• Agerar Sverige som ett självständigt land i FN?

    Sveriges
    regering satsar pengar på en kampanj för att vårt land skall bli invalt i FN:s
    säkerhetsråd. Sverige vill vara ”en stark humanitär röst” och ta
    sitt globala ansvar, menar regeringen.

    Men Inga-Britt Ahlenius,
    före detta chef på FN:s internrevision, 

    Alla håller inte med om värdet av att lägga mycket
    energi och resurser på den svenska kandidaturen. Inga-Britt Ahlenius, före
    detta chef för Riksrevisionsverket och tillika före detta chef på FN:s internrevision har uttalat att satsningen är missriktad och att Sverige övervärderar möjligheterna att göra någon skillnad i säkerhetsrådet.

    Hon hävdar att: 

    ”Sverige
    kan inte göra någon skillnad i säkerhetsrådet. Kandidaterna följer alla
    samma EU-linje och inflytandet för icke-permanenta medlemmar gentemot de fem
    permanenta är dessutom begränsat.”

    Ahlenius är av den uppfattningen att Sverige som
    medlem av EU är bundet av sin lojalitet mot unionen och kan därför inte fungera
    som en självständig röst. Två platser skall tillsättas säkerhetsrådet för
    perioden 2017-18 och tre av EU:s medlemsländer konkurrerar om platserna:
    Nederländerna, Italien och Sverige.

    Enligt Ahlenius gör det egentligen ingen skillnad om
    det är Sverige eller någon annan medtävlande som får plats vid bordet, EU-länderna
    följer alla samma linje, och inflytandet för icke-permanenta medlemmar gentemot
    de fem permanenta är dessutom begränsat.

    Ahlenius anser att Sverige istället borde satsa på
    att, tillsammans med andra, göra allt för att få fram en ny generalsekreterare
    för FN efter det att Ban Ki-moon lämnar posten vid årsskiftet. De fem
    permanenta medlemmarna har inget intresse av en kvalificerad ledare för FN,
    därför fick vi Ban Ki-moon, säger hon.

     Men Sveriges regeringen gör en annan analys av vad som
    går att göra i säkerhetsrådet. Utrikesminister Margot Wallström skriver till
    exempel i en debattartikel att en plats i säkerhetsrådet är en plattform för
    oss att driva vår politik. Sverige kan föra fram åsikter och värderingar som
    påverkar omvärlden i en positiv riktning, enligt Wallström i DN i december.

    Sverige är dessutom sjätte största bidragsgivare, i
    absoluta tal, till FN och det var 20 år sedan Sverige senast satt i
    säkerhetsrådet. Det vore rättvist att låta Sverige få sitta med vid bordet
    igen, anser den svenska kampanjledningen, när nu slutspurten i kampanjarbetet
    inleds – i slutet av juni detta år skall det avgöras. Nu skickas ”hederssändebud”
    ut i världen för att värva röster inför valet. Bland tunga namn med bra
    kontakter som skall vara ”hederssändebud” Carl Bildt, Göran Persson, Pierre
    Schori och Lena Hjelm-Wallén. Dessa personer är nog inte billiga att hyra in
    för detta uppdrag.

     Carl Bildt för sin del vill se ”en starkare samlad
    europeisk röst i de avgörande globala frågorna.”

    EU-parlamentet har sedan länge den åsikten att EU bör
    ha en plats i FN och säkerhetsrådet – ibland har de uttalat att EU skall ha en enda plats, men senast antog
    man en svagare skrivning i den frågan.

    Sveriges regeringen tycks också hoppas på att
    ”icke-demokratin” Saudiarabien skall kunna övertygas om att stödja den svenska
    kandidaturen, trots tidigare meningskiljaktigheter. Saudiarabien kan få andra
    arabländer i regionen att rösta som dem.

    Sverige är rent allmänt en lojal EU-medlem som troget
    följer EU:s utrikespolitiska linje i FN:s generalförsamling. Men samtidigt kör
    regeringen ett dubbelspel och hävdar man har så mycket att tillföra i
    FN-arbetet. Inför svenska skattebetalare vill man inte tala om EU-linjen man
    följer i FN.