• Premiärminister Cameron försöker skrämma britterna till underkastelse inför EU

    Camerons uppgörelse med EU innehåller inte mycket i sak. Därför satsar
    han nu på att skapa rädsla hos britterna för det stora okända – livet utanför
    EU. Nu senast uttalade Cameron att en röst för utträde är årshundradets
    chansning.

    BBC

    Newsnight fredag kväll (26/2) behandlade man frågan om
    skrämselpropaganda i brist på konkreta resultat i förhandlingen mellan EU och
    Storbritannien. Cameron har som sagt redan startat att lägga upp på hög alla
    ”risker” med att lämna EU.

    Negativ kampanj påverkar folk säger undersökningar av hur väljare
    fattar isna beslut. Det finns också en stark tradition i Storbritannien av
    negiv kampanj. Den minnesgode kanskek ommer ihåg de konservativa kampanj mot
    Tony Blair när han var nyvald ledare för Labour. Då sattes affischer upp med
    Blair med djävulsögon under rubriken ”New Labour New Lies”. I folkomröstningen
    om Skottlands eventuella självständighet 2014 kördes också en skrämselkampanj
    om alla komplikationer och risker med att lämna Förenade Kungadömet (UK). Det
    kampanjen var lyckosam då självständighetsanhängarna förlorade.

    Men håller skrämselkampanjen denna gång? Ibland blir det en
    ”overkilleffekt” och folk slutar lyssna på alla domedagspredikningar från
    politikereliten. Inför Danmarks folkomröstning i december 2015 hävdade
    politikereliten att europeiska pedofiler skulle få en fristad i Danmark om man
    inte lämnade över makten över rättspolitiken till EU. Detta ”hot” hjälpte inte.
    I den svenska eurofolkomröstningen 2003 hävdade ja-sidans politikerelit att
    kronan skulle bli en ”skvalpvaluta”, arbetslösheten skulle breda ut sig och
    räntan skulle nå astronomiska höjder och det svenska folket skulle bli tvungna
    att gå från gård och grund (det kan noteras att svenska reporäntan från 17
    februari 2016 är -0,50%).

    I vilken omfattning kommer Cameron att lyckas skrämma sina väljare?

    Storbritanniens EU-federalister ligger lågt – före detta
    EU-kommissionär och Labourminister Peter Mandelson verkar ha tagit semester.

    Meningen var att premiärminister Cameron skulle åka och tala i
    EU-parlamentet i Strasbourg. Men denna öppna debatt med kärnan av
    EU-federalister strök man av rädsla för att skrämma den brittiska väljarkåren.
    Det hade gett goda argument för den brittiska utträdessidan och det vågades
    inte riskeras. Cameron vågade inte ens träffa gruppledarna i EU-parlamentet.
    Istället hade han ett litet möte med några utvalda EU-parlamentariker där alla
    lade sina ord på guldvåg för att hjälpa Camerons EU-kampanj. Storbritanniens
    roll i ett framtida Europas Förenta Stater får skjutas upp till senare, nu
    gäller att hålla landet kvar i EU. Tålamod gäller – det inser EU-parlamentets
    talman Martin Schulz.

    En opinionsundersökning från 16 februari visar att 52% vill lämna EU, 48% vill stanna kvar i EU. Bland partisympatisörerna är sympatierna följande: Labour 61% stanna, 39% lämna, Konservativa 44%
    stanna, 56% lämna, Liberaldemokraterna 65% stanna, 35% lämna, UKIP 8% stanna,
    92% lämna.

    Bland Labours väljare skiljer det sig alltså mycket mot deras parlamentsgrupp
    i underhuset. Den består av Labourhöger från Blairs tid, vilka fått kritik för
    att de tappat kontakten med arbetarvljarna och de gamla vänsteridéerna.
    Premiärminister Cameron har en majoritet av sina konservativa väljare mot sig
    när han vill stanna kvar i EU. Liberaldemokraterna har en mycket stark
    pro-EU-profil, men de har alltså en stark minoritet mot sig bland de egna
    väljarna. Att UKIP inte når 100% bland sina sympatisörer på sin stora
    profilfråga utträde är lite förvånande, men de har också lockat missnöjesröster
    från alla håll de senaste åren av olika skäl, inte bara för missnöje med EU.

    Det ut som det blir en jämn folkomröstning. Men än är det långt
    till 23 juni.