• EU:s fem ”Presidenter” rekommenderar extrem maktförskjutning till EU-nivå

    EU:s fem högsta höns, “Presidenterna” Tusk (Europeiska
    Rådet), Dijsselbloem (Eurogruppen), Draghi (Europeiska Centralbanken) och
    Schultz (EU-parlamentet), under ledning av EU-kommissionens President
    Jean-Claude Juncker presenterade igår, måndag 22/6, planer på hur de vill fortskrida
    med konstruktionen av den nya stormakten EU.

    Färdigställandet av
    EU:s ekonomiska och monetära union
    tituleras rapporten som kryddas med floskler
    i stil med ”Euron är en framgångsrik och stabil valuta” och ”alla medlemmar i
    den monetära unionen har gett upp sina nationella valutor en gång för alla.”  

    Huvudargumentet är inget nytt, att EMU inte är, var eller
    någonsin kan bli en optimal valutaunion påpekade oberoende ekonomer redan på
    80-90-talet. De fem Presidenterna föreslår dock att steg, både på kort, medel
    och lång sikt, tas mot en bättre fungerande monetär union. Vad de har i åtanke
    är att integrera Euroländerna till den grad att de blir de-facto provinser
    eller delstater med marginell nationell beslutsfattandemakt när det kommer till
    budgetar och ekonomisk politik. Makten skall förskjutas till EU-nivå samtidigt
    som ”demokratin” på EU-nivå skall utvecklas vidare. Presidenterna skriver att
    detta är ”en process som bör inledas utan dröjsmål”.

    Presidenterna propagerar åter för införandet av en
    gemensam budgetpolitik inom Eurozonen och de lyfter fram ett
    EU-finansministerium som den institution där beslut om denna budgetpolitik
    skall fattas. Andra ballonger som släpps ut är bl.a. att:   

    Medlemsländer uppmanas upprätta nya Sovjetliknande
    byråkratier som del av ”ett system av konkurrenskraftsmyndigheter i euroområdet”…”med
    uppdraget att bedöma om ”lönerna utvecklas i linje med produktivitet” och
    övervaka ”enhetsarbetskostnaderna”.    

     Förstärkt övervakning på EU-nivå av nationella budgetar
    och ”medlemsstaternas ekonomiska politik”. Medlemsländerna ska starkt
    rekommenderas att fortsätta prioritera reformer för att skapa nya jobb (även
    konkreta, lands-specifika, direktiv nämns men också att länderna själva måste
    ha en viss grad av frihet att själva utforma och avgöra vidden). 

    Medlemsländerna ska vidare hållas ansvariga för att uppfylla vad de lovat
    (eller ja, snarare tvingats lova?). Frågan är varför medlemsländerna skulle
    vilja ge en toppstyrd instans kontrollen över en gemensam budget-policy när det
    råder allt större konsensus om att den illa skötta euron haft en negativ
    inverkan på ekonomin.

    En formaliserad konvergensprocess för ”gemensamma
    krav” på arbetsmarknad, konkurrenskraft, företagsmiljö och offentlig
    förvaltning och vissa aspekter av skattepolitiken, såsom bolagsskattebasen. 

    En gemensam europeisk insättningsgaranti för att
    socialisera bankräddningar inom EU. Sverige har redan en välfinansierad
    stabilitetsfond finansierad av bankerna genom en avgift. Presidenterna vill
    förstås se Sveriges stabilitetsfond som en del av den nya EU-fonden som skall
    rädda Sydeuropas zombie-banker. 

    EU-kommissionens, Europeiska centralbankens och IMF:s politik
    för att ”rädda euron” är misslyckad, omoralisk och saknar juridisk grund. En avskrivning
    av statsskulderna är inte heller välkommen eftersom att detta vore att erkänna
    felaktiga beslut för de politiker som hävdat att räddningsförsöken inte skulle
    kosta europeiska skattebetalare något. Frågan är vem som är viktigast att rädda,
    den politiska elit som gett oss euron, en embryonisk centralplanerad och über-byråkratisk
    superstat eller de demokratier som vi ärvt.

    Sveriges medlemskap i EU har kostat oss stora pengar men
    inte alls i närheten av de summor vi sannolikt behövt betala om vi följt
    maktelitens uppmanande och röstat ja till EMU. Följaktligen bör vi vara
    tacksamma för det påstådda ”utanförskapet” och ha dessa risker i åtanke när vi hör
    propaganda om att euron är ett politiskt projekt baserat på en rättvis och
    demokratisk grund.