• EU-parlamentet vill införa EU-presidentval

    image

    Onsdagen
    den 11 november röstade EU-parlamentet om ett eget initiativ om reformen av
    Europeiska unionens vallag (Hübner/Leinenbetänkandet A8-0286/2015).

    Betänkandet
    kom från utskottet för konstitutionella frågor. De har i princip inga
    lagstiftningsfrågor att behandla utan sitter och spånar om hur framtidens
    federala EU-stat skall formas. Framförallt är de två stora grupperna,
    kristdemokraterna EPP och Socialdemokraterna/Socialisterna S&D,  ute efter att skapa ett tvåpartisystem a la
    Demokraterna och Republikanerna i USA. Ett sätt att skapa detta tvåpartisystem
    är att skräddarsy valreglerna så att de passar EPP och S&D. Det handlar
    både om att få strålkastarljuset riktat mot de stora partierna på scenen och att anpassa valreglerna så att mindre politiska grupperingar slås ut.

    Det
    var 54 omröstningar med namnupprop (ONU) på betänkandet, varav ett trettiotal
    var mycket intressanta.

    Vi
    kan börja med idén om att EU-partierna skall nominera ”presidentkandidater”.
    Detta har lanserats av de större EU-partierna som sitter i Brysselbubblan. De
    är styrda av i stort sett EU-parlamentariker och före detta EU-parlamentariker.
    Vad de diskuterar av ”EU-valreformer” når sällan partistyrelser och
    partikongresser ute i medlemspartierna i EU-länderna.

    Inför
    EU-parlamentsvalen gjorde man i princip en kupp samfällt i de stora
    EU-partierna och nominerade samfällt kandidater.  EPP nominerade Jean-Claude Junker från
    Luxemburg, som suttit i EU:s ministerråd i ett par decennier och tillhör
    Brysselbubblan. EPP-partiet var inte eniga, det fanns ingen motkandidat, men det var en del
    medlemspartier som avstod i omröstningen. Socialdemokraterna/Socialisterna
    nominerade EU-parlamentets talman Martin Schulz. De olika delegationerna inom
    EU-parlamentets S&D-grupp nominerade fram honom medan medlemspartiernas
    ledningar stod passiva.

    Det
    visade sig dock under ”valdebatterna” som anordnades att Junker och Schulz
    tycker i princip samma sak samt är bästa kompisar. Några åsiktsbrytningar blev
    det inte utan man satt och höll med varandra.

    Att
    EPP skulle bli mycket större än S&D i EU-parlamentsvalet stod klart redan
    före. De socialdemokratiska partierna, särskilt i östra Europa, är mycket svaga
    och i de gamla medlemsländerna har de Socialdemokratiska partierna tappat
    mycket det senaste årtiondet i de nationella valen. S&D hoppas dock att de
    ska kunna ta röster från Gröna och liberalerna med flera och dominera EU-media
    som god tvåa. Dessutom får S&D också poster i samarbete med EPP. Schulz
    blev återvald som EU-parlamentets talman 2014 och försöker nu övertyga sin
    kompis Junker att han skall sitta kvar efter ommöbleringarna som sker i halvtid
    i januari 2017 i EU-parlamentet.

    EU-parlamentet
    vill nu stärka processen runt EU:s ”presidentkandidater” i kommande
    EU-parlamentsval 2019. Ett antal förslag lades fram i det ämnet som man nu
    röstade om:

    ONU
    nummer 18: Ändringsförslag 8 från utskottet för konstitutionella frågor

    Artikel
    3f (ny) 1976 års valakt

    Ändringsförslag:

    ”De
    europeiska politiska partierna ska nominera sina kandidater till posten som
    kommissionens ordförande senast 12 veckor före inledningen av den
    röstningsperiod som avses i artikel 10.1.”

    Motivering

    Eftersom
    Europaparlamentet i och med Lissabonfördraget fick rätt att välja kommissionens
    ordförande bör unionsmedborgarna kunna koppla sina röster till sitt partis
    kandidat till posten som kommissionens ordförande.

    Detta
    är en av de fundamentala ”power grab” för EU-parlamentet. De vill ta över
    makten från ministerrådet att styra vem som skall bli ”EU-president”, i detta
    fall ordförande för EU-kommissionen.

    Detta
    ändringsförslag från utskottet antogs med 451 ja-röster mot 140 nej-röster och
    34 nedlagda röster. Röstade för gjorde liberala ALDE, vänstergruppen GUE/NGL,
    de Gröna (men inte Regionalisterna i deras grupp), kristdemokratiska EPP
    och  socialdemokratiska S&D. Nej
    röstade konservativa ECR, hälften av blandgruppen EFDD, främlingsfientliga ENF,
    Regionalisterna som sitter med den Gröna gruppen och ledamöter från spridda
    grupper. Avstod gjorde hälften av blandgruppen EFDD, de svenska
    Socialdemokraterna och ledamöter från spridda grupper.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja:
    Federley ©, Selimovic (FP), Wikström (FP), Corazza Bildt (M), Fjellner (M),
    Hökmark (M), Andersson (MP), Valero (MP), Post (FI).

    Nej:
    Adaktusson (KD), Björk (V), Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Avstår: Guteland (S), Hedh (S), Ludvigsson (S),
    Nilsson (S), Ulvskog (S).

    Närvarande,
    men ej röstat: Engström (MP), Eriksson (MP) (de två MP hade lämnat omröstningen).

    ONU
    nummer 24: Punkt 4 i förslaget till betänkande:

    ”4.
    Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att underlätta de europeiska
    politiska partiernas och deras toppkandidaters medverkan i valkampanjer,
    särskilt i tv och andra medier.”

    Eftersom
    toppkandidaterna tycker samma sak, deltar i ett val som har det lägsta
    intresset av alla val, traditionellt har lågt valdeltagande (cirka 43% över
    hela EU) med mera. Allt detta gör att TV-kanalerna inte vill släppa in sådana
    här tråkiga program med låga tittarsiffror på sina TV-tablåer. Därför vill
    EU-parlamentet att medlemsstaterna skall gå in och försöka styra upp så att
    ”EU-presidentkandidaterna” får mer uppmärksamhet.

    Denna
    punkt 4 i förslaget till betänkande antogs med 452 ja-röster mot 159 nej-röster
    och 15 nedlagda röster. Röstade för gjorde liberala ALDE, en majoritet av vänstergruppen
    GUE/NGL, de Gröna (men inte Regionalisterna), kristdemokratiska EPP och  socialdemokratiska S&D. Nej röstade
    konservativa ECR, blandgruppen EFDD, främlingsfientliga ENF, en minoritet av  vänstergruppen GUE/NGL,  Regionalisterna som sitter med de Gröna samt
    ledamöter från spridda grupper.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja:
    Federley ©, Selimovic (FP), Wikström (FP).

    Nej:
    Adaktusson (KD), Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Guteland (S),
    Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Post (FI), Björk (V),
    Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Avstår:
    Andersson (MP), Valero (MP).

    Närvarande,
    men ej röstat: Engström (MP), Eriksson (MP) (de två MP hade lämnat
    omröstningen).

    ONU
    nummer 49: Skäl U i förslaget till betänkande – andra delen

    Skäl
    U i förslaget till betänkande löd som följer:

    U.
    Lissabonfördraget upprättade en ny konstitutionell ordning genom att ge
    Europaparlamentet rätten att välja Europeiska kommissionens ordförande i
    stället för att bara ge sitt godkännande. Vid 2014 års val till
    Europaparlamentet skapades ett viktigt precedensfall i detta avseende, som
    visade att nomineringen av toppkandidater ökar medborgarnas intresse för val
    till Europaparlamentet.

    Detta
    skäl delades upp i tre delar i omröstningen. Första delen röstades igenom med
    handuppräckning. Den två resterande delarna röstade man om med ONU.

    Andra
    delen på skäl U som man röstade om med ONU löd som följer:

    ”Vid
    2014 års val till Europaparlamentet skapades ett viktigt precedensfall i detta
    avseende, …”

    EU-parlamentet
    hävdar att ”EU-presidentvalskampanjen” 2014 var lyckad och visar på att det är
    så man skall göra i fortsättningen. Men är detta verkligen förankrat i de nationella
    parlamentet i de nationella partierna eller för den delen i medlemsländernas
    regeringar? Eller för den delen bland medborgarna i medlemsländerna?

    Detta
    förslag som en del av skäl U i betänkandet antogs med 456 ja-röster mot 134
    nej-röster och 24 nedlagda röster. Röstade för gjorde liberala ALDE, en
    majoritet av vänstergruppen GUE/NGL, italienarna i blandgruppen EFDD, de Gröna,
    kristdemokratiska EPP och
    socialdemokratiska S&D. Nej röstade konservativa ECR, större delen
    av blandgruppen EFDD, främlingsfientliga ENF, en minoritet av  vänstergruppen GUE/NGL, regionalisterna och
    ledamöter från spridda grupper.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja:
    Federley ©, Selimovic (FP), Wikström (FP), Corazza Bildt (M) (röstade nej men
    anmälde felröstning och avsåg att rösta ja), Fjellner (M), Hökmark (M), Andersson
    (MP), Valero (MP), Post (FI).

    Nej:
    Adaktusson (KD), Björk (V), Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Avstår: Guteland (S), Hedh (S), Ludvigsson (S),
    Nilsson (S), Ulvskog (S).

    Närvarande,
    men ej röstat: Engström (MP), Eriksson (MP) (de två MP hade lämnat
    omröstningen).

    ONU
    nummer 50: Skäl U i förslaget till betänkande – tredje delen

    Andra
    delen på skäl U som man röstade om med ONU löd som följer:

    ”…
    som
    visade att nomineringen av toppkandidater ökar medborgarnas intresse för val
    till Europaparlamentet.”

    Men
    verklighetens siffror visar att medborgarnas intresse för EU-parlamentsvalet
    inte ökade. Sammantaget föll valdeltagandet över hela EU från en rekordlåg nivå
    2009 på 43% till ett par tiondelars procent lägre
    valdeltagande 2014. Detta trots stora pengar som EU-parlamentet satsade i
    kampanjer för att få folk att gå och rösta. Bland annat ett ökat antal lokalval
    i Tyskland (vars höga antal väljare påverkar valdeltagandestatistiken för hela
    EU påtagligt) samtidigt med EU-valet hjälpte till att rädda situationen.

    EU-parlamentet
    förvränger helt enkelt historien här!

    Detta
    förslag som en del av skäl U i betänkandet antogs med 445 ja-röster mot 153
    nej-röster och 19 nedlagda röster. Röstade för gjorde liberala ALDE, hälften av
    vänstergruppen GUE/NGL, italienarna i blandgruppen EFDD, de Gröna,
    kristdemokratiska EPP och
    socialdemokratiska S&D. Nej röstade konservativa ECR, större delen
    av blandgruppen EFDD, främlingsfientliga ENF, hälften av  vänstergruppen GUE/NGL, regionalisterna och
    ledamöter från spridda grupper.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja:
    Federley ©, Selimovic (FP), Wikström (FP), Andersson (MP), Valero (MP), Post
    (FI).

    Nej:
    Adaktusson (KD), Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Björk (V),
    Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Avstår: Guteland (S), Hedh (S), Ludvigsson (S),
    Nilsson (S), Ulvskog (S).

    Närvarande,
    men ej röstat: Engström (MP), Eriksson (MP) (de två MP hade lämnat
    omröstningen).

    De
    som röstade ja till en historieförvrängning var alltså C, FP, MP och FI. S hade
    ingen åsikt. Varför de sistnämnda sitter i EU-parlamentet kan man fråga sig.

    ONU
    nummer 54: Skäl W i förslaget till betänkande

    Skäl
    W i förslaget till betänkande löd som följer:

    ”W.
    Förfarandet för nominering och urval av toppkandidater för detta uppdrag är ett
    starkt uttryck för europeisk demokrati. Vidare bör det vara en fast beståndsdel
    av valkampanjerna.”

    Ytterst
    få väljare i EU-parlamentsvalet 2014 kom i kontakt med eller var medvetna om ”EU-demokrati”,
    toppkandidater till ”EU-presidentposten” eller om EU-partiernas valprogram. Opinionsundersökningen nedan visar att nästan inga medborgare i EU-länder hade hört talas om “EU-presidentkandidaterna.” I
    Sverige poängterade snarare de svenska partierna vikten av att rösta ”rätt” i
    maj som en förstrid inför de ”riktiga” valen i september 2014.

    image

    Men
    EU-parlamentet lever i sin egen verklighet där de till exempel aldrig talar om
    problemet med det låga valdeltagandet i EU-parlamentsvalen och varför det är
    så.

    Detta
    förslag till skäl W i betänkandet antogs med 413 ja-röster mot 154 nej-röster
    och 52 nedlagda röster. Röstade för gjorde liberala ALDE, de Gröna,
    kristdemokratiska EPP och
    socialdemokratiska S&D. Nej röstade konservativa ECR, vänstergruppen
    GUE/NGL, blandgruppen EFDD, främlingsfientliga ENF, en del av Regionalisterna,
    svenska MP samt svenska S och ledamöter från spridda grupper.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja: Federley ©, Selimovic (FP), Wikström (FP), Post
    (FI).

    Nej:
    Adaktusson (KD), Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Björk (V),
    Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Avstår:
    Andersson (MP), Valero (MP), Guteland (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog
    (S).

    Närvarande,
    men ej röstat: Hedh (S), Engström (MP), Eriksson (MP) (de två MP hade lämnat
    omröstningen).

    ONU
    nummer 55: Skäl X i förslaget till betänkande

    Skäl
    X i förslaget till betänkande löd som följer:

    ”X.
    Tidsfristen för de europeiska politiska partiernas nominering av kandidater bör
    kodifieras i valakten. Toppkandidaterna för uppdraget som ordförande för
    kommissionen bör vara kandidater i valet till Europaparlamentet.”

    Observera
    alltså att idén med toppkandidater för EU-partierna till
    EU-kommissionsordförande finns inte i EU:s vallag. Det är EU-federalisterna i
    Bryssel som driver den linjen. Givetvis är man ute efter en ”power grab” av
    stora mått när man kräver att den som kandiderar till EU-kommissionsordförande
    redan ungefär ett år före posten skall tillsättas måste nomineras som kandidat
    på en partilista i ett medlemsland. EU-parlamentet hoppas att då måste de
    högsta politikerna i medlemsländerna kandidera i EU-parlamentsvalet, vilket
    syftar till att höja detta vals status. Idag är det många okända som kandiderar
    till EU-parlamentet som är i början på sin politikerkarriär samt elitpolitiker
    som är före detta i sina medlemsländer och får en reträttpost med bra lön.

    Detta
    förslag till skäl X i betänkandet antogs med 437 ja-röster mot 161 nej-röster
    och 15 nedlagda röster. Röstade för gjorde liberala ALDE, de Gröna,
    kristdemokratiska EPP och
    socialdemokratiska S&D. Nej röstade konservativa ECR, vänstergruppen
    GUE/NGL, blandgruppen EFDD, främlingsfientliga ENF en del av Regionalisterna
    samt svenska MP och ledamöter från spridda grupper.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja:
    Federley ©, Selimovic (FP), Wikström (FP).

    Nej:
    Adaktusson (KD), Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Andersson (MP),
    Valero (MP), Post (FI), Björk (V), Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Avstår: Guteland (S), Hedh (S), Ludvigsson (S),
    Nilsson (S), Ulvskog (S),

    Närvarande,
    men ej röstat: Engström (MP), Eriksson (MP) (de två MP hade lämnat
    omröstningen).

    Intressant
    att notera att detta var ett av de mest EU-federalistiska förslagen och det
    röstar C och FP ja till.
    Svenska S har tydligen inte ens en åsikt i frågan, men
    troligen handlar det om ren och skär politisk feghet som leder till ett avstår.

    Sammantaget
    när det gäller ONU i ämnet om att gå till EU-parlamentsval genom  EU-presidentkandidatkampanjer röstade FP och
    C ja sex gånger. De var de EU-federalistiska vinnarna. FI kommer god tvåa, Post
    röstade ja fyra gånger.

    Men
    MP röstade ja tre gånger och avstod två gånger. M röstade ja två gånger.

    KD,
    V och SD röstade nej rakt av sex gånger. Ett konsekvent anti-EU-federalistiskt
    röstande.

    De
    svenska socialdemokraterna avstod fem gånger. Ett ryggradslöst beteende.
    De
    flyter som döda sillar med den EU-federalistiska strömmen i EU-parlamentet.