• EU:s reformförslag till Storbritannien – tomma löften

    image

    Tisdagen 2 februari offentliggjorde Donald Tusk, EU-president i
    ministerrådet sin förslag för en ny uppgörelse med Storbritannien (eller
    Förenade Kungadömet som det officiellt heter) inom EU. Det viktigaste
    dokumentet är det utkast till beslut för regeringscheferna i Europeiska Rådet
    Tusk skrivit efter diskussioner med olika medlemsländer. Detta beslut skall då
    träda i kraft den dag Storbritanniens regering meddelar ministerrådet att
    landet har beslutat att stanna kvar som medlem av EU.

    När det gäller de ekonomisk-politiska frågorna har Storbritannien
    krävt att när euroländerna går vidare med sin finanspolitiska överstatliga
    union så skall den intre marknadens integritet och de legala intressena från
    icke-euroländers sida respekteras.

    Intressant för Sveriges del är att Tusk nu uttalade att en fördjupning
    av EMU skall vara frivillig för de länder som inte har euro som valuta och det
    skall vara öppet för dessa länder att delta när det så är lämpligt.

    Detta är intressant då EU-kommissionens linje är att till exempel
    Sveige måste gå med i euron eftersom vi inte har något undantag. En del
    euroländer som Tyskland och Frankrike är angelägna om att se till att
    eurozonen blir mer överstatlig och de är irriterade över att Storbritannien
    har en eventuell möjlighet att stoppa dem. Men det finns också i Tusks förslag
    en skrivning om att icke-euroländer inte skall skapa hinder utan underlätta
    fördjupningen av den överstatliga eurostaten.

    När det gäller ”ever closer union”, det vill säga att som det står i
    EU-fördraget – EU skall gå på ett enda spår mot målet att skapa ett Europas
    Förenta Stater – har Storbritanniens regering deklarerat att de vill att detta
    politiska åtagande INTE skall gälla dem. Storbritannien vill ha detta på pränt
    formellt, lagligt bindande och oåterkalleligt. Något som också Sverige/Danmark borde
    uttala skall gälla för oss.

    Tusk har föreslagit att Europeiska rådet skall uttala att
    Storbritannien inte är åtaget till ytterligare politisk integration i EU. Detta
    är dock bara ett uttalande som skall göras från rådet. Det skall alltså inte
    formellt skrivas in i EU:s fördrag just nu, men Britterna får ett löfte om att det skrivs in i EU:s
    fördrag nästa gång man gör en revision. Om man kan lita på ett sådant löfte kan
    ifrågasättas starkt. Detta är alltså vad som föreslås skall bli positionen från
    övriga 27 EU-länder. Om detta blir EU-27:s slutliga position återstår att se.

    Cameron och Storbritanniens regering vill också stärka de nationella
    parlamentens roll i EU. EU-parlamentet anser sig ju till exempel stå över
    medlemsländernas parlament i rangordning (trots ett lågt valdeltagande i valen
    till det förstnämnda). Storbritannien har förordat att ett antal nationella
    parlament tillsammans skall kunna ge ett ”rött kort” till nya EU-lagar. Exakt
    hur många medlemsländers parlament som skall krävas för att kunne ge ett rött
    kort skall vara ett ”föremål för förhandling”.

    Men här har Tusk inte utlovat något av substans. Redan idag finns det i
    enlighet med Lissabonfördraget en möjlighet för de nationella parlamenten att
    avge ett gult kort för att få EU-kommissionen att ompröva ett förslag för att
    de nationella parlamenten anser att det strider mot principen att politiska
    beslut skall fattas så nära medborgaren som möjligt (EU-institutionernas
    princip är snarare att EU är den bästa nivån där politiska beslut skall
    fattas).

    Men det gula kortet har hittils fungerat dåligt. Det behövs nio
    parlament eller fler för att få till ett gult kort. Men tidsperioden för att
    avge kortet är begränsad (12 veckor), de nationella parlamenten är inte
    koordinerade sinsemellan, de har heller i regel inte fått några resurser för att
    genomföra granskningen av EU-förslag. Sveriges Riksdag har faktiskt varit
    mycket aktiva i denna granskning av EU-förslag
    . Men tyvärr lämnas det mycket
    att önska av många andra nationella parlaments arbete. En del verkar
    överhuvudtaget inte ha brytt sig, Kroatiens parlament har sedan 2010 inte visat
    gult kort en enda gång. Sloveniens parlament har gjort det i 0,1% av
    fallen,  Bulgariens parlament 0,2% och så
    vidare. Totalt ligger 14 EU-länders parlament under 1% i gula kort av det
    totala antal ärenden där man kunnat avge det. D¨säger det sig självt att det är
    ytterst svårt att skrapa ihop nio länders parlamentet till vare sig ett gult
    kort eller ett rött kort.

    Att detta skulle bytas från ett gult till ett rött kort löser inga av
    de nämnda problem som finns idag med de nationella parlamentens inflytande på
    EU. Så det brittiska kravet från EU om att utöka de nationella parlamentens
    roll i EU har i princip inte nått något gehör i verkligheten.

    I Storbritannien är det också en stor fråga vad som skall gälla i
    framtiden till exempel  för barnbidrag
    till EU-migranter. Idag betalar Storbritannien barnbidrag till EU-migranter
    vars barn kan vara kvar i deras hemländer, till exempel i Polen. Dessa
    barnbidrag är på en och samma nivå oavsett vilket land dessa EU-migranters barn
    bor i. Nu föreslås det en en ändring från EU som kan innebära att man till
    exempel sänker banrbidraget för EU-migranters barn som befinner sig i Polen
    till polsk nivå.

    I sitt valmanifest 2015 lovade Cameron att han skulle minsann se till
    att man inte betalade ut barnbidrag till EU-migranters barn som bor i
    andra EU-länder. Huruvida detta var ett populistiskt löfte för att kamma
    hem väljare kan diskuteras. Men nu ser vi alltså att han inte kom
    särskilt långt med att förverkliga sitt vallöfte när han förhandlade med
    EU. Själv säger Cameron nu att det fortfarande är en fråga för
    förhandling med EU. Men det kan konstateras att han inte kommit särskilt
    långt och att hans vallöfte inte var något värt i Bryssel.

    En del kritiker är inte nöjda med detta men Cameron försöker vrida till
    beskrivningen av förslaget och få det till en seger för hans krav på
    begränsning av bidrag till EU-migranter.

    Men i dokumentet från Tusk är det fullt av hål om vad som skall komma
    att gälla. Att ändra EU-migranters förmåner skall gtälla en begränsad tid och
    endast för EU-migranter som nyligen har kommit in på den brittiska
    arbetsmarknanden under en period av (X) år, utvidgningsbart för två följande
    perioder på (Y) år and (Z) år. Detta med X, Y, Z (det står faktiskt så i Tusks
    dokument) har vållat mycket irritation i Storbritannien och Camreon försöker
    att undvika frågan.

    Cameron försöker nu att dansa piruetter likt balettdansörerna i
    Svansjön. Han säger att detta utkast levererar ”substantiella reformer” i EU.
    Men det finns inget substansiellt i Tusks förslag till Europeiska Rådet.
    Oavsett vad Tusk hade kommit med hade Cameron tagit positionen att han minsann
    har påverkat EU, Cameron vill inte att Storbritannien skall lämna EU.

    Bättre förslag måste säkert komma för att övertyga Storbritanniens
    medborgare om att de skall rösta ja till fortsatt EU-medlemskap. Cameron hoppas
    på att han kan överrösta EU-kritikerna i Storbritannien. Men frågan är om detta förslag är tillräckligt för att göra det.

    Se även: When Cameron and Osborne laughed at a ‘Red Card’