• EU-parlamentet vill ha mer – del IV

    image

    Som
    beskrivits i en tidigare blogg röstade EU-parlamentet onsdagen den 28 oktober
    2015 i Strasbourg om EU:s budget för 2016 i en första behandling Fernandes/Deprezbetänkandet
    A8-0298/2015).

    Som
    vanligt kräver EU-parlamentet mer pengar till EU-institutionerna.Exakt
    totalsumma för budgeten och vad EU-parlamentet vill lägga till brukar mörkas.
    Ingen har nog riktig koll, men totalt handlar det om minst 50 miljarder
    svenska kronor som EU-parlamentet vill lägga till i utgifter för år 2016. En
    del är för tidigare obetalda räkningar som EU har en tendens att dra på sig.
    Budgetdisciplin lämnar också mycket att önska.

    De
    sista två omröstningarna med namnupprop (ONU) är intressanta att belysa. Den
    första av dem var på punkt 115 i förslaget till betänkande. Denna punkt löd som
    följer:

    ”115. Europaparlamentet
    understryker att kommissionen knappt två veckor efter att den nuvarande
    fleråriga budgetramen börjat gälla, har varit tvungen att två gånger begära ett
    utnyttjande av flexibilitetsinstrumentet samt av marginalen för oförutsedda
    utgifter för att täcka akuta och oförutsedda behov som inte kunde finansieras
    inom de nuvarande taken i den fleråriga budgetramen. Parlamentet noterar också
    att den samlade marginalen för åtaganden under 2015, det första året som den
    var i bruk, omedelbart utnyttjades till fullo samtidigt som anslagen till två
    viktiga EU-program behövde minskas för att möjliggöra finansiering av nya initiativ.
    Parlamentet understryker att åtskilliga EU-program, på grund av
    tidigareläggandet under 2014–2015, har färre tillgängliga åtaganden eller helt
    enkelt saknar åtaganden från och med 2016. Parlamentet anser därför att det är
    uppenbart att taken i den fleråriga budgetramen är alltför strama i många
    rubriker och paralyserar unionen inom områden där behoven är störst, samtidigt
    som de tillgängliga flexibilitetsmekanismerna i den fleråriga budgetramen redan
    har utnyttjats maximalt. Parlamentet anser att denna utveckling motiverar en
    verklig halvtidsöversyn av den fleråriga budgetramen. Parlamentet ser med stort
    intresse fram emot kommissionen förslag angående detta under 2016.”

    Som
    sagt budgetdisciplinen har lämnat mycket att önska. ”Akuta och oförutsedda behov”
    gör att EU spräcker budgettaken. Gentemot euroländer som Grekland gäller hårda
    bandage från EU:s sida, men EU självt kan inte sägas leva som man lär.

    Denna
    punkt antogs med 537 ja-röster mot 185 nej-röster och 80 nedlagda röster. Ja
    röstade liberala
    ALDE, vänstergruppen GUE/NGL, de Gröna/Regionalisterna, kristdemokratiska EPP
    och socialdemokratiska S&D samt ungefär hälften av blandgruppen EFDD.

    Nej
    röstade konservativa ECR-gruppen, ungefär hälften av blandgruppen EFDD och
    främlingsfientliga ENF. Avstod gjorde främst den polska delegationen i
    konservativa ECR.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja:
    Federley ©, Selimovic (FP), Wikström (FP), Corazza Bildt (M), Fjellner (M),
    Hökmark (M), Andersson (MP), Engström (MP), Eriksson (MP), Valero (MP), Nilsson
    (S), Post (FI).

    Nej:
    Adaktusson (KD), Björk (V), Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Avstår: Guteland (S), Hedh (S), Ludvigsson (S).

    Frånvarande:
    Ulvskog (S).


    till slutomröstningen om resolutionen
    i dess helhet med alla krav på
    budgetökningar samt med beaktande att ändringsförslag som föreslog
    utgiftsbegränsningar och nedskärningar blev nedröstade.

    Resolutionen
    i dess helhet antogs med 434 ja-röster mot 185 nej-röster och 80 nedlagda
    röster.
    Ja röstade den typiska ”regerande koalitionen” bestående av liberala
    ALDE, kristdemokratiska EPP och socialdemokratiska S&D. Den polska delegationen
    i konservativa ECR röstade också ja.

    Nej
    röstade konservativa ECR-gruppen (förutom den polska delegationen),
    blandgruppen EFDD och främlingsfientliga ENF samt även brittiska Labour inom socialdemokratiska
    S&D och ledamöter från spridda grupper.

    Avstod
    gjorde främst vänstergruppen GUE/NGL och de Gröna/Regionalisterna.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja: Selimovic (FP), Wikström (FP), Guteland (S), Ludvigsson
    (S), Nilsson (S), Post (FI).

    Nej: Adaktusson (KD), Corazza Bildt (M), Fjellner (M),
    Hökmark (M), Andersson (MP), Engström (MP), Eriksson (MP), Valero (MP), Björk
    (V), Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Avstår:
    Federley © (röstade ja men har i efterhand anmält felröstning och att han
    avsåg att avstå), Hedh (S).

    Frånvarande:
    Ulvskog (S).

    Utan
    tvekan tar Folkpartiet, Socialdemokraterna och Feministiskt Initiativ hem
    EU-federalistmedaljerna (inget ovanligt). Mer lydiga ledamöter till
    EU-systemet är svårt att finna.

    Givetvis
    innebär detta att tre svenska socialdemokratiska EU-parlamentarikerna i
    synnerhet inte har samma uppfattning om EU-budgeten som den egna S-MP-regeringen
    i Sverige. Detta bör kommas ihåg när nya kandidater skall nomineras till
    EU-parlamentsvalet 2019 inom S. Skall man verkligen nominera fram folk som inte
    representerar sin egen valkrets åsiktsmässigt?

    Centerpartiets
    ställningstaganden imponerar inte heller. Federley röständrade visserligen från
    ja till avstår i slutomröstningen men det betyder föga. Han röstade nej till
    många bra ändringsförslag och ja till många budgetökningar på olika punkter.

    Moderaterna
    röstar ned många bra förslag och röstar ja till budgetökningar på olika
    punkter. Men i slutändan röstar de nej till resolutionen i dess helhet. En
    inkonsekvent hållning.