• EU-parlamentet vill lyfta fram EU-partier som ingen har hört talas om

    Som
    rapporterats tidigare på detta tema – onsdagen den 11 november röstade
    EU-parlamentet om ett eget initiativ om reformen av Europeiska unionens vallag (Hübner/Leinenbetänkandet
    A8-0286/2015).

    En
    pelare i deras förslag var att hylla de EU-partier som få känner till och som
    medlemspartierna ute i EU-länderna ofta håller på lagom avstånd.
    EU-parlamentarikerna är dock av en annan åsikt. De hyllar EU-partierna rikligt
    i betänkandet de antog.

    EU-partierna
    är något okänt för de allra flesta väljare i EU:s medlemsländer. Hur många vet
    att Moderaterna och Kristdemokraterna är med i samma EU-parti. Det heter
    Europeiska Folkpartiet. Det är tur att Folkpartiet i Sverige nu byter namn så
    att de inte förväxlas med detta EU-parti. Ty Folkpartiet är med i EU-partiet
    Alliance of Liberals and Democrats in Europe Party. Dessa ”Demokrater” i ALDE
    är dock inte samma sorts “Demokrater” som de “Demokrater” som ingår i EU-parlamentsgruppen
    Socialists & Democrats.  De flesta i
    denna sistnämnda grupp är medlemmar i Party of European Socialists (PES),
    så även de svenska Socialdemokraterna. Dock, de svenska Socialdemokraterna
    kallar partiet för Europeiska
    socialdemokratiska partiet.

    Det är alltså fullt
    av begreppsförvirringar. Partierna har startats på EU-nivå med EU-pengar och
    inte nedifrån av medborgarna.
    Medlemspartierna ville inte pynta upp pengar till
    EU-partikassan. De anser sig ha bättre saker att göra med sina partipengar. Så
    därför skapade man ett EU-regelverk med generösa bidrag till EU-partierna. För
    2015 anslog EU 28,35 miljoner euro till EU-partierna och 16,7 miljoner euro
    till EU-partiernas stiftelser/tankesmedjor. Summa 45 miljoner euro, cirka 427
    miljoner svenska kronor. Dessa pengar extraheras från den ovetande massan av medborgare i medlemsländerna.

    Men
    EU-partiernas roll behöver stärkas anser EU-parlamentarikerna.
    Detta måste
    göras via ett EU-regelverk som tvingar partierna ute i medlemsländerna att i
    olika sammanhang marknadsföra sin affiliation till ett EU-parti.

    ONU
    nummer 12: Ändringsförslag 7 från utskottet för konstitutionella frågor

    Ändringsförslag
    7 i förslaget till betänkande från utskottet ville skriva in en ny artikel i
    1976 års valakt. Den löd som följer:

    ”Artikel
    3e (ny). De valsedlar som används i val till Europaparlamentet ska i lika hög
    grad synliggöra namnen och logotyperna för de nationella partierna och, i
    förekommande fall, för de europeiska politiska partier som de är knutna till.
    Medlemsstaterna ska uppmuntra och underlätta tillhandahållandet av information
    om sådan anknytning i tv och radiovalsändningar och i valkampanjsmaterial. I
    materialet ska det i förekommande fall hänvisas till manifestet för det
    europeiska politiska parti som det nationella partiet är knutet till.
    Bestämmelserna om utsändning av valmaterial till väljare i samband med val till
    Europaparlamentet ska vara identiska med dem som gäller vid nationella,
    regionala och lokala val i den berörda medlemsstaten.”

    EU-parlamentet
    vill alltså lägga sig i valsedlarnas utformning i medlemsländerna och
    EU-partiloggan måste in på dem. Likaså skall EU-partierna alltså marknadsföras
    typ i TV och radio hos public service och i statliga informationsmaterial om
    valet.

    Ändringsförslag
    7 från utskottet avslogs faktiskt, men det var för att EPP-gruppen lagt ett
    något annorlunda förslag (nummer 42 nedan). Detta ändringsförslag 7 från
    utskottet avslogs med 291 ja-röster mot 311 nej-röster och 15 nedlagda röster.

    Röstade
    för gjorde en majoritet av stor majoritet av liberala ALDE, vänstergruppen
    GUE/NGL , socialdemokratiska S&D, de Gröna, italienska femstjärnerörelsen i
    blandgruppen EFDD samt 22 ledamöter från kristdemokratiska EPP.

    Nej
    röstade 11 ledamöter från liberala ALDE, konservativa ECR, en majoritet av blandgruppen
    EFDD, främlingsfientliga ENF, en stor majoritet av kristdemokratiska EPP,
    svenska MP och tre Regionalister samt ledamöter från spridda grupper.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja:
    Federley ©, Selimovic (FP), Wikström (FP).

    Nej:
    Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Andersson (MP), Valero (MP), Guteland
    (S), Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Björk (V), Lundgren
    (SD), Winberg (SD).

    Avstår:
    Post (FI).

    Närvarande,
    men ej röstat: Adaktusson (KD), Engström (MP), Eriksson (MP) (de två MP hade
    lämnat omröstningen).

    ONU
    nummer 13: Ändringsförslag 42, första delen, från kristdemokratiska EPP

    Detta
    ändringsförslag var nästan identiskt med ändringsförslag 7 från utskottet, men
    hade alltså lagt till: ”om det anknutna nationella politiska partiet så begär”

    Ändringsförslag
    42 från Danuta Maria Hübner för PPE-gruppenlöd som följer:

    ”Artikel
    3e. De valsedlar som används i val till Europaparlamentet ska i lika hög grad
    synliggöra namnen på och logotyperna för de nationella partierna och för de
    europeiska politiska partierna, om det anknutna nationella politiska partiet
    så begär. Medlemsstaterna ska uppmuntra och underlätta tillhandahållandet
    av information om sådan anknytning i tv och radiovalsändningar och i valkampanjsmaterial.
    I materialet ska det i förekommande fall hänvisas till manifestet för det
    europeiska politiska parti som det nationella partiet är knutet till.
    Bestämmelserna om utsändning av valmaterial till väljare i samband med val till
    Europaparlamentet ska vara identiska med dem som gäller vid nationella,
    regionala och lokala val i den berörda medlemsstaten.”

    Ändringsförslag
    42 delades upp i två delar och det innebar det absurda att man röstade om i
    princip samma sak igen som i ändringsförslag 7 från utskottet. Denna gång
    antogs exakt samma text som avslogs i den tidigare omröstningen.

    Ändringsförslag
    42 första delen handlade alltså om följande text där texten inom parentes inte
    finns med:

    ”De
    valsedlar som används i val till Europaparlamentet ska i lika hög grad
    synliggöra namnen på och logotyperna för de nationella partierna och för de
    europeiska politiska partierna (del 2: , om det anknutna nationella politiska
    partiet så begär). Medlemsstaterna ska uppmuntra och underlätta
    tillhandahållandet av information om sådan anknytning i tv och
    radiovalsändningar och i valkampanjsmaterial. I materialet ska det i
    förekommande fall hänvisas till manifestet för det europeiska politiska parti
    som det nationella partiet är knutet till. Bestämmelserna om utsändning av
    valmaterial till väljare i samband med val till Europaparlamentet ska vara
    identiska med dem som gäller vid nationella, regionala och lokala val i den
    berörda medlemsstaten.”

    Ändringsförslag
    42, första delen, från EPP antogs med 410 ja-röster mot 185 nej-röster och 28
    nedlagda röster.

    Röstade
    för gjorde liberala ALDE, en majoritet av vänstergruppen GUE/NGL ,
    kristdemokratiska EPP, socialdemokratiska S&D och de Gröna. Nej röstade
    konservativa ECR, blandgruppen EFDD, en majoritet av främlingsfientliga ENF, en
    minoritet av vänstergruppen GUE/NGL ,26 ledamöter från kristdemokratiska EPP,
    27 ledamöter från socialdemokratiska S&D, svenska MP och tre Regionalister
    samt ledamöter från spridda grupper.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja: Federley ©, Selimovic (FP), Wikström (FP), Post
    (FI).

    Nej:
    Adaktusson (KD), Corazza Bildt (M) (röstade ja men anmälde felröstning och
    avsåg att rösta nej), Fjellner (M), Hökmark (M), Andersson (MP), Valero (MP), Guteland
    (S), Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Björk (V), Lundgren
    (SD), Winberg (SD).

    Närvarande,
    men ej röstat: Engström (MP), Eriksson (MP) (de två MP hade lämnat
    omröstningen).

    ONU
    nummer 14: Ändringsförslag 42, första delen, från kristdemokratiska EPP

    Ändringsförslag
    42, andra delen, handlade alltså om följande text:

    ”om
    det anknutna nationella politiska partiet så begär”.

    Det
    skulle alltså vara frivilligt för medlemspartierna att ta upp frågan om
    affilitation med ett EU-parti på valsedeln och i olika former av material.

    Men
    EU-parlamentets majoritet gillade inte tanken på frivillighet,
    EU-partier skall
    finnas med i alla sammanhang punkt slut.

    Ändringsförslag
    42, andra delen, från EPP avslogs med 252 ja-röster mot 354 nej-röster och 20
    nedlagda röster.

    Röstade
    för gjorde ungefär hälften av konservativa ECR (främst den polska
    delegationen), en stor majoritet av vänstergruppen GUE/NGL , kristdemokratiska
    EPP, 17 ledamöter från socialdemokratiska S&D, en svensk MP-ledamot och tre
    Regionalister samt ledamöter från spridda grupper. Nej röstade liberala ALDE,
    ungefär hälften av konservativa ECR (främst den brittiska delegationen),
    blandgruppen EFDD, främlingsfientliga ENF, en minoritet av vänstergruppen
    GUE/NGL , 17 ledamöter från kristdemokratiska EPP, socialdemokratiska S&D
    och de Gröna.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja:
    Andersson (MP), Post (FI), Björk (V).

    Nej:
    Federley ©, Selimovic (FP), Wikström (FP), Adaktusson (KD), Corazza Bildt
    (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Valero (MP), Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Avstår: Guteland (S), Hedh (S), Ludvigsson (S),
    Nilsson (S), Ulvskog (S),

    Närvarande,
    men ej röstat: Engström (MP), Eriksson (MP) (de två MP hade lämnat
    omröstningen).

    Intressant
    att så många svenska ledamöter röstar nej till frivillighet för de politiska partierna
    i medlemsländerna att förknippas med EU-partier.
    C, FP, KD, M, en del av MP,
    och SD tycker tydligen att så skall det vara. Tvång, inte politisk frihet att
    marknadsföra EU-partierna.

    S
    har ingen åsikt, inte ovanligt.

    ONU
    nummer 23: Punkt 2 i förslaget till betänkande

    Förslaget
    till punkt 2 i betänkandet löd som följer:

    ”2.
    Europaparlamentet föreslår att de europeiska politiska partiernas synlighet
    ökas genom att deras namn och logotyper placeras på valsedlarna, och
    rekommenderar att de även ska förekomma i valkampanjer i tv- och
    radiosändningar, på valaffischer och i annat material som används i
    EU-valkampanjerna, särskilt de nationella partiernas valmanifest. Detta skulle
    göra valen till Europaparlamentet mer insynsvänliga och ur demokratiperspektiv
    förbättra deras genomförande, eftersom medborgarna då tydligt kan se ett
    samband mellan sin röst och hur den politiskt påverkar de europeiska politiska
    partierna och deras möjlighet att bilda politiska grupper i Europaparlamentet.”

    Som
    sagt EU-partierna skall marknadsföras i medlemsländerna. Sedan ”glömmer” man
    lägligt att nämna i betänkandet att EU-parlamentet bygger på ett samarbete
    mellan främst kristdemokraterna EPP, socialdemokraterna S&D och liberalerna
    ALDE. Dessa tre grupper brukar i slutomröstningarna rösta lika cirka 95-98%.
    Även detta betänkande som behandlas just nu är ett utmärkt exempel på detta.

    Punkt
    2 antogs med 414 ja-röster mot 173 nej-röster och 39 nedlagda röster.

    Röstade
    för gjorde liberala ALDE, hälften av vänstergruppen GUE/NGL , kristdemokratiska
    EPP, socialdemokratiska S&D och de Gröna. Nej röstade konservativa ECR, en
    majoritet av blandgruppen EFDD, en majoritet av främlingsfientliga ENF, hälften
    av vänstergruppen GUE/NGL, 23 ledamöter från kristdemokratiska EPP, 19
    ledamöter från socialdemokratiska S&D, svenska MP och fyra Regionalister
    samt ledamöter från spridda grupper.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja: Federley ©, Selimovic (FP), Wikström (FP).

    Nej: Adaktusson (KD), Corazza Bildt (M), Fjellner (M),
    Andersson (MP), Valero (MP),  Guteland
    (S), Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Björk (V), Lundgren
    (SD), Winberg (SD).

    Närvarande,
    men ej röstat: Hökmark (M), Post (FI), Engström (MP), Eriksson (MP) (de två MP
    hade lämnat omröstningen).

    ONU
    nummer 41: Skäl M i förslaget till betänkande:

    Skäl
    M i förslaget till betänkande löd som följer:

    ”M.
    De politiska partierna på europeisk nivå har bäst förutsättning att ”bidra till
    att skapa ett europeiskt politiskt medvetande” och bör därför spela en större
    roll i kampanjerna inför valen till Europaparlamentet, så att de syns mer och
    kan visa på sambandet mellan en röst på ett visst nationellt parti och den
    verkan den får för storleken på en europeisk politisk grupp i
    Europaparlamentet.”

    Det
    kan bara konstateras att EU-partierna, trots de stora ekonomiska resurser de
    erhåller från EU, kämpar i motvind. Så många andra faktorer påverkar den
    politiska debatten i medlemsländerna att EU-partierna är och förblir en
    marginell företeelse. Men EU-federalistmajoriteten i EU-parlamentet tror på
    EU-partiidén.

    Skäl
    M antogs med 416 ja-röster mot 180 nej-röster och 21 nedlagda röster.

    Röstade
    för gjorde liberala ALDE, hälften av vänstergruppen GUE/NGL , kristdemokratiska
    EPP, socialdemokratiska S&D och de Gröna. Nej röstade konservativa ECR,
    blandgruppen EFDD, en majoritet av främlingsfientliga ENF, hälften av
    vänstergruppen GUE/NGL ,20 ledamöter från kristdemokratiska EPP, 25 ledamöter
    från socialdemokratiska S&D, svenska MP och tre Regionalister samt ledamöter
    från spridda grupper.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja: Federley ©, Selimovic (FP), Wikström (FP), Post
    (FI).

    Nej: Adaktusson (KD), Corazza Bildt (M), Fjellner (M),
    Hökmark (M), Andersson (MP), Valero (MP),
    Guteland (S), Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Björk
    (V), Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Närvarande,
    men ej röstat: Engström (MP), Eriksson (MP) (de två MP hade lämnat
    omröstningen).

    ONU
    nummer 57: Skäl AC i förslaget till betänkande:

    Skäl
    AC i förslaget till betänkande löd som följer:

    ”AC.
    Det officiella bildandet av politiska partier på EU-nivå och deras
    konsolidering bidrar till att forma en europeisk politisk medvetenhet och
    uttrycka unionsmedborgarnas vilja, och detta har även underlättat en gradvis
    konvergens mellan valsystemen.”


    vilket sätt EU-partierna ”bidrar till att forma en europeisk politisk
    medvetenhet” kanske de svenska EU-parlamentariker som röstade för kan förklara
    för de svenska väljarna?

    Skäl
    AC antogs med 489 ja-röster mot 108 nej-röster och 21 nedlagda röster.

    Röstade
    för gjorde liberala ALDE, en majoritet av konservativa ECR, hälften av
    vänstergruppen GUE/NGL , kristdemokratiska EPP, socialdemokratiska S&D och
    de Gröna. Nej röstade en minoritet av konservativa ECR, blandgruppen EFDD, främlingsfientliga
    ENF, hälften av vänstergruppen GUE/NGL och tre Regionalister.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja: Federley ©, Selimovic (FP), Wikström (FP), Adaktusson
    (KD), Andersson (MP), Valero (MP),
    Guteland (S), Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Post
    (FI).

    Nej:
    Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Björk (V), Lundgren (SD), Winberg
    (SD).

    Närvarande,
    men ej röstat: Engström (MP), Eriksson (MP) (de två MP hade lämnat
    omröstningen).

    Hyllade
    EU-partierna gjorde alltså främst C och FP. FI kom tvåa. Övriga partier låg
    lågt i omröstningen. Bäst röstade V som röstade nej fem gånger samt ja till ett
    bra förslag.

    Men
    verkligheten i EU-parlamentet är annorlunda mot verkligheten utanför
    EU-parlamentets väggar. Partierna i de olika medlemsländerna som är medlemmar i
    dessa EU-partier vill ofta ligga lågt med sitt medlemskap då det påverkar dem
    negativt i det egna landet. M och KD vill inte prata om sina partikollegor i
    ungerska Fidesz, S vill inte tala om sina slovakiska partikollegor.

    Att
    i en valkampanj kopplas allt för nära korrupta och i en del fall
    maffiainfluerade partier är inte precis en fördel.

    De
    svenska Socialdemokraterna höll sig till och med borta från de danska
    Socialdemokraterna under de senares folketingsvalkampanj sommaren 2015, då
    svenska S inte ville förknippas med sina danska partivänners
    invandringspolitik.

    Sådan
    är verkligheten, oavsett hur mycket av skattebetalarnas pengar EU-parlamentet
    vill låta regna i bidrag över de mycket anonyma EU-partierna.