• EU-parlament vill centralisera EU-valinformation och valregler för att skapa den federala EU-tvåpartistaten

    Som
    rapporterats i fyra tidigare delar på detta tema – onsdagen den 11 november
    röstade EU-parlamentet om ett eget initiativ om reformen av Europeiska unionens
    vallag (Hübner/Leinenbetänkandet A8-0286/2015).

    Vi granskar nu de avslutande och viktigaste omröstningarna med namnupprop
    (ONU).

    ONU
    nummer 20: Ändringsförslag 28 på 1976 års valakt från utskottet för
    konstitutionella frågor

    EU-parlamentet
    vill att i princip alla politiska frågor skall beslutas om genom överstatliga
    beslut genom en kvalificerad majoritet i ministerrådet (där de stora
    medlemsländerna genom sina röstetal är tungt vägande) och en majoritet i
    EU-parlamentet (där också de större medlemsländerna har fler mandat).

    Medlemsländernas
    nationella parlament betyder ingenting i detta maktspel. Trots att den
    politiska debatten cirkulerar i princip helt och hållet runt valen till de
    nationella parlamenten i medlemsländerna (med undantag av Frankrike där
    presidentvalet betyder mer) så skall medlemsländernas parlament marginaliseras
    i superstaten EU. Som synes av ändringsförslag 28 vill EU-parlamentet ta bort
    medlemsländernas vetorätt i att sätta reglerna för valet
    till EU-parlamentet.
    De större EU-länderna skall kunna köra över de mindre länderna.

    I
    artikel 14 i 1976 års valakt står det idag följande:

    ”Artikel
    14. Om det visar sig nödvändigt att besluta om åtgärder för att genomföra denna
    akt, skall rådet på förslag från Europaparlamentet och efter att ha hört
    kommissionen enhälligt besluta om sådana åtgärder. Rådet skall först ha försökt
    komma överens med Europaparlamentet i en förlikningskommitté som skall bestå av
    rådet och företrädare för Europaparlamentet.”

    Detta
    vill utskottet för konstitutionella frågor ändra till:

    ”Åtgärder
    för att genomföra denna akt ska föreslås av Europaparlamentet genom beslut av
    en majoritet av dess ledamöter och antas av rådet med kvalificerad majoritet
    efter det att kommissionen har hörts och Europaparlamentet har gett sitt
    godkännande.”

    Att
    rösta för detta ändringsförslag innebär att ytterligare en fråga går från
    mellanstatlighet till överstatlighet i EU. Man ger EU makt över en fundamental
    fråga – hur allmänna val skall organiseras, visserligen i det här fallet endast
    EU-parlamentsvalet.

    Dessutom
    ger man den politiska makten över dessa frågor till de kristdemokratiska och
    socialdemokratiska regeringspartierna, som har ett delat intresse av att skapa ett
    tvåpartisystem i EU. Detta tvåpartisystem vill de skapa genom att införa spärrar av olika
    slag samt att i valreglerna gynna de stora partierna publicitetsmässigt med mera.

    Detta
    ändringsförslag (nummer 28) från utskottet antogs med 459 ja-röster mot 155
    nej-röster och 13 nedlagda röster.
    Röstade för gjorde liberala ALDE, italienska
    femstjärnerörelsen i blandgruppen EFDD, en stor majoritet av vänstergruppen
    GUE/NGL, de Gröna, kristdemokratiska EPP och socialdemokratiska S&D. Nej
    röstade konservativa ECR, en minoritet av vänstergruppen GUE/NGL, en majoritet
    av blandgruppen EFDD, främlingsfientliga ENF, 20 ledamöter från kristdemokratiska
    EPP, 13 ledamöter från socialdemokratiska S&D och ledamöter från spridda
    grupper.

    Det
    är direkt huvudlöst av de Gröna och en stor del av vänstergruppen GUE/NGL att
    de röstar för regler som ger makten till de stora partierna i de stora
    EU-länderna att bestämma över valrepresentationsregler.
    En del av dem tror på
    EU-överstatlighetens beslutsfattande av princip. Idag kan det gröna EU-partiet
    direkt påverka valreglerna genom att be till exempel svenska MP i regering att
    lägga veto mot regler som ensidigt gynnar de två stora i EU, kristdemokraterna
    och socialdemokraterna. Blir EU-överstatlighet verklighet i frågan om beslut
    över EU-parlamentsvalregler kan en majoritet i ministerrådet av kristdemokratiska/socialdemokratiska
    regeringar (som i princip alltid brukar dominera regeringarna i EU:s
    medlemsländer, även om de inte alltid har parlamentariska majoriteter bakom
    sig) rösta ner de regeringar som representerar konservativa och gröna partier.

    Tala
    om att de Gröna och Vänstern ger bort makten i dessa för dem livsviktiga frågor
    om EU-parlamentarisk representation i framtiden,

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja:
    Federley ©, Selimovic (FP), Wikström (FP), Adaktusson (KD), Valero (MP), Post
    (FI).

    Nej:
    Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Andersson (MP) (röstade först ja
    men har i efterhand anmält felröstning och att han avsåg att rösta nej), Guteland
    (S), Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Björk (V), Lundgren
    (SD), Winberg (SD).

    Närvarande,
    men ej röstat: Engström (MP), Eriksson (MP) (hade lämnat omröstningen).

    De
    två MP-ledamöterna hade på grund av stressig förberedelse missat den Gröna
    gruppens idiotresonemang. EU-parlamentet brukar vara sena med definitiva
    röstlistor för omröstningarna, särskilt när det som i detta fall var session i
    Bryssel.

    ONU
    nummer 35: Punkt 22, första delen, i förslaget till betänkande

    Punkt
    22 i förslaget till betänkande löd som följer:

    ”22.
    Europaparlamentet anser det önskvärt att inrätta en europeisk valmyndighet som
    skulle kunna ha i uppdrag att centralisera informationen om val till
    Europaparlamentet, övervaka valens genomförande och underlätta
    informationsutbytet mellan medlemsstaterna.”

    Denna
    punkt röstade man om i två delar. Den första ONU var på följande text:

    ”22.
    Europaparlamentet anser det önskvärt att inrätta en europeisk valmyndighet …”

    Denna
    första del av punkt 22 antogs med 401 ja-röster mot 211 nej-röster och 13
    nedlagda röster. Röstade för gjorde liberala ALDE, italienska
    femstjärnerörelsen i blandgruppen EFDD, en minoritet av vänstergruppen GUE/NGL,
    de Gröna, kristdemokratiska EPP och socialdemokratiska S&D. Nej röstade
    konservativa ECR, en majoritet av vänstergruppen GUE/NGL, en majoritet av
    blandgruppen EFDD, främlingsfientliga ENF, 35 ledamöter från kristdemokratiska
    EPP, 17 ledamöter från socialdemokratiska S&D, två från svenska MP och fyra
    regionalister.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja:
    Federley ©, Selimovic (FP), Wikström (FP).

    Nej:
    Adaktusson (KD), Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Andersson (MP), Valero
    (MP), Guteland (S), Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Post
    (FI),

    Björk
    (V), Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Närvarande,
    men ej röstat: Engström (MP), Eriksson (MP) (hade lämnat omröstningen).

    ONU
    nummer 36: Punkt 22, andra delen, i förslaget till betänkande

    Den
    andra ONU på punkt 22 var på följande text:

    ”22.
    … som skulle kunna ha i uppdrag att centralisera informationen om val till
    Europaparlamentet, övervaka valens genomförande och underlätta
    informationsutbytet mellan medlemsstaterna.”

    Denna
    andra del av punkt 22 antogs med 386 ja-röster mot 204 nej-röster och 27
    nedlagda röster. Röstade för gjorde liberala ALDE, italienska
    femstjärnerörelsen i blandgruppen EFDD, de Gröna, kristdemokratiska EPP och
    socialdemokratiska S&D. Nej röstade konservativa ECR, vänstergruppen
    GUE/NGL,  en majoritet av blandgruppen
    EFDD, främlingsfientliga ENF, 13 ledamöter från kristdemokratiska EPP, 11
    ledamöter från socialdemokratiska S&D, två från svenska MP och fyra
    regionalister.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja:
    Federley ©, Selimovic (FP), Wikström (FP).

    Nej:
    Adaktusson (KD), Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Andersson (MP),
    Valero (MP), Guteland (S), Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Björk
    (V), Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Avstår:
    Post (FI).

    Närvarande,
    men ej röstat: Engström (MP), Eriksson (MP) (hade lämnat omröstningen).

    ONU
    nummer 43: Ändringsförslag 34 från S&D och ALDE-grupperna

    Ändringsförslag
    34 från socialdemokratiska S&D-gruppen samt liberala ALDE-gruppen tog upp
    ett förslag som EU-parlamentet tjatat om i mer än tjugo år. De vill skapa en
    speciell EU-valkrets
    och att alla väljare skall ha två röster, en för den
    nationella/regionala valkretsen och en för hela EU.

    Ändringsförslag
    34 löd som följer:

    ”Pa.
    Om det inrättades en gemensam valkrets där listorna toppades av dem som varje
    politisk gruppering nominerat som kandidat till befattningen som kommissionens
    ordförande, skulle detta kraftigt förstärka den europeiska demokratin och ge
    ytterligare legitimitet åt valet av kommissionens ordförande.”

    Detta
    ändringsförslag är som sagt ett återkommande förslag från EU-parlamentet som har sett lite
    olika ut genom åren. Före Sverige blev EU-medlem 1995 föreslog EU-parlamentet
    en gång att 15% av dess medlemmar skulle väljas av en EU-valkrets. Det vill
    säga då skulle också varje lands delegation till EU-parlamentet minskas med
    cirka 15%. Under mandatperioden 1994-1999 förordade EU-parlamentet att en
    EU-valkrets skulle välja 10% av EU-parlamentets mandat. I Sveriges fall skulle
    då två mandat avträdas och ges till EU-valkretsen istället. Senare fick de en
    ny briljant idé i utskottet för konstitutionella frågor. Den förra
    mandatperioden 2009-2014 föreslog utskottet att 25 ”super-MEPs” skulle väljas i
    en EU-valkrets. Men EU-parlamentets gruppledare fick kalla fötter och det
    förslaget kom aldrig upp till sessionsbehandling trots tjat från utskottet. Men
    nu återkom alltså socialdemokrater och liberaler med förslaget.

    Detta
    ändringsförslag (nummer 34) från S&D och ALDE antogs med 386 ja-röster mot 204
    nej-röster och 27 nedlagda röster. Röstade för gjorde liberala ALDE, de Gröna,
    kristdemokratiska EPP och socialdemokratiska S&D. Nej röstade konservativa
    ECR, vänstergruppen GUE/NGL, blandgruppen EFDD, främlingsfientliga ENF, 35
    ledamöter från kristdemokratiska EPP, två svenska MP-ledamöter och fyra
    Regionalister.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja:
    Selimovic (FP), Wikström (FP).

    Nej:
    Adaktusson (KD), Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Andersson (MP), Valero
    (MP), Björk (V), Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Avstår: Federley ©, Guteland (S), Hedh (S),
    Ludvigsson (S), Nilsson (S).

    Närvarande,
    men ej röstat: Ulvskog (S), Post (FI), Engström (MP), Eriksson (MP) (hade
    lämnat omröstningen).

    Intressant
    att inte ens EU-federalisten Federley © ville stötta detta förslag. De
    svenska Socialdemokraterna har ingen åsikt och Ulvskog (IS) och Post (FI)
    vågade inte ens rösta.

    ONU
    nummer 56: Skäl AA i förslaget till betänkande

    Skäl
    AA i förslaget till betänkande tog åter upp frågan om förslaget att upprätta en
    EU-valmyndighet. Texten löd som följer:

    ”AA.
    En valmyndighet som fungerar som ett nätverk för medlemsstaternas gemensamma
    kontaktmyndigheter bör inrättas på EU-nivå, eftersom den skulle underlätta
    tillgången till information om bestämmelserna för val till Europaparlamentet,
    göra processen mer enhetlig och öka den europeiska karaktären hos dessa val.
    Därför bör kommissionen undersöka vilka praktiska arrangemang som behövs för
    att upprätta en sådan myndighet på unionsnivå.”

    Detta
    förslag till skäl AA i betänkandet antogs med 409 ja-röster mot 189 nej-röster
    och 18 nedlagda röster. Röstade för gjorde liberala ALDE, italienska
    femstjärnerörelsen i blandgruppen EFDD, de Gröna, kristdemokratiska EPP och
    socialdemokratiska S&D. Nej röstade konservativa ECR, en majoritet av vänstergruppen
    GUE/NGL, en majoritet av blandgruppen EFDD, främlingsfientliga ENF, 30
    ledamöter från kristdemokratiska EPP, 11 ledamöter från socialdemokratiska
    S&D, två svenska MP-ledamöter och fyra Regionalister. En minoritet av vänstergruppen
    GUE/NGL avstod.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja: Federley ©, Selimovic (FP), Wikström (FP), Post
    (FI).

    Nej: Adaktusson (KD), Corazza Bildt (M), Fjellner (M),
    Hökmark (M), Andersson (MP), Valero (MP), Guteland (S), Hedh (S), Ludvigsson
    (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Björk (V), Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Närvarande,
    men ej röstat: Engström (MP), Eriksson (MP) (hade lämnat omröstningen).

    ONU
    nummer 58: Slutomröstningen om betänkandet i dess helhet

    Slutomröstningen
    om betänkandet i dess helhet med alla de vansinniga centraliseringsåtgärder som
    att EU-valakten skall bli ett överstatligt område, skapandet av en EU-valkrets,
    inrättande av EU-valmyndighet, EU-centraliserad EU-valinformation, procentspärrar
    i stora EU-länder för att utestänga en del politiska rörelser,
    EU-presidentvalkampanjer och lyfta fram de okända EU-partierna för dyra
    skattepengar, med mera, med mera, var givetvis den viktigaste omröstningen.

    Betänkandet
    i dess helhet antogs med 315 ja-röster mot 234 nej-röster och 55 nedlagda
    röster. Röstade för gjorde en stor majoritet från liberala ALDE, en ledamot
    från konservativa ECR, kristdemokratiska
    EPP och socialdemokratiska S&D. Nej röstade 12 ledamöter från liberala ALDE,
    konservativa ECR, vänstergruppen GUE/NGL, en majoritet av blandgruppen EFDD,
    främlingsfientliga ENF, de grupplösa ledamöterna, 28 ledamöter från kristdemokratiska
    EPP, 15 ledamöter från socialdemokratiska S&D (den brittiska
    Labourdelegationen) och de Gröna/Regionalisterna. Avstod gjorde tio ledamöter
    från liberala ALDE, en ledamot från konservativa ECR, sex ledamöter från vänstergruppen
    GUE/NGL, den italienska femstjärnerörelsen i blandgruppen EFDD, åtta ledamöter
    från kristdemokratiska EPP, tio ledamöter från socialdemokratiska S&D och
    sex ledamöter från de Gröna.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja: Federley ©, Selimovic (FP), Wikström (FP), Guteland
    (S), Nilsson (S), Post (FI).

    Nej:
    Adaktusson (KD), Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Andersson (MP), Valero
    (MP), Björk (V), Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Avstår:
    Hedh (S), Ulvskog (S).

    Närvarande,
    men ej röstat: Ludvigsson (S), Engström (MP), Eriksson (MP) (hade lämnat
    omröstningen).

    De
    svenska Socialdemokraterna är yra höns från början till slut i denna
    omröstning. De slutar som de börjar, två röstar ja, två avstår och en röstar
    inte alls. Inte alls imponerande!

    Post
    från FI ställer helt upp på EU-federalistmajoritetens centraliseringspolitik. Likaså
    Centerpartiet och Folkpartiet (Doublespeak: Liberalerna).

    Sammantaget
    i slutomröstningen röstade alltså 315 ja, 234 nej och 55 lade ned sina röster.
    Summa 604 röstande av 750 ledamöter (en ledamotsplats var vakant just vid detta
    tillfälle).

    Men
    de tre grupperna som stödde betänkandet, EPP, S&D och ALDE (den styrande
    majoriteten – glöm snacket om att ”högern” styr i EU-parlamentet) har tillsammans
    476 platser i EU-parlamentet. Det rådde alltså ingen större entusiasm ens i
    dessa tre grupper för förslagen i betänkandet.

    Den
    Gröna gruppen hade röstat för betänkandet i dess helhet om procentspärrarna
    hade strukits. Majoriteten i de Gröna tror på EU-överstatlighet på detta
    område, trots att de då skulle styras i än högre grad av deras politiska
    fiender.

    I
    Sverige eftersträvar man breda överenskommelser om valregler. Att införa skilda
    valdagar mellan riksdags- och kommunalval till exempel skulle nog knappast
    införas genom en omröstning 175-174 i riksdagen. Det måste finnas en
    kvalificerad majoritet för ett sådant beslut för att det skall ses som
    demokratiskt förankrat. Men i EU-parlamentet finns det en stor fräckhet från de
    två stora grupperna kristdemokraterna och socialdemokraterna. Att genomföra en
    sådan här reform kan de stora göra utan samvetsbetänkligheter för att gynna sig
    själva.

    De
    flesta svenska ledamöter låg lågt i denna fråga. En svensk röstförklaring
    lämnades in. Den var från Max Andersson (MP) och löd som följer:

    ”Fru
    talman! Det finns ett missnöje här i parlamentet över att ledamöterna är valda
    från sina egna medlemsländer, från sina egna partier, som har egna valmanifest
    och att de representerar sina egna väljare. Istället vill man att ledamöterna
    ska väljas på europeiska valmanifest och att de ska underställas de i stor
    utsträckning artificiella EU-partierna.

    Det här förslaget till europeisk vallag
    innehåller flera förslag som går i den riktningen. Förslaget om transnationella
    listor, förslaget om att EU-partiernas valsymboler ska förekomma både på
    valsedlar och på valmaterial. Vad det handlar om är att flytta makt från
    medlemsländerna till EU-partierna. Det handlar om att öka avståndet mellan
    väljare och valda. Och det skulle undergräva demokratin.

    Jag har röstat emot det här förslaget och jag
    hoppas att rådet kommer att se till att dessa dåliga förslag inte blir
    verklighet.”

    Ytterligare argument för ett nej till
    betänkandet ger Max Andersson här.

    Kan
    Federley ©, Selimovic (FP), Wikström (FP), Guteland (S), Nilsson (S) och Post
    (FI) motivera varför de rösta ja till betänkandet?