• EU-parlamentet framhärdar än en gång om införandet av Europeiska åklagarmyndigheten

    Onsdagen
    den 29 april 2015 uttalade EU-parlamentet än en gång att Europeiska
    åklagarmyndigheten (EPPO) skall inrättas (Macoveibetänkandet A8-055/2015).

    Kritiken
    mot detta EU-projekt har varit omfattande. I Sveriges Riksdag var till exempel
    i oktober 2013 Justitieutskottet enigt i sitt avsåtndstagande från EPPO. Men
    bland en del svenska EU-parlamentariker är det en annan sak. De lever i
    Brysselbubblan och vill inte att deras kompisar ska bli arga.

    Hösten 2013
    lämnade 14 nationella parlamentskammare från elva medlemsländer ett ”gult kort”
    mot EPPO-projektet med motiveringen att det överträder EU:s maktbefogenheter. EU-kommissionen
    vågar i detta läge inte piska medlemsländer till ett majoritetsbeslut i
    ministerrådet om EPPO. EU-kommissionen beslutade då att lägga förslag om att
    man går vidare i form av ”förstärkt samarbete” med en kärna av EU-länder och så
    hoppas man få med motståndarländerna så småningom. Storbritannien och Irland har
    valt att stå utanför från början. Danmark går inte heller med.

    EPPO skall
    göra egna utredningar och åtala personer misstänkta för bedrägeri med EU-medel
    i de EU-länder som ansluter sig till det förstärkta samarbetet med EPPO.  EPPO
    skall bl.a. få rätt att utföra husrannsakan, inklusive rätt att granska de
    rannsakades datorer, beslagta föremål, avlyssna telefonsamtal och frysa
    banktillgångar.

    Det är som
    kan noteras långtgående rättigheter. Det finns en risk för bland annat att EPPO
    leder till ett system med parallella och konkurrerande rättsliga utredningar
    mellan olika polisiära institutioner. Det var just det som gjorde att en
    pedofil som Dutroux kunde klara sig i Belgien i många år då olika belgiska
    polismyndigheter inte samarbetade.

    För att
    upprätta EPPO genom förstärkt samarbete krävs det att nio EU-länder går med.
    EU-kommissionen räknar med att det redan finns nio länder som är beredda att
    skriva på.

    Kritiker av
    EPPO-projektet menar att det är ett försök att plocka bort rättigheter som
    tillhör den nationella suveräniteten. De menar att Eurojust, EU:s organ för
    förstärkning av det rättsliga samarbetet räcker, även om det EU-organet bara
    har en koordinerande roll.

    Detta med
    EPPO är alltså ett stort principiellt steg. Visserligen skrevs det in i
    Lissabonfördraget, men nu har politiker i en del EU-länder fått kalla fötter
    när de väl insett vad det handlar om.

    EU-parlamentet
    antog Macoveibetänkandet med 487 ja-röster mot 165 nej-röster och 33 nedlagda
    röster. Röstade för förslaget gjorde
    kristdemokratiska EPP, liberala ALDE, socialdemokratiska S&D och de
    Gröna/Regionalisterna. Nej röstade konservativa ECR-gruppen, vänstergruppen
    GUE/NGL och grupplösa ledamöter. ”Blandgruppen” EFDD var splittrad, italienare
    och östeuropéer röstade ja medan brittiska UKIP nästan var helt fårnvarande.

    De
    svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja:
    Paulsen (FP), Wikström (FP).

    Nej:
    Adaktusson (KD) (röstade ja men anmälde felröstning och att han avsåg att rösta
    nej), Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Björk (V), Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Avstod: Federley ©, Andersson (MP), Ceballos (MP),
    Engström (MP), Eriksson (MP), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Post
    (FI).

    Närvarande
    men ej röstat: Hökmark (M) (lämnade omröstningen i förtid).

    Frånvarande:
    Guteland (S), Hedh (S).

    Att
    EU-federalisterna i Folkpartiet röstar ja är inte förvånande. Men C, MP, S och
    FI visar här en utomordentlig feghet och bekväm Brysseltillvaro när de avstår.
    De vågar inte stå för en åsikt som är allmänt utbredd i svensk debatt i denna
    fråga mot EPPO-projektet.

    Läs även: 

    EU-parlamentet insisterar på inrättandet av en EU-åklagarmyndighet

    EU-Kommissionen fortsätter ignorera nationella parlament – arbetar vidare med förslag om EU-åklagarmyndighet

    EU-parlamentets rättsliga utskott vägrar lyssna på de nationella parlamenten

    Gult kort till kommissionsförslag – andra gången det sker