• EU-parlamentets stora grupper vill skapa ett tvåpartisystem i EU

    Som
    rapporterats röstade
    EU-parlamentet om ett eget initiativ om reformen av Europeiska unionens vallag
    (Hübner/Leinenbetänkandet A8-0286/2015)

    onsdagen den 11 november.

    EU-federalisterna i utskottet för konstitutionella frågor
    vill skapa ett tvåpartisystem i EU.
    En av vägarna är att via valreglerna slå ut
    mindre partier från representation i EU-parlamentet.

    I Tyskland upphävde deras författningsdomstol spärrgränsen på 5% i
    EU-parlamentsvalen. Ett försök  av de
    stora partierna att då sätta en spärr på 3% godkändes inte heller av domstolen.

    Istället har då de stora partierna, kristdemokraterna CDU/CSU och
    socialdemokraterna SPD, försökt att gå via EU. Genom EU:s ministerråd kanske de
    kan skapa en ny vallag för hela EU där det sätts en spärrgräns för Tyskland.
    Men då måste alla EU-länder vara eniga i ministerrådet. EU-parlamentet har bara
    rätt att lägga förslag, men de kan inte vara med och fatta beslut i frågan.
    Något de är mycket förnärmade över.

    Det var ingen slump att de två föredragandena var Leinen från tyska
    SPD, Socialdemokratiska S&D-gruppen, och Hübner från polska
    Medborgarplattformen, kristdemokratiska EPP-gruppen. De vill både skapa ett
    tvåpartisystem för hela EU och trycka undan konkurrerande mindre partier i sina länder.

    ONU
    nummer 9: Ändringsförslag 2, första delen, från utskottet för konstitutionella
    frågor

    Ändringsförslag 2 föreslog att man skulle skriva in spärrgränser i
    medlemsländerna i EU-parlamentsvalen i gällande 1976 års valakt.

    I artikel 3  står idag ”Medlemsstaterna
    får fastställa en lägsta tröskel för fördelningen av mandaten. Denna tröskel
    får inte sättas högre än 5 procent av de avgivna rösterna på nationell nivå. ”

    Ändringsförslaget från utskottet löd som följer:

    ”För valkretsar och medlemsstater med en enda valkrets där listval
    används och som omfattar fler än 26 mandat ska medlemsstaterna fastställa en
    tröskel för fördelningen av mandaten  som
    inte får vara lägre än 3 procent och inte får överstiga 5 procent av de avgivna
    rösterna i den valkrets eller den medlemsstat med en enda valkrets som berörs. ”

    Detta föreslogs med följande motivering (finns inte på svenska):

    “All Member States with up to 26
    seats have a de facto threshold of more than 3%. Of the seven Member States
    with more than 26 seats (Germany, France, the United Kingdom, Italy, Poland,
    Romania and Spain), all Member States except Spain and Germany have a legal
    electoral threshold for European elections, ranging from 3% to 5%, or have
    subdivided their electoral area in constituencies comprising not more than 26
    seats. Therefore, this amendment would prevent the Parliament from further
    fragmentation and would make its functioning more efficient but at the same
    time not constrain the conduct of democratic elections in smaller Member States
    or Member States that have divided their territories into smaller
    constituencies.”

    EU-parlamentet “fragmenteras” alltså om det inte sätts spärrgränser. Men
    redan idag finns det spärrar i medlemsländerna som gör att de större partierna
    får mandat på mindre partiers bekostnad. EU-parlamentet utser inte heller någon
    regering utifrån en majoritet i EU-parlamentet. Vad det hela handlar om är att
    försöka utestänga alla politiska strömningar utom kristdemokrater och
    socialdemokrater/socialister. Alla andra grupper, liberaler, konservativa,
    gröna, vänstern, de främlingsfientliga, lite udda partier som UKIP från
    Storbritannien, förlorar alla på de valspärrar som de två stora partierna vill
    skriva in i EU:s ”vallag”.

    I en första omröstning med namnupprop (ONU) på ändringsförslag 2
    röstade man om följande:

    ”För valkretsar och medlemsstater med en enda valkrets där listval
    används och som omfattar fler än 26 mandat ska medlemsstaterna fastställa en
    tröskel för fördelningen av mandaten (…) inte får överstiga 5 procent av de
    avgivna rösterna i den valkrets eller den medlemsstat med en enda valkrets som
    berörs.”

    Denna
    första del av ändringsförslag 2 från utskottet antogs med 392 ja-röster mot 204
    nej-röster och 31 nedlagda röster. Röstade för gjorde en majoritet av liberala
    ALDE, kristdemokratiska EPP och
    socialdemokratiska S&D. Nej röstade 17 ledamöter från liberala ALDE,
    konservativa ECR, blandgruppen EFDD, främlingsfientliga ENF, vänstergruppen
    GUE/NGL samt de Gröna/Regionalisterna och ledamöter från spridda grupper.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja: Federley ©, Selimovic (FP), Wikström (FP), Guteland
    (S), Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Post (FI).

    Nej:
    Adaktusson (KD), Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Andersson (MP),
    Valero (MP),

    Björk
    (V), Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Närvarande,
    men ej röstat: Engström (MP), Eriksson (MP) (de två MP hade lämnat
    omröstningen).

    ONU
    nummer 10: Ändringsförslag 2, andra delen, från utskottet för konstitutionella
    frågor

    Andra delen man ville lägga till var en lägsta spärrgräns på 3% med
    följande skrivning:

    ”… som inte får vara lägre än 3 procent och …” 

    Denna
    andra del av ändringsförslag 2 från utskottet antogs med 378 ja-röster mot 228
    nej-röster och 18 nedlagda röster. Röstade för gjorde en majoritet av liberala
    ALDE, kristdemokratiska EPP och  socialdemokratiska
    S&D. Nej röstade 14 ledamöter från liberala ALDE, konservativa ECR,
    blandgruppen EFDD, främlingsfientliga ENF, vänstergruppen GUE/NGL samt de Gröna/Regionalisterna
    och ledamöter från spridda grupper.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja: Federley ©, Selimovic (FP), Wikström (FP), Guteland
    (S), Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S).

    Nej:
    Adaktusson (KD), Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Andersson (MP),
    Valero (MP),

    Post
    (FI), Björk (V), Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Närvarande,
    men ej röstat: Engström (MP), Eriksson (MP) (de två MP hade lämnat
    omröstningen).

    Det är intressant att notera att Post från FI svängde här och röstade
    nej. Hon bör fundera på om hon har röstat rätt överlag då de valregler hon
    röstar ja till försämrar villkoren för EU-ländernas olika feministpartier att
    vinna platser i EU-parlamentet.

    ONU
    nummer 27: Ändringsförslag 64S från vänstergruppen GUE/NGL

    Ändringsförslag 64S från vänstergruppen GUE/NGL föreslog att punkt 7 i
    förslaget till betänkande skulle strykas. Punkt 7 handlade om att sätta
    en obligatorisk spärr på 3-5% i medlemsländerna. Den löd som följer:

    ”7. Europaparlamentet föreslår att en obligatorisk tröskel på mellan 3
    och 5 procent ska införas för fördelningen av mandaten i medlemsstater med en
    enda valkrets och valkretsar där listval används och som består av fler än 26
    mandat. Denna åtgärd är viktig för att säkra Europaparlamentets funktionssätt,
    eftersom ytterligare splittring då undviks. ”

    Som sagt – EU-parlamentet utser ingen regering – ordet ”splittring” är
    de två stora EU-gruppernas ordval. De anser att alla andra ledamöter som inte tillhör
    deras två grupper är ”splittrare”. En mycket fin demokratisk anda råder inom
    EU:s kristdemokrater och socialdemokrater kan det konstateras.

    Men
    förslaget att stryka punkt 7 avslogs med 201 ja-röster mot 407 nej-röster och
    nio nedlagda röster. Ja till att stryka punkt 7 röstade konservativa ECR, blandgruppen
    EFDD, främlingsfientliga ENF, vänstergruppen GUE/NGL samt de Gröna/Regionalisterna
    och ledamöter från spridda grupper. Nej till att stryka punkt 7 röstade liberala
    ALDE, kristdemokratiska EPP och
    socialdemokratiska S&D.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja:
    Andersson (MP), Valero (MP), Björk (V), Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Nej:
    Federley ©, Selimovic (FP), Wikström (FP), Adaktusson (KD), Corazza Bildt
    (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Guteland (S), Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson
    (S), Ulvskog (S), Post (FI).

    Närvarande,
    men ej röstat: Engström (MP), Eriksson (MP) (de två MP hade lämnat
    omröstningen).

    ONU
    nummer 39: Ändringsförslag 33 från konservativa ECR-gruppen

    Detta ändringsförslag från antieuropartiet AfD i Tyskland  föreslog ett tillägg i betänkandet som löd
    som följer:

    ”Fa. Principen om lika möjligheter för de politiska partierna kräver
    att varje parti i princip ska ha samma möjligheter under hela valförfarandet,
    och därmed lika möjligheter när det gäller tilldelning av mandat. Under rådande
    omständigheter skulle varje klausul om trösklar på unionsnivå vid val till
    Europaparlamentet kunna bryta mot principerna om lika rösträtt och lika
    möjligheter för de politiska partierna.”

    Det nya antieuropartiet är en av huvudfienderna för tyska CDU/CSU och
    SPD och givetvis vill dessa etablerade partier trycka ned nykomlingarna på den
    tyska politiska arenan.

    Men
    ändringsförslag 33 avslogs med 208 ja-röster mot 397 nej-röster och 18 nedlagda
    röster. Ja till ändringsförslag 33 röstade konservativa ECR, en stor majoritet
    av blandgruppen EFDD, främlingsfientliga ENF, vänstergruppen GUE/NGL samt de
    Gröna/Regionalisterna och ledamöter från spridda grupper. Nej till att stryka
    punkt 7 röstade liberala ALDE, kristdemokratiska EPP och  socialdemokratiska S&D. En minoritet av blandgruppen
    EFDD avstod.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja:
    Adaktusson (KD), Andersson (MP), Valero (MP), Björk (V).

    Nej:
    Federley ©, Selimovic (FP), Wikström (FP), Corazza Bildt (M), Fjellner (M),
    Hökmark (M), Guteland (S), Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Post
    (FI).

    Avstår:
    Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Närvarande,
    men ej röstat: Engström (MP), Eriksson (MP) (de två MP hade lämnat
    omröstningen).

    ONU
    nummer 45: Skäl Q , andra delen, i förslaget till betänkande

    Skäl Q i förslaget till betänkande löd som följer:

    ”Q. Enligt de nuvarande valreglerna inom EU kan man ha en
    icke-obligatorisk tröskel på upp till 5 procent av de avgivna rösterna vid val
    till Europaparlamentet, och 15 medlemsstater har använt sig av denna möjlighet
    och infört en tröskel på mellan 3 och 5 procent. I mindre medlemsstater och i
    medlemsstater som har delat in sitt valområde i valkretsar ligger tröskeln i
    själva verket över 3 procent, trots att det inte finns någon lagenlig tröskel.
    Obligatoriska trösklar erkänns av konstitutionell tradition som ett legitimt
    sätt att se till att parlament kan fungera.”

    Det var ONU på en särskilt kontroversiell skrivning i skäl Q, nämligen
    den del som löd som följer:

    ”… Obligatoriska trösklar erkänns av konstitutionell tradition som
    ett legitimt sätt att se till att parlament kan fungera. …”

    EU-parlamentets två stora grupper blandar här medvetet ihop frågan att
    underlätta regeringsmajoriteter i ett land med det diskussionsparlament som
    EU-parlamentet är. I EU-parlamentet vill de främst att debatten skall gå ut på att hylla EU.

    Denna
    andra del av skäl Q i förslaget till betänkande från utskottet antogs med 391
    ja-röster mot 187 nej-röster och 33 nedlagda röster. Röstade för gjorde liberala
    ALDE, kristdemokratiska EPP och
    socialdemokratiska S&D. Nej röstade konservativa ECR, en majoritet
    av blandgruppen EFDD, främlingsfientliga ENF, vänstergruppen GUE/NGL samt de
    Gröna/Regionalisterna och ledamöter från spridda grupper.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja: Federley ©, Selimovic (FP), Corazza Bildt (M),
    Fjellner (M), Hökmark (M), Guteland (S), Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S),
    Post (FI).

    Nej:
    Adaktusson (KD), Andersson (MP), Valero (MP), Björk (V), Lundgren (SD), Winberg
    (SD).

    Närvarande,
    men ej röstat: Wikström (FP), Ulvskog (S), Engström (MP), Eriksson (MP) (de två
    MP hade lämnat omröstningen). 

    Procentspärrar i EU-parlamentet

    Det är inkonsekvent av EU-federalisterna i tyska SPD och
    CDU/CSU att samtidigt vilja se EU-länderna som en enda enhet, t.ex. räkna valdeltagandet över hela EU:s cirka 390 miljoner röstberättigade och vilja att
    alla EU-länders väljares röster skall räknas lika (d.v.s. Tyskland
    behöver inneha fler mandat i EU-parlamentet för att representera dess stora
    befolkning) samtidigt som de vill införa procenttrösklar i de stora länderna så
    att mindre partier från de stora EU-länderna hålls utanför EU-parlamentet.

    Vi kan göra några jämförelser – 1984 tog liberala FDP 4,8% och ca 1,2
    miljoner röster i Västtyskland. Det gav inga mandat i EU-parlamentet. 1994 tog
    FDP 4,7% och 1,67 miljoner röster i Tyskland. Det gav inga mandat samtidigt som
    tyskspråkiga CSP-EVP tog ett mandat i EU-parlamentet från den tyskspråkiga
    delen av Belgien på 11 999 röster! 1999 var det samma sak, cirka 820 000
    röster och 3,0% för FDP i Tyskland gav inga mandat samtidigt som CSP-EVP tog
    ett mandat i EU-parlamentet med 15 722 röster. Men CSP-EVP tillhör det
    kristdemokratiska EU-partiet EPP så de har mäktigare vänner.

    Slutsatsen är – CDU/CSU och SPD vill att Tyskland skall få fler mandat
    i EU-parlamentet, men dessa mandat skall besättas av deras partier.

    Det är intressant att notera hur tyska FDP röstade då de i tre
    EU-parlamentsval inte kommit in i EU-parlamentet, trots att de i röstetal varit
    ett av de största nationella partierna i EU, och ej heller hade suttit i
    EU-parlamentet idag om 5%-spärren i Tyskland varit kvar. Ja, de var helt enkelt
    passiva. Två av deras tre ledamöter var frånvarande och en röstade för
    procentspärrar. Den liberala gruppens partier kan drabbas väldigt negativt av
    procentspärrar. Idag är de den fjärde största gruppen i EU-parlamentet och de
    kan tappa mandat i många medlemsländer då de i en del fall blir utkonkurrerade
    av kristdemokratiska EPP-gruppen som är större och rikare. 

    Kristdemokratiska EPP och Socialdemokratiska/Socialistiska (eller
    Socialister och Demokrater, namnet varier på olika språk) S&D hoppas på att
    strypa den politiska mångfalden i EU-parlamentet och gynna sina egna intressen.
    Den demokratiska andan hos dessa grupper kan starkt ifrågasättas.

    Nej till dessa antidemokratiska förslag röstade MP och V fem gånger, KD
    och SD fyra gånger och FI en gång. Feministiskt Initiativ binder ris åt egen
    rygg, de röstar för åtgärder som gör att feministiska partier får svårare att
    vinna mandat i EU-parlamentet, särskilt Tyskland. Men de har nog inte tänkt så långt över huvudtaget.