i Liberia, ett viktigt stöd för att utveckla landets egen kapacitet.

    Förhoppningen är att det stöd som EU ger för utveckling av fiskesektorn kan öka vetenskapliga uppskattningar av fiskebestånden, stötta lokalt kustnära fiske som lokalbefolkningen är beroende av och förstärka övervakning och kontroll för att bekämpa illegalt fiske.

    När det gäller transparens så är det här avtalet i linje med det bästa avtalet hittills, vilket är det undertecknade avtalet mellan Mauretanien och EU. En klausul säger att Liberia öppet ska publicera varje fiskeavtal som landet tecknar, både privata och offentliga, med de utländska flottor som fiskar i dess vatten. Detta har också Liberia föredömligt gjort under flera år. Vi tittar noggrant på detta exempel och önskar också dessutom att den publicerade informationen är både komplett och pålitlig.

    Avtalet med Mauretanien är ett ur många aspekter bra avtal som blivit symbol för den externa fiskepolitiken, där EU försöker höja standarder och tvinga andra flottor från nationer som Kina, Taiwan och Ryssland att anpassa sig till mer hållbara villkor.

    Mauretanien lovar att offentliggöra alla fiskeavtal som landet tecknar. Förhoppningen är att detta ökar insynen i det totala fisketrycket så att vi får en bättre förvaltning av fiskeresursen. Avtalet innehållet inte bläckfisk, då Mauretanien varit tydliga med att detta måste gå till den egna befolkningens behov. Detta är mycket bra och bör respekteras av alla utländska flottor som fiskar i Mauretanska vatten.”

    Genom att med många ”men” och ”kanske” konstateras alltså att detta avtal är bättre än det förra. Men den gamla riktlinjen ligger fast – EU-länderna utnyttjar de afrikanska länderna i en slags nykolonialism. De etablerade partifamiljerna kristdemokraterna, socialisterna/socialdemokraterna, liberalerna och de gröna lämnar därmed dörren öppen för EU-motståndares kritik mot denna politik.

    Nedan återges ett tal från en brittisk UKIP-ledamot. Utan att uttrycka någon sympati i övrigt med UKIP kan det bara konstateras att talaren går till kärnan i problemet med EU:s fiskeripolitik gentemot Afrika.

    David Coburn (UKIP): “Mr President, another month, another waste of time, effort and resources coming to Strasbourg. Another ditched Cameronian promise to the British people – and another fishing agreement! Or rather, two: one new with Liberia and one renewed with Mauritania.

    This is another betrayal of ordinary people. These agreements are a form of euro-colonialism. They allow the EU to plunder the fish from other people’s waters, while salving their consciences. How much local fishing does not happen because Europeans steal the fish? How many Africans remain poor? How much of the EU conscience money actually goes to help ordinary people?

    There is an old joke – actually a proverb – which says: ‘Give a man a fish and you feed him for a day. Teach a man to fish and you feed him for a lifetime.’ Not with EU fisheries agreements, you do not! Instead you take from him his living, his food, his livelihood and you line the pockets of the political class of the country concerned. And they tell us that we are the mad ones who want to leave the EU. I want Scotland’s 200 mile limit back; Brexit now!”

    I samband med omröstningen tisdag 10 maj 2016 lämnade en svensk ledamot, Björk (V), in två röstförklaringar. De löd som följer nedan och skall också tas i betraktande i den stora bilden av kritiken mot EU-politiken på detta område.

    Malin Björk (V), skriftligt: ”Jag har avstått från att rösta på betänkandet.

    Det är det första avtal som EU ingår med Liberia och det avser endast tonfisk. Tjuvfiske på tonfisk utgör ett stort problem. The West Africa Regional Fisheries Program beräknar att utvecklingsländer förlorar 10-23 miljarder dollar varje år på grund av det illegala fisket. Avtalet behövs för att stävja det illegala fisket, och syftet med detta, liksom EU:s samtliga fiskeriavtal, är att exploatera hav utanför EU:s territorium för att gynna den egna fiskeindustrin, så även i detta fall. Både arbetsrätt och miljö måste tas hänsyn till och i det här fallet uppfyller inte betänkandet båda kraven. Därför har jag valt att avstå från att rösta på betänkandet.”

    Malin Björk (V), skriftlig: ”Jag har röstat mot betänkandet.

    I likhet med det förra fiskeriavtalet med Mauretanien kvarstår fortfarande vissa problem som transparens, korruption och brist på samråd med berörda aktörer. Överfiske är ett stort problem, särskilt av utländska båtar och risken är att avtalet inte bidrar till ett hållbart fiske trots sin intention. Både arbetsrätt och miljö måste tas hänsyn till, och i det här fallet uppfyller inte betänkandet kraven. Därför har jag valt att rösta mot betänkandet.”

     

    Walesabetänkandet (A8-0142/2016) angående EU:s fiskeriavtal med Liberia antogs med 584 ja-röster mot 35 nej-röster och 43 nedlagda röster. De som röstade nej var främst brittiska UKIP i blandgruppen EFDD, sju ledamöter från vänstergruppen GUE/NGL samt enskilda ledamöter från spridda grupper. Avstod gjorde främst brittiska konservativa i konservativa ECR-gruppen, 15 ledamöter från vänstergruppen GUE/NGL samt enskilda ledamöter från spridda grupper.

    De svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja: Federley (C), Selimovic (FP), Wikström (FP), Adaktusson (KD), Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Andersson (MP), Engström (MP), Eriksson (MP), Valero (MP), Post (FI), Guteland (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S).

    Nej: Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Avstod: Björk (V).

    Frånvarande: Hedh (S).

     

    Matobetänkandet (A8-0147/2016) angående EU:s fiskeriavtal med Mauretanien antogs med 585 ja-röster mot 41 nej-röster och 41 nedlagda röster. De som röstade nej var främst brittiska UKIP i blandgruppen EFDD, tolv ledamöter från vänstergruppen GUE/NGL samt enskilda ledamöter från spridda grupper. Avstod gjorde främst brittiska konservativa i konservativa ECR-gruppen, tolv ledamöter från vänstergruppen GUE/NGL samt enskilda ledamöter från spridda grupper.

    De svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja: Federley (C), Selimovic (FP), Wikström (FP), Adaktusson (KD), Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Andersson (MP), Engström (MP), Eriksson (MP), Valero (MP), Post (FI), Guteland (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S).

    Nej: Björk (V), Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Frånvarande: Hedh (S).

     

    Den enkla sanningen i denna fråga är nog att förut när det var ett publikt tryck i Sverige gentemot EU:s fiskeriavtal med fattiga afrikanska länder så böjde sig många svenska EU-parlamentariker för trycket. Nu när trycket i Sverige inte är lika starkt böjer sig istället de flesta svenska EU-parlamentarikerna för trycket från deras parlamentsgrupper.

    Politisk integritet och ryggrad är tyvärr en bristvara bland många svenska EU-parlamentariker.

    Bild: EU-Kommissionen