• EU:s rovdrift går vidare i afrikanska farvatten

    image

    Som Granskning.eu tidigare uppmärksammat tvingar EU på fattiga afrikanska länder

    fiskeriavtal. Helheten av EU:s
    fiskeavtal med fattiga afrikanska länder är att det är ett sysselsättnings- och
    branschsubventionssystem som hindrar utvecklingen i dessa fattiga länder. Det
    är också en rovdrift av havsresurser där EU:s egenintresse ständigt finner nya
    ursäkter för att så inte är fallet.

    Fiskeavtalen
    mellan EU och tre olika afrikanska länder röstades det om onsdag 9 september i
    EU-parlamentet. Ett är ett avtal med Kap Verde på fyra år som kostar EU 3,3
    miljoner euro varav fartygsägarna som nyttjar avtalet skall betala 1,2
    miljoner. EU:s skattebetalare får alltså stå för två tredjedelar av notan. Det andra är
    ett fiskeavtal med Madagaskar på fyra år vars kostnad beräknas vara 6,1 miljoner euro. Det tredje,
    och viktigaste, avtalet är det med Guinea-Bissau. Guinea-Bissau har haft (med
    fog kan man dock säga har fortfarande) ett instabilt politiskt läge som gjort
    att avtalet med EU blivit försenat. Det gör att EU betalar hela 27,9 miljoner
    euro, inklusive administration, för ett treårsavtal.

    De två
    sistnämnda fiskeavtalen anger inte totalsummor som man tar in från fartygsägarna.
    Men givetvis handlar det om stora EU-subventioner även här. Ej heller anges
    vilka EU-länders fiskeflottor som kommer att utnyttja de tre avtalen. Att
    Spaniens stora fiskeflotta kommer att göra det är säkert, troligen också
    franska och portugisiska fartyg.

    Störst
    beröm för sitt röstande i frågan om dessa tre fiskeavtalen får Björk (V) och
    Andersson (MP). Därefter kommer i ungefärlig turordning Eriksson (MP), Lundgren
    (SD), Winberg (SD), Engström (MP), Post (FI) och Valero (MP).

    C
    och FP förtjänar mest kritik. Ledamöter från dessa partier röstade visserligen
    ja till ett ändringsförslag som uttryckte oro över de ökade hajfångsterna, men
    i övrigt flyter de som döda sillar med strömmen.

    M
    och KD avstod på båda Guinea-Bissaubetänkandena, men röstade i övrigt för EU:s
    fiskeriavtal. Inte heller har de båda sistnämnda något problem med fångsterna
    av hajarter.

    S
    avstod visserligen i en av omröstningarna om de två Guinea-Bissaubetänkandet.
    Men att inte ha någon åsikt i det ärendet imponerar sannerligen inte.

    FI
    röstade nej till fiskeavtalet med Guinea-Bissau, men ja till fiskeavtalen med
    Kap Verde och Madagaskar. Alltid något, men inte heller det imponerande.

    Det
    är möjligt att de svenska EU-parlamentarikerna, som tidigare i flera år har
    röstat nej till dessa avtal, nu inte känner någon press på sig när de befinner
    sig i Bryssel/Strasbourgbubblan. Mediarapporteringen om omröstningar
    verkar ha avtagit och EU-parlamentarikernas göranden är långt från väljarnas
    politiska horisont.

    Engström
    (MP) är stolt över att hon anser sig ha påverkat EU:s fiskepolitik till det
    bättre
    , men då ser hon inte skogen för alla träden. Det största ansvaret EU kan ta för
    Afrikas fiske är att dra sig ur. EU:s fiskeavtal med fattiga afrikanska länder är ett sysselsättnings- och branschsubventionssystem som hindrar utvecklingen i dessa fattiga länder, men det
    finns fler argument för varför EU:s fiskeriavtal bör förkastas.

    Argumentet att fiskeavtalen blivit eller blir bättre på att ta hänsyn till
    miljön bör ställas mot grundfrågan om hela verksamheten är något EU skall stödja och
    subventionera. 

    Enligt

    Världsnaturfonden

    är de
    stora industriella trålfartygen är så effektiva att de fiskar ut världshaven.
     Samtidigt
    som de stora trålfartygen fiskar i fattiga afrikanska farvatten kvävs de mindre
    afrikanska fiskefartygen till döds. Det finns exempel på hur de stora trålarna
    från EU-länderna helt enkelt har kört över enkla afrikanska fiskebåtar utan att
    märka det. Givetvis kan inte heller de afrikanska fiskebåtarna ta in samma
    fångster med sina nät och hävda sig kostnadsmässigt i konkurrensen mot det
    industriella EU-fisket. På så vis hämmar EU utvecklingen
    av de afrikanska ländernas egna fiskerinäringar. Ett undantag är Namibia som
    inte skrivit avtal med EU utan med hjälp av norskt bistånd utvecklat en egen
    fiskeriindustri. Sydafrika har också tack vare en starkare position i
    världssamfundet kunnat säga nej tack till att EU-ländernas fiskeflottor skall
    få utnyttja deras farvatten.

    EU-flottan
    fiskar ut de afrikanska farvattnen och de afrikanska ländernas befolkningar får
    istället tulla hårdare på sitt djurliv för att finna mat för dagen. Visserligen
    utlovar EU att besättningsmän från de berörda afrikanska länderna skall
    anställas på fiskefartygen och en del av EU:s pengar sägs gå till utveckling av
    dessa länders egna fiskenäringar. Men det ligger i sakens natur att EU inte
    vill att dessa afrikanska länder skall kunna fiska i sina egna fiskevatten för
    då trängs EU-ländernas fiskefartyg ut.

    Guinea-Bissau,
    med vilket EU nu har slutit ett nytt fiskeavtal, har haft ett mycket instabilt
    politiskt läge i flera år med statskupper och militäruppror. Det har gjort att
    EU helt enkelt inte har haft något politisk motpart i landet att sluta ett
    avtal med. EU har stått och hoppat av otålighet över att det inte har gått att
    få något resultat. Men nu har man alltså till slut kommit fram till ett avtal.
    Detta till ett högt pris, 27 972 000 euro inklusive
    administratiojn, för tre år.

    Men
    vart tar de pengarna vägen? Guinea-Bissau har fortfarande inte något stabilt
    läge och EU borde i det läget inte sluta avtal med dem. Nästan samtidigt som EU-parlamentet röstade ja till fiskeavtalet med Guinea-Bissau avkunnade
    detta lands Högsta domstol att utnämningen av landets premiärminister var
    olaglig.

    En orsak till
    dessa problem är att EU kväver de afrikanska ländernas möjligheter att utveckla
    sitt eget fiske utan att EU lägger sig i. Afrikas växande befolkning och krympande skogar har ökat
    trycket mot de vilda djur som återstår. Afrikanerna äter allt mer ”bushmeat” –
    alltså vilt. Jakten är helt okontrollerad och drabbar även utrotningshotade
    djur som gorillor och schimpanser. 

    Den som är intresserad kan läsa mer om Afrikas hälsoproblem: http://www.svd.se/afrikas-aptit-pa-vilt-vaxer http://www.svd.se/vaxande-illegal-jakt-pa-bushmeat-okar-risk-for-nya-smittoutbrott

    Marocko
    är ett exempel där EU finner ursäkter för att sluta avtal om fiske i farvatten
    som Marocko enligt FN inte äger rätt att sluta avtal om. Det har ständigt
    utlovats från Marockos regerings sida att Västsaharas befolkning skall få del
    av de pengar EU betalar för fisket. Men några konkreta resultat har aldrig
    kunnat noteras. Läs
    mer här: http://www.svd.se/eu-bor-saga-nej-till-nytt-fiskeavtal

    Först
    röstade man om de två fiskeriavtalen med Guinea-Bissau i två betänkanden
    (A8-0233/2015 och A8-0236/2015) av João Ferreira (ledamot för portugisiska
    kommunistpartiet – det är ingen slump att en portugis är rapportör, de har
    många egenintressen i både fiske och sin forna koloni Guinea-Bissau).

    Betänkande
    A8-0233/2015 – Fiskeavtalet med Guinea-Bissau antogs med 468 ja-röster mot 104
    nej-röster och 96 nedlagda röster. Den stora koalitionen av kristdemokratiska
    EPP-gruppen, socialdemokratiska S&D-gruppen och liberala ALDE-gruppen
    tillsammans med främlingsfientliga ENF-gruppen röstade ja. EU-kritiska
    EFDD-gruppen och gruppen Gröna/Regionalister röstade  nej. Konservativa ECR-gruppen avstod.
    Vänstergruppen GUE/NGL var splittrade på ja/nej/avstår.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja:
    Federley ©, Paulsen (FP), Wikström (FP), Ulvskog (S).

    Nej:
    Engström (MP), Eriksson (MP), Valero (MP), Post (FI), Björk (V).

    Avstod:
    Adaktusson (KD), Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Guteland (S),
    Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Närvarande
    men ej röstat: Andersson (MP).

    Att
    avstå kan inte tolkas som annat än att passivt stödja EU:s fiskeavtalspolitik i
    Afrika.

    Betänkande
    A8-0236/2015 – Fiskeavtalet med Guinea-Bissau antogs med 500 ja-röster mot 78
    nej-röster och 96 nedlagda röster. Den stora koalitionen av kristdemokratiska
    EPP-gruppen, socialdemokratiska S&D-gruppen och liberala ALDE-gruppen
    tillsammans med främlingsfientliga ENF-gruppen, majoriteten av vänstergruppen
    GUE/NGL och en del av EU-kritiska EFDD-gruppen röstade ja. De Gröna/Regionalisterna
    röstade  nej. Konservativa ECR-gruppen
    avstod liksom en del av EU-kritiska EFDD-gruppen.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja: Federley ©, Paulsen (FP), Wikström (FP), Guteland
    (S), Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S).

    Nej:
    Andersson (MP), Engström (MP), Eriksson (MP), Post (FI), Björk (V).

    Avstod:
    Adaktusson (KD) (röstade ja men har i efterhand anmält att han skulle ha
    avstått), Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Lundgren (SD), Winberg
    (SD).

    Närvarande
    men ej röstat: Valero (MP).

    Det
    förtjänar att upprepas, att avstå kan inte tolkas som annat än att passivt
    stödja EU:s fiskeavtalspolitik i Afrika.

    Betänkande
    A8-0201/2015 – Det första av två betänkanden om fiskeavtalet med Kap Verde
    antogs med 601 ja-röster mot 54 nej-röster och 20 nedlagda röster. I princip
    alla grupper röstade för avtalet. En del av EU-kritiska EFDD-gruppen röstade
    nej och vänstergruppen GUE/NGL var splittrade på ja/nej/avstår.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja:
    Adaktusson (KD), Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Federley ©,
    Paulsen (FP), Wikström (FP), Engström (MP), Eriksson (MP), Valero (MP), Guteland
    (S), Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Post (FI).

    Nej:
    Andersson (MP), Björk (V), Lundgren (SD), Winberg (SD).

    När
    det gäller det andra betänkandet (A8-0200/2015) om fiskeavtalet mellan EU och
    Kap Verde lades ett ändringsförslag (nummer 1) från ECR-gruppen. Ändringsförslaget
    uttryckte kritik mot den ökande fångsten av hajar. Något som fiskeutskottet
    inte såg som något problem. Utskottets förslag till punkt 4 löd som följer:

    ”4.
    Europaparlamentet konstaterar att vissa hajarter (särskilt blåhaj och makrillhaj,
    som motsvarar 99 procent av de totala fångsterna) som ingår i bilaga 1
    till 1982 års FN-konvention om havsrätten är de arter som EU:s flotta med
    oceangående notfartyg främst inriktar sig på, och att Iccats ständiga kommitté
    för forskning och statistik (SCRS) anser att de utnyttjas inom säkra biologiska
    gränser
    . Parlamentet uppmanar kommissionen att rapportera till
    parlamentet om de åtgärder som den gemensamma kommittén vidtar till följd av
    den vetenskapliga undersökning som ska genomföras i enlighet med artikel 4.6 i
    bilagan till protokollet, för att ha garantier för att dessa fiskarter
    utnyttjas på ett hållbart och ansvarsfullt sätt. Parlamentet understryker att
    det dessutom bör få ta del av de uppgifter som inhämtas om hajbestånd.”

    ECR-gruppen
    ville attföljande skrivning skulle antas istället:

    ”4. Europaparlamentet framhåller sin oro över att fångsterna av hajarter
    ökade kraftigt under de sista åren av det tidigare protokollets
    tillämpningsperiod
    . Parlamentet uppmanar kommissionen att rapportera
    till parlamentet om de åtgärder som den gemensamma kommittén vidtar till följd
    av den vetenskapliga undersökning som ska genomföras i enlighet med artikel 4.6
    i bilagan till protokollet, för att ha garantier för att dessa fiskarter
    utnyttjas på ett hållbart och ansvarsfullt sätt. Parlamentet understryker att
    det dessutom bör få ta del av de uppgifter som inhämtas om hajbestånd.”

    Ändringförslaget
    antogs med 432 ja-röster mot 200 nej-röster och 52 nedlagda röster. Nej röstade
    den stora majoriteten av kristdemokratiska EPP-gruppen samt en handfull
    ledamöter från andra grupper. 27 ledamöter från EPP-gruppen röstade ja,
    främlingsfientliga ENF-gruppen var splittrade men de flesta av dem avstod.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja:
    Federley ©, Paulsen (FP), Wikström (FP), Andersson (MP), Engström (MP),
    Eriksson (MP), Valero (MP), Guteland (S), Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson
    (S), Ulvskog (S), Post (FI), Björk (V), Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Nej:
    Adaktusson (KD), Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M).

    Det
    är otroligt att KD och M röstar nej till ändringsförslaget. Det lades av den
    konservativa ECR-gruppen, så förslaget kan knappast ha avfärdats som
    ”socialistiskt”. Men spanska högerpartiet, tillika regeringspartiet, Partido
    Popular lyckades nog sätta press på kristdemokratiska EPP-gruppen att rösta
    nej. Några avhoppare från grupplinjen hade EPP-gruppen, men KD och M visade
    ingen ryggrad.

    Betänkande
    A8-0200/2015 – Det andra betänkandet om fiskeavtalet med Kap Verde antogs med
    605 ja-röster mot 57 nej-röster och 26 nedlagda röster. I princip alla grupper
    röstade för avtalet. Vänstergruppen GUE/NGL var splittrade men en majoritet
    röstade ja. En del av EU-kritiska EFDD-gruppen röstade nej.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja:
    Adaktusson (KD), Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Federley ©,
    Paulsen (FP), Wikström (FP), Engström (MP), Valero (MP), Guteland (S), Hedh
    (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Post (FI).

    Nej:
    Andersson (MP), Eriksson (MP), Björk (V), Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Betänkande
    A8-0196/2015 – Betänkandet om fiskeavtalet med Madagaskar antogs med 609
    ja-röster mot 64 nej-röster och 20 nedlagda röster. Med ett undantag röstade
    alla grupper för avtalet. Vänstergruppen GUE/NGL röstade liksom en del av
    EU-kritiska EFDD-gruppen.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja:
    Adaktusson (KD), Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Federley ©,
    Paulsen (FP), Wikström (FP), Engström (MP), Eriksson (MP), Valero (MP),
    Guteland (S), Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Post (FI).

    Nej:
    Andersson (MP), Björk (V), Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Slutligen,
    en Miljöpartist talade i debatten och svenska S lämnade in en röstförklaring på
    Guinea-Bissau. De kan läsas nedan.

    Det
    var allt i aktiviteter från svenska ledamöter förutom röstningen. Svenska S
    anger ett antal argument mot fiskeavtalet i sin röstförklaring. Men förmår sig ändå
    inte att rösta nej utan lägger ner rösterna. En utomordentlig ryggradslöshet.
    Vem är de rädda för?

    Linnéa
    Engström,
     för Gröna & Regionalist-gruppen:

    Fru talman! Vi ska i morgon ta ställning till fiskeriavtal mellan EU
    och Kap Verde, Madagaskar och Guinea Bissau. Madagaskar och Kap Verde handlar
    om fiske av tonfisk och är relativt bra utformade, så vi kommer att ge vårt
    stöd till dessa avtal.

    Det största problemet med tonfiskavtalen är att
    de genom åren kommit att omfatta allt större bifångst av hajar. I just dessa
    två avtal har detta uppmärksammats, och det finns klausuler i båda avtalen för
    att minska bifångsten av haj. Vi kommer därför att ge vårt stöd för dessa
    avtal.

    Vad gäller protokollet med Guinea Bissau tycker
    vi att det är ett hastverk och är rakt av besvikna över hur det har tagits
    fram. Detta så kallade nya protokoll som förhandlats fram efter att den
    politiska situationen stabiliserats i Guinea Bissau är ingenting annat än ett
    gammalt protokoll. Det ser exakt likadant ut som det protokoll som avbröts
    2012, då det var en militärkupp i Guinea Bissau.

    Det har hänt väldigt mycket under de här åren.
    Nya kinesiska båtar har tillkommit, det har förekommit fusk med falska
    certifikat för tonnage, och det har rapporterats om illegalt fiske.

    Kommissionen har haft så bråttom när det var
    fritt fram att förhandla igen att man inte ansåg sig att ha tid att göra en ny
    utvärdering. Allt bygger på den gamla utvärderingen från 2011.

    Hur ska vi kunna göra en rättvis bedömning
    ifall man verkligen bara fiskar på det överskott som Guinea Bissau inte självt
    kan utnyttja? Det är ju en av grundreglerna för den nya externa
    fiskeripolitiken i den nya reformen.

    Dessutom är den politiska situationen minst
    sagt oroväckande. Regeringen upplöstes nyligen, i augusti 2015, och det
    förekommer korruptionsanklagelser som också gäller fiskelicenser. Vi kommer inte
    att rösta för ingåendet av detta protokoll med Guinea Bissau.”

    Partnerskapsavtal om fiske med Guinea-Bissau:
    fiskemöjligheter och ekonomisk ersättning (rekommendation) (
    A8-0233/2015 – João Ferreira)

    Jytte
    Guteland, Anna Hedh, Olle Ludvigsson, Jens Nilsson och Marita Ulvskog
    (S&D),
     skriftlig röstförklaring:

    Vi har valt att lägga ner vår röst på rekommendationen om att ingå ett
    fiskeriavtal med Guinea-Bissau, då vi inte kan stödja ett avtal som inte har en
    tillräcklig vetenskaplig grund i linje med vad som föreskrivs i
    grundförordningen.

    Varje avtal ska enligt den gemensamma
    fiskeripolitiken ingås efter en utvärdering av bestånden för att säkerställa
    att man fiskar på överskott. Undersökningen som ligger till grund för detta
    avtal är flera år gammal, och sedan den utfördes finns det rapporter om
    korruption, felaktigt rapporterat tonnage och illegalt fiske.”