• Danskt Nej till mera EU-makt

    image

    Ännu en gång har det befästs hur långt
    från väljarna den politiska eliten befinner sig. Ännu en gång har den politiska
    eliten fått en anledning att hata folkomröstningsinstrumentet.

    Danmark röstade 3 december 2015 nej till
    att avhända sig självständighet till EU inom rättspolitiken. De frågorna skall
    fortsatt avgöras i det danska folketinget, grundat på resultatet i det danska
    valet – punkt slut.

    Nej-sidan utgjordes av en bred grupp som
    var och en av dem var avgörande för segern. 53,1% nej mot 46,9% ja med cirka
    72,3% valdeltagande. Det sistnämnda kan jämföras med att deltagandet i det
    danska EU-parlamentsvalet i maj 2014 bara låg på 56,3%.

    Nej-sidan bestod av bland annat
    vänsterinriktade Enhetslistan, Dansk Folkeparti som täckte upp både inom
    borgerliga och arbetarkretsar, en del fackförbund och fackligt aktiva kom också
    ut på nej-sidan, Liberal Allians täckte upp på mittfältet, Folkebevaegelsen mod
    EU mobiliserade EU-motståndarna samt även Konservativ Ungdom, Konservativa
    folkpartiets ungdomsförbund, täckte upp på högersidan. Alla dessa bar
    tillsammans upp nej-segern.

    Ser man till valresultatet i
    folketingsvalet i juni 2015 borde ja-sidan ha vunnit. Men ja-partierna lyckades
    inte mobilisera sina egna väljare för EU-saken. 29% av liberala
    regeringspartiet Venstres väljare röstade nej. Hela 47% av det redan krympta
    Socialdemokraternas väljare röstade nej. Även Socialistiska Folkpartiet (idag
    mer ett grönt parti med en partiledare som bara tror gott om
    EU-institutionerna) hade många anhängare som röstade nej – 49%. Läs mer här.

    Precis som i den svenska
    eurofolkomröstningen 2003 hade de danska elitpolitikerna inte så mycket att
    komma med i argument annat än ”lita på oss och lita på EU-politikerna – allt
    kommer att gå bra”. De kunde ju också lägga till ett ”simsalabim”, ty det
    innehöll olika mycket av substans som deras tomma retorik i övrigt.

    Precis som i Sverige har de danska
    elitpolitikerna förnekat inför sina väljare att man i Bryssel vill skapa ett
    Europas Förenta Stater. Länge har man ljugit inför väljarna – som Poul
    Schlüter, konservativ statsminister i Danmark på 1980-talet sade ”Unionen är
    stendöd” – men EU har bara fortsatt att växa. De danska väljarna har gång på
    gång sett yrkespolitikerna lova precis som begagnade bilhandlare att allt
    kommer att bli bra. Danskarna röstade om euromedlemskap år 2000, det blev ett
    nej trots ja-sidans löften och hot. Efteråt har det visat sig att ja-sidan hade
    grymt fel om verkligheten. Givetvis har det skadat deras förtroende nu femton
    år senare.

    Två dagar före folkomröstningen 3 december
    undrade Socialdemokraternas ledare Mette Fredriksen i en TV-debatt varför
    väljare misstrodde politikerna så mycket. Hon saknar självkritik. Hennes parti
    ledde den danska regeringen 2011 till 2015 och har anklagats för att ha fört en
    politik motsatt till den de valdes på. huruvida det är rätt i sak kan alltid
    debatteras, men historieskrivningen är stark på denna punkt och det borde
    Fredriksen ta till sig.

    Liberala Ventres partiledare och
    statsminister Lars Løkke Rasmussen var inte sämre. Han blev sur när han tillfrågades
    om det faktiskt inte var tal om avgivande av suveränitet till EU. Det ville han
    inte erkänna eller diskutera. Likaså sade Løkke
    Rasmussen i debatten att om man tvivlade skulle man rösta ja. Väljarna frågade
    sig då – är det så Løkke Rasmussen gör när han inte förstår sina rådgivare
    eller de papper han har att sätta sig in i?

    En annan dansk veteranpolitiker från
    liberala Venstre, Uffe Ellemann-Jensen, gjorde i tidningen Berlingske ett
    utfall dagen före folkomröstningen mot folket. Han frågade sig: ”Har folket
    blivit bindgalet?” och skrev att om det verkligen slutar med ett nej är det för
    att ett flertal av väljarna har låtit sig förvirras och förföras av den grövsta
    nejkampanj jag har upplevt”.

    Detta utan uns av självkritik likaså då
    ja-sidan har hotat med pedofilers fria rörlighet och flyktigstorm. Som en krönikör
    i Ekstrabladet skrev – ja-sidan hade väl inte så mycket mer att hota väljarna
    med än att vampyrer skulle komma från Transylvanien.

    Det är nu ett stort problem att ja-sidans
    politiker nu är de som skall förvalta nej-segern. Förlorarna vill gärna bevisa
    att de har haft rätt och är inte så intresserade av att få ett mellanstatligt
    samarbete att fungera med informationsutbyte med Europol. Ja-sidans politiker
    vill ju ”go all in” under EU:s paraply i rättspolitiken.

    Det klagas nu på att väljarna dras till ”högerpopulister”
    och ”vänsterpopulister”. Det vill säga i dansk politik alltså till Dank
    Folkparti och Enhetslistan. Men det är ju de danska elitpolitikerna i
    framförallt Venstre och Socialdemokraterna som slår fram utmärkta passningar i
    politiken till dessa förstnämnda partier. Nej-sidans vinnare har bara att slå
    in bollen i öppet mål.

    Kommer Venstre, Socialdemokraterna och
    Socialistisk Folkparti att lyssna till sina skeptiska väljare nu då? Nej, troligen
    inte, på punkt efter punkt kommer de att fortsätta att förorda att Danmark
    avger självständighet över politikområden till EU. Hade ja-sidan segrat hade de
    gått vidare med folkomröstningar om att Danmark skall häva sitt
    försvarsförbehåll i EU samt gå med i euron. Nu förlorade ja-sidan i
    rättspolitiken så nu måste de starta om – igen.

    image

    Bild: Ja och Nej plakat i folkomröstningskampanjen. Flaggbild: EC