• EU-parlamentet vill ha mer – Svenska EU-parlamentariker vill eller vågar inte sätta emot: Del I

    Onsdagen den 22 oktober röstade EU-parlamentet om EU:s budget 2015. Givetvis vill de att medlemsländerna skall betala upp från sina kassor för att EU skall  kunna leverera presenter åt olika håll.

    Det var ett antal intressanta omröstningar med namnupprop (ONU) och vi kommer i dessa spalter att tillkännage dem bit för bit. Vi utför granskningen i efterhand så att tiden för EU-parlamentarikerna att röständra i protokollet har gått ut. De brukar göra det om de stöter på kritik i efterhand. Men nu har de haft sina två veckor att ändra sig och tiden har gått ut. De borde vid det här laget ha slagit fast vad de verkligen tycker.

    Idag redovisas omröstningen om ändringsförslag 31 från den konservativa ECR-gruppen på punkt fyra i EU-parlamentets resolution ”Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2015 – alla avsnitt” (A8-0014/2014) även kallat Gardiazabal Rubial/Hohlmeierbetänkandet.

    Punkt 4 i förslaget till resolution från budgetutskottet löd som följer:

    ”Europaparlamentet upprepar att EU-budgeten är ett komplement till de nationella budgetarna och påminner om att den främjar tillväxt och arbetstillfällen samt understryker att den, på grund av sin karaktär och begränsade storlek, inte bör hindras och tyglas genom godtyckliga minskningar utan tvärtom måste förstärkas inom utvalda områden.”

    Men ECR-gruppen ville ändra den skrivningen till följande:

    ”Europaparlamentet upprepar att EU-budgeten är ett komplement till de nationella budgetarna och påminner om att den främjar tillväxt och arbetstillfällen samt understryker att principen om ett mervärde för EU måste utgöra grunden för alla EU-budgetar.”

    Det är en viktig politisk skillnad mellan skrivningarna. EU-parlamentets federalistmajoritet kallar besparingsförslag för ”godtyckliga”. Det tycker väl alla som drabbas av nedskärningar i olika sammanhang enligt devisen ”Varför skall just jag drabbas!?”. Federalistmajoritetens skrivning uttrycker även en dold/implicit begäran om större EU-budget.

    Ändringsförslaget vill istället klargöra att beståndsdelarna i EU-budgeten faktiskt skall tillföra något och inte finnas där bara för sin egen skull.

    Givetvis avslogs ändringsförslaget med 538 nej-röster mot 125 ja-röster och 30 nedlagda röster. Förslaget hade främst stöd i den konservativa ECR-gruppen och bland grupplösa ledamöter.

    De svenska ledamöterna röstade som följer:

    Ja: Adaktusson (KD), Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Andersson (MP), Ceballos (MP), Engström (MP), Eriksson (MP), Björk (V).

    Nej: Federley ©, Paulsen (FP), Wikström (FP), Lundgren (SD), Winberg (SD), Post (FI).

    Avstår: Guteland (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S).

    Frånvarande (hade lämnat omröstningen): Hedh (S).

    Vi kan först konstatera att Socialdemokraterna uppenbarligen inte har någon åsikt om principerna för EU:s övergripande budgetpolitik. De fegar ur och avstår då de uppenbarligen inte vågar gå emot sin grupp som är dominerad av EU-federalister.

    Partierna som denna gång får godkänt är: KD, M, MP och V. De går dessutom emot sina respektive gruppers linje.

    C och FP måste med denna omröstning i åtanke betraktas som EU-federalister. De följer säkerligen medvetet med den EU-federalistiska strömmen i EU-parlamentet. Att FP gör det är ingen överraskning, de är öppna med sin EU-skall-bestämma-allt-politik, men C får vi följa noggrant i framtiden för att se vilken politik de står för i praktiken.

    FI och SD kanske inte hade en aning om vad de röstade om och följde sina respektive gruppers linje. Men det är i så fall ytterst svagt när skattebetalarna finansierar deras stab som kostar ca 200 000 kr per månad. Budgetomröstningen är en av de viktigaste voteringarna under sessionsåret och då måste man som skattebetalarnas representant ha huvudet på skaft. Det är därför de anser sig ha rätt till så höga löner och fina förmåner.

    Vi kommer att återkomma med fler sessionsomröstningar allteftersom. Var och en får reflektera själv över hur de svenska ledamöterna har röstat i frågan ovan.