• EES-avtal bättre än EU-medlemskap

    När det nu är tjugo år sedan EU-folkomröstningen är det dags för en ordentlig debatt om EU-medlemskapets för och nackdelar samt alternativen.

    Först en intressant jämförelse mellan EU-medlemskap och EES-avtal.

    image

    Som synes är EES-avtalet som Norge har betydligt mer begränsat i sin omfattning. Till exempel så gott som hela jordbrukspolitiken ligger utanför samarbetet mellan EU och Norge.

    Svenska politiker kan alltid hävda att ”vi sitter med och påverkar”. Men påverkar eller påverkas? De svenska EU-politikerna vill gärna snacka upp sin egen betydelse men är ganska obetydliga i det stora EU-maskineriet. Vi ser till exempel hur de så gott som alla i åratal har kritiserat Laval/Vaxholmsdomen, vilken i princip tillåter lönedumpning i Sverige av utländsk arbetskraft. Men göra något åt problemet kan de inte.

    EES-avtalet är en annan sak – i Norge har man ofta en utförlig debatt om frågor som svenska politiker bara har ignorerat. Till exempel tredje postdirektivet och tredje järnvägsdirektivet är stora frågor i Norge. Det är sist och slutligen det norska Stortinget som beslutar om man skall inlemma dessa direktiv i landets lagstiftning. Det tredje postdirektivet drog den förra norska regeringen i långbänk, men den nya blå-blå regeringen lutar nu åt att säga ja till det. Huruvida det är bra eller dåligt kan debatteras men det är intressant att notera att Stortinget äger frågan och de norska politikerna står ansvariga inför sina väljare. Demokratin lever fortsättningsvis.

    När det nu var 20 år sedan EU-folkomröstningen skrev företrädesvis folkpartiledarsidor om hur förträffligt EU-medlemskapet varit för Sverige. Men det var ganska tunn argumentation om hur vi idag kan röra oss över landgränserna, bo och arbeta var vi vill i EU, studera i annat EU-land och dylikt. Men detta kan ju även norrmän och schweizare, varav det förstnämnda har ett EES-avtal och det sistnämnda en rad mellanstatliga avtal med EU.

    Vad dessa folkpartiledarsidor inte nämnde var hur den parlamentariska demokratin i Sverige har utarmats och att svenska väljare i många frågor inte längre kan ställa någon ansvarig beslutsfattare till ansvar. Mycket av det som beslutas i Bryssel bollas mellan olika EU-institutioner i ett sammelsurium som gör allt slutet och långt långt borta från väljarnas horisont.

    En debatt som utvärderar det svenska EU-medlemskapet måste till. Vi skall inte förvänta oss att de svenska yrkespolitikerna är objektiva i EU-frågan. Utrikesminister Wallström har sina personliga motiv att försvara EU-institutionernas arbete. Enligt tidningen Dagens Industri tjänade Margot Wallström hela 19 miljoner kronor efter skatt, under sina tio år som EU-kommissionär. Dessutom väntas hon få lika många miljoner kronor efter skatt i pensionsutbetalningar (beräknat på att hon lever till 85 års ålder). Wallström fick också 4,5 miljoner kronor efter skatt i övergångsersättning när hon lämnade EU-kommissionen 2009.

    Det var just dessa goda pengar som gjorde att så många politikerklassen 1994 förordade ett EU-medlemskap – egenintresset ljuger aldrig. Nu fick inte alla av dem kamma hem miljonvinster personligen på EU-medlemskapet, men absolut blev det som så att en ny välbetald karriärmöjlighet öppnades för svenska politiker. Ha det perspektivet med i bakhuvudet när till exempel våra svenska EU-parlamentariker går ut och talar sig varma för EU och euron, som till exempel Gunnar Hökmark (M) gjorde nyligen.

    Läs även: 20 år sedan EU-folkomröstningen, video del I, del II