• Inga skillnader mellan S och M i EU-parlamentet

    image

    En ny rapport visar att de tre stora grupperna i EU-parlamentet röstade
    på samma sätt i 9 av 10 slutomröstningar under hösten 2014. Ingen förändring i
    det nyvalda EU-parlamentet alltså – business as usual.

    Den nya rapporten som går igenom slutomröstningar och hur EU-parlamentets
    grupper har röstat i dem har publicerats av Organisationen för Europeiskt
    mellanstatligt samarbete (OEIC). Undersökningen visar att de tre stora
    grupperna i EU-parlamentet  röstade på samma sätt i mer än 9 av 10
    slutomröstningar under den nya mandatperioden hösten 2014. Tidigare
    publicerade undersökningar över slutomröstningar i EU-parlamentet åren 2008,
    2010 och 2013 bekräftar att det inte finns några skillnader mellan grupperna.
    Det innebär alltså att det inte har skett någon förändring av politiken i det
    nya EU-parlamentet efter valen i maj 2014.

    I rapporten konstateras att av 82 slutomröstningar med namnupprop (ONU)
    om resolutioner och rapporter under hösten 2014 var Kristdemokraterna (EPP) och
    Socialisterna (S&D) av olika åsikt i endast 4,9% av omröstningarna. Detta
    innebär att de kommit överens om i 95,1% av alla slutomröstningar med ONU under
    hösten 2014. De tre stora grupper i EU-parlamentet är överens om de flesta
    frågor. I EU-parlamentsvalrörelserna brukar S och M enstämmigt säga att det är
    stor skillnad mellan vem du röstar på i EU-valet, men i verkligheten är det
    inte det. S, M, KD, FP, C och FI tillhör samma stora styrande kompromissblock i
    EU, MP tillhör det kanske till 80%.

    EPP och liberalerna i ALDE är oense i 4,9% av slutomröstningar med ONU
    medan S&D och ALDE var oense i 2,4% av slutomröstningarna.

    Avrundar man uppåt kan man säga att
    EPP, ALDE och S&D i princip faktiskt är ense i nästan 10 av 10
    slutomröstningar.

    De få ärenden som EPP, S&D och ALDE var oeniga om var nästan alla
    resolutioner utanför lagstiftningsprocessen, vilket innebär att de bara var
    politiska uttalanden. Av de fyra ONU slutomröstningar där EPP och S&D hade olika
    åsikter var tre resolutioner och en var ett lagstiftningsförfarande – men bara enligt
    samrådsförfarandet, i princip också ett tyckande till ministerrådet. Vad det
    handlade om var att EPP röstade ja och S & D avstod på ett betänkande om befogenheterna för Europeiska centralbanken att införa sanktioner.

    Medlemspartierna i dessa tre ”etablissemangsgrupper” i EU-parlamentet
    vill givetvis inte vara tydliga inför sina inhemska väljarna, utan istället
    försöker partiledarna framhålla att de ideologiska konflikterna är många och
    betydande.

    Men i verkligheten är Kristdemokrater (allmänborgerliga skulle vi säga
    i Sverige), Liberaler och Socialister och Demokrater (förvirring råder om de är
    Socialister, Socialdemokrater eller Socialister & Demokrater) eniga om
    bygget av en federal EU-stat, fortsatta jordbrukssubventioner från EU, fortsatt
    resultatlösa regionalstöd via EU, införandet av EU-skatt, byggandet av en
    EU-armé, utvidgandet av eurozonen bland EU-medlemsländer och så vidare.

    Statistiken från hösten 2013, uppbackad av liknande siffror från 2008,
    2010 och 2013, visar att kompromisskulturen verkar fortfarande med god effekt i
    EU-parlamentet. Detta gör partipolitiska skillnader artificiella i valdebatten.