• EU:s utlovade investeringspaket – tom luft och miljardlöften

    EU-kommissionens nya ordförande Jean-Claude Juncker har presenterat sin utlovade investeringsplan för EU. Under sin EU-presidentkampanj lovade han federalisterna i Brysselbubblan en ”new deal” och nu basunerar han stolt ut att 315 miljarder euro kommer tillgängliggöras för att skapa en miljon jobb och tillväxt i EU.

    I december förväntas Europeiska Rådet godkänna förslaget, men kritiken haglar från många håll. Dock inte från EU-kramarna i Bryssel och kontinental-Europa – där klagas det mest om att fonden är för liten och behöver mera skattemedel.

    Bloomberg skrev igår att Royal Bank of Scotland (RBS) bedömer att ”planen riskerar att inte vara trovärdig” medan analyshuset Capital Economics enligt DN uttalade: ”Det är möjligt att incitamenten (att slippa ta den första förlustsmällen di.se:s anm.) får de begränsade privata medel som finns tillgängliga att flyttas från mer riskfyllda och potentiellt mer lönsamma projekt och att effekten på den ekonomiska tillväxten därmed blir negativ. Det är inte uppenbart att EU-kommissionen är bättre lämpad än den privata sektorn att bestämma vilka projekt som är värda att finansiera och har bäst chans att lyckas.”

    Den tredelade planen kan kortfattat beskrivas så här:

    • Upprättandet av en ny Europeisk Fond för Strategiska Investeringar (EFSI) garanterad av skattemedel. Fonden skall försöka mobilisera 315 miljarder euro i finansiering för investeringsprojekt under tre år, 2015-2017.
    • En “oberoende expertkommittee” av centralplanerare väljer projekt från en lista de nationella regeringarna skickar till Kommissionen (för Sverige nämner Kommissionens investeringsplan endast den centraleuropeiska transportkorridoren – Frankrike å andra sidan har fyra olika sektorer som föreslås investeringar).
    • En ny strategi utlovas för att göra regelverk inom Europa mer attraktiva för investeringar.

    Den nya investeringsfonden skall fokusera investeringar till infrastruktur inom följande områden: bredband och energinätverk, transportinfrastruktur för industricenter, utbildning, forskning och innovation samt förnyelsebar energy och små och medelstora företag.

    Men endast 21 miljarder är riktiga pengar (även om största delen tas från befintliga medel) resten skall Finlands kommissionär Katainen samla in från privata investerare genom att ge sig ut på fundraising-turne i EU. Av dessa miljarder kommer åtta från tidigare öronmärkta medel i Kommissionens budget som t.ex. forskningsprogrammet Horizon 2020 och resterande åtta miljarder är reserver eller oanvända medel från EU-budgeten. De sista fem miljarderna offrar Europeiska Investeringsbanken (EIB) som Sverige äger en tre procents andel av. ”Innovativa finansiella instrument” skall enligt Kommissionen generera en hävstångseffekt (leverage) som gör en euro i riktiga pengar till 15 euro i investeringar. Risken bär skattebetalarna.

    image

    Utöver detta lovas det att redan budgeterade medel för investeringar från EU:s regionalfonder genom en dubbling av ”innovativa finansiella instrument” skall skapa 20-30 miljarder euro ytterligare för dessa fonder. Juncker vill förstås också se nationella regeringar skjuta in så mycket som möjligt i form av delfinansiering av de utvalda projekten utöver minimikraven.

    Skattemedel skall alltså användas av centralplanerare och självutnämnda experter för att täcka i första hand “högrisk-projekt” som annars inte skulle locka offentliga eller privata investeringar eftersom de anses vara för riskfyllda. Om centralplanerarna väljer fel projekt och de inte ger avkastning skriver Euobserver att “Europeiska Investeringsbanken kan utnyttja reserven på åtta miljarder och kanske även skulle medlemsstaterna behöva hosta upp de sista åtta miljarderna från garantisumman.”

    Onsdagen den 26 november uttalade Juncker att “jag räknar nu med att EU-parlamentet och medlemsstaterna skjuter in och gör sin del för att få investeringsfonden sjösatt så fort som möjligt.” Han lovade vänstern och Socialdemokraterna att ”om medlemsstater betalar in kapital till investeringsfonden kommer EU-kommissionen inte ta dessa betalningar i beaktande när ländernas underskott och statsskulder kalkyleras.” Samtidigt sa han att kommissionen ”inte skall förråda stabilitetspakten.” Minst sagt dubbla budskap, men vardag när det kohandlas i Bryssel.

    Vi frågar oss följande:

    Skall Sverige slussa än mer skattemedel genom EU-byråkratin för att Juncker lovat EU-federalisterna mera pengar att leka med i syfte att vinna EU-goodwill?

    En EU-källa uttalade sig cyniskt till Euobserver: ”Den [fonden] har fyllt sitt syfte, Juncker är på Berlaymont-byggnadens 13:e våning [EU-Kommissionens högkvarter].

    Skall självutnämnda ”experter” verkligen fatta beslut om vilka projekt som förtjänar investeringar, är detta inte Sovjetlik centralplanering med total avsaknad av politiskt ansvarsutkrävande?

    Lettlands representant i Europeiska Revisionsrätten uttalade sig mycket skeptiskt och påpekade att den senaste årsrapporten från Revisionsrätten visade att endast 37 procent av medel från finansiella instrument faktiskt nådde till bidragsmottagaren.

    Skall EU verkligen basera framtida tillväxt på offentliga medel som satsas på högriskprojekt genom “innovativa finansiella instrument”?

    Kommer Löfven-regeringen glatt rösta för denna fars i december för att framstå som kämpar för jobb och tillväxt?

    Juncker uttalade idag att han ”har en vision av skolbarn i Thessaloniki som går in i ett helt nytt klassrum utrustat med nya datorer. Jag har en vision av franska pendlare som laddar upp sina bilar på motorvägen.”

    Låter bra, men Sverige betalar som vanligt