• EU-parlamentet vill ha mer – Del IV: Pengar för att flytta arbetsplatser från bl.a. Sverige

    En del svenska EU-parlamentariker vet inte vad de tycker.

    Som tidigare redogjorts röstade EU-parlamentet onsdagen den 22 oktober om EU:s budget 2015. En intressant omröstning med namnupprop var på ändringsförslag 46 från Rina Ronja Kari, danska Folkrörelsen mot EU och  vänstergruppen GUE/NGL. Det lades som ett tilläggsförslag i EU-parlamentets resolution ”Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2015 – alla avsnitt” (A8-0014/2014) (också kallad Gardiazabal Rubial/Hohlmeierbetänkandet).

    Rina Ronja Kari ville lägga till följande skrivning i resolutionen:

    ” 43a. Europaparlamentet påminner om att strukturfonderna inte får användas på ett sätt som direkt eller indirekt stöder utlokaliseringen av tjänster eller produktionsverksamhet till andra medlemsstater.”

    Bakgrunden till detta ändringsförslag är att länder som Sverige och Danmark har förlorat arbetstillfällen genom att EU-bidrag har lockat företag till andra EU-länder. Några typfall:

    I mars 1999 beslöt den amerikanska bilkomponentjätten Lear att flytta 80 procent av sin tillverkning till Thailand och 20 procent till Portugal. Närmare 75 miljoner kronor från EU:s strukturfonder, 25 miljoner kronor från portugisiska staten samt en skatterabatt i Portugal på 50 miljoner kronor hjälpte koncernen att fatta nedläggningsbeslutet, som betydde att 856 personer friställdes i Bengtsfors. En portugisisk regeringstalesman tyckte det var helt okej att använda EU-bidragen på detta sätt, enligt DN (28/2 1999). Senare, i maj 1999, framkom uppgifter att Lear skulle få 90 miljoner kronor av EU för sin nya fabrik i Portugal. Den portugisiska region där fabriken skulle ligga var ett så kallat mål 1-område, vilket betyder att företag kan få etableringsbidrag av EU:s regionalfonder. EU försvarade bidraget med att jobben nu stannade inom EU och inte försvinner till Thailand, vilket var ett alternativ för Lear.

    I januari 2000 var åter EU-bidrag inblandade när arbetstillfällen försvann i Malmö. Det var bidrag från EU som fick CD Plants ledning att satsa på fabriken i danska Sakseköbing i stället för Malmö när företaget rationaliserade. Danmark drog det längsta strået just i detta fall, men de har förlorat i andra fall.

    I januari 2002 uppdagades ännu ett fall av flyttning av en fabrik från Sverige till Portugal då EU-bidrag gav det senare landet en konkurrensfördel. Bakgrunden var den att i slutet av år 2000 fick båda däckfabrikerna i Gislaved och i Lousado i Portugal i uppdrag av koncernledningen i det tyska ägarföretaget Continental att räkna på vad en utbyggnad i kapacitet skulle kosta. Gislaved visade sig då vara billigare att bygga ut, men ett EU-bidrag på 184 miljoner kronor (20 miljoner euro) gav Portugalfabriken fördel. Utbyggnaden av fabriken kostade 830 miljoner kronor.

    En utbyggnad i Gislaved, från de fyra miljoner däck de producerade, till åtta miljoner däck (Continentals minimikrav i den nya produktionsstrategin) skulle ha kostat 740 miljoner kronor. Alltså 90 miljoner kronor mindre än i Portugal och i bägge fallen rörde det sig om en utökning av kapaciteten med fyra miljoner däck. Men EU-bidraget på 184 miljoner kronor gjorde ändå utbyggnaden i Portugal billigare.

    Den 1 mars 2002 uppgav SVT:s Rapport att utöver stöd och bidrag från EU skulle Continental få skattelättnader av Portugal när koncernen flyttade sin däcktillverkning. En talesman från EU-kommissionen sade till SVT att om Continental fått skattesubventioner kan detta strida mot EU:s regelverk om illojal konkurrens. Lagstiftning som ger skattelättnader accepteras normalt inte i EU. Finansdepartementet i Portugal bekräftade för SVT:s Rapport att Continentals däckfabrik i Portugal kommer att erbjudas skattelättnader och att även EU:s representanter i Portugal fått information om detta. Senare skrev den portugisiska regeringen ett brev till den svenska regeringen där de uppgav att det stöd som ges till Continentals anläggning i Portugal hålls inom ramen för regionalpolitiska stöd som EU godkänt. Stöd för miljö- och utbildningsåtgärder var också aktuella.

    I maj 2002 uppgav tidningen Dagens Arbete att de tagit del av dokument från det portugisiska finansdepartementet som visade att Continental fått närmare 463 miljoner kronor i stöd från EU till sina fabriker i Portugal samtidigt som de underlåtit att investera i Gislaved. Under åren 1992-1999 fick Continental Mabor motsvarande 231 miljoner kronor i stöd till fabriken. För den pågående satsningen 2002 hade ytterligare 213 miljoner betalats ut. Totalt hade därmed Continental Mabor fått 444 miljoner kronor i stöd under tio år. Under samma period gjordes inga nyinvesteringar i Gislaved, där verksamheten lades ned i juli 2002, varvid 700 anställda blev utan jobb. Utöver detta hade Continental Lemmertz utanför Lissabon fått motsvarande 19 miljoner kronor för åren 2000-2003.

    EU-bidragen är egentligen till för att nya jobb skall skapas i svaga regioner, inte för att flytta jobb från andra platser. Frågan är om bidragen används på rätt sätt.

    Svenskarna är de största nettobidragsgivarna räknat per invånare. Det är då extra bittert att konstatera att EU:s pengar används till att locka arbetsplatser från ett EU-land till ett annat.

    Genom medlemskapet betalar alltså Sverige till EU för att EU med dessa medel skall förmå företag att flytta från landet. Samtidigt skall tilläåggas att EU har rätten att besluta vilka interna svenska regionalstöd som är tillåtna eller ej.

    Ändringsförslag 46 avslogs med 473 nej-röster mot 173 ja-röster och 47 nedlagda röster. Förslaget hade främst stöd i vänstergruppen GUE/NGL, av en stor del av konservativa ECR-gruppen, av de flesta grupplösa samt lite mer än trettio ledamöter i S&D-gruppen.

    De svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja: Guteland (S), Nilsson (S), Ulvskog (S), Björk (V).

    Nej: Federley ©, Paulsen (FP), Wikström (FP), Adaktusson (KD), Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Ludvigsson (S), Post (FI).

    Avstår: Andersson (MP), Ceballos (MP), Engström (MP), Eriksson (MP), Lundgren (SD), Winberg (SD).

    Frånvarande (hade lämnat omröstningen): Hedh (S).

    På ”syndarlistan” i denna omröstning hamnar alltså C, FP, KD, M, FI samt en S-ledamot som ses som representant för LO:s väljare (sic).

    MP och SD vet tydligen inte vad de vill. Lite förvånande i det sistnämnda partiet med tanke på att de två SD-ledamöterna kommer från just det län där Gislaveds däck drabbades illa för ett antal år sedan.

    Vi kommer att återkomma med fler sessionsomröstningar allteftersom. Var och en får reflektera själv över hur de svenska ledamöterna har röstat i frågan ovan.