• Det blåser upp till storm i eurozonen

    image

    Politisk, ekonomisk och juridisk realitet håller på att hinna ikapp eurons räddningsarbetare. Deras strategi att närmare integrera euroländernas ekonomier och politiska institutioner är ohållbar. Den saknar både ekonomisk grund och allmänhetens stöd.

    Europeiska ledare har talat om att en ekonomisk återhämtning pågår, verkligheten är dock annan. När han kuppade till sig makten i Italien lovade premiärminister Renzi att åtgärda den skyhöga arbetslösheten bland ungdomar och kallade den ”oacceptabel.” Igår offentliggjordes ny statistik som visar att hans regering misslyckats totalt. Ungdomsarbetslösheten ligger på astronomiska 44 procent och då räknas endast de som klassas som arbetssökande, medan studerande och de som gett upp jakten på ett jobb finns ej med i statistiken.

    Nya ”gyllene regler” bryts. I Frankrike förbereds nu en lobbykampanj för att tänja på EU:s regler för underskott i statsbudgeten och nivån på statsskulden. Dessa regler förnyades i eurokrisens spår men nu har Frankrikes finansminister Michael Sapin meddelat att det så kallade strukturella underskottet kommer reduceras mindre än vad som tidigare lovats och därmed kommer Frankrike inte följa EU:s nya regler för budgetunderskott före tidigast 2017. Även Italien har idag meddelat att de skjuter fram målsättningen om en budget i balans till 2017 eftersom de “ekonomiska utsikterna avsevärt försämrats.” Vi har sett EU:s budgetregler brytas förr. När Tyskland och Frankrike 2003 och 2004 ignorerade den så kallade stabilitets och tillväxtpakten blev det klart för alla andra länder att reglerna inte betydde något i verkligheten. Professor Hans-Werner Sinn en av de tyngsta ekonomerna i Tyskland hävdar att regeln om att budgetunderskott inte får överstiga 3% brutits 148 gånger (2013).

    Att Frankrikes EU-kommissionär tilldelats portföljen med ansvar för EMU och euron samtidigt som ansvaret för att EU:s budgetregler följs hamnat hos den lettiske EU-kommissionären visar vilken misstro andra länder har mot den symboliska utnämningen av socialisten Pierre Moscovici till EMU-kommissionär. Både euroländer från nord och syd (långivare och mottagare) har svårt att förstå varför Frankrike skall få särbehandling, men så fungerar det i EU när de stora elefanterna förhandlar. Spanien har redan beviljats särskilda undantag från budgetreglerna. 

    Samtidigt närmar vi oss ett historiskt utlåtande från EU-domstolen om ECB:s kritiserade program för stödköp av krisländernas statsobligationer. Då passar ECB:s ordförande Mario Draghi på att offentliggöra planer för köp av paket med Grekiska och Cypriotiska banklån som har skräpstatus. Kritiken i Tyskland har som väntat varit hård. Professor Sinn publicerade denna vecka ett inlägg i Financial Times under titeln Merkels plikt är att stoppa Draghi:s illegala inblandning i budgetpolitiken som nått vid spridning, han skriver bl.a.

    “By directly granting credit to the private sector the ECB will enter a far larger arena. Mr Draghi has said that, as a first step, he intends to expand the ECB’s balance sheet by €1tn. The end of the property boom has left many private borrowers in southern Europe close to bankruptcy. The ECB’s plan to purchase their debt could end up transferring dozens if not hundreds of billions of euros from eurozone taxpayers to the creditors of these hapless individuals and companies. As UBS chief executive and former Bundesbank president Axel Weber has noted, the ECB is turning into a bad bank.”

    Tidigare har EU-domstolen rättfärdigat klara fördragsbrott (t.ex. Pringle vs Government of Ireland) med retorik i stil med ”vad som behövs för att rädda euron är lagligt.” Vi förväntar oss alltså inte att EU-domstolen säger stopp, utan att bollen skickas tillbaka till den tyska författningsdomstolen. Alla tyska kritiker av rådande euroräddningspolitik har inte vänt sig till författningsdomstolen. AfD, det eurokritiska partiet, har gjort framsteg i delstatsval och framstår allt mer som en seriös konkurrent om CDU väljare.

    Tjeckien har precis som Sverige fyllt de ekonomiska kraven för införande av euron och landet är precis som Sverige förbundet att införa euron. Den tjeckiska situationen är lik den i Sverige. Befolkningen är mycket skeptisk till euron medan den politiska klassen inte delar deras skepsis. EU:s egna Eurobarometer visade 2014 att 77 procent av tjeckerna inte vill införa euron. Tjeckiens premiärminister delar dock inte väljarnas åsikt. I en intervju med Les Echos uttalade han att regeringen vill införa euron men en kritisk opinion står i vägen. Mot folkets vilja uttalade han ”att införa euron är vår huvudsakliga målsättning.” I samma intervju hävdar han att målet är att bygga upp en välfärdsstat enligt skandinavisk modell. Då kanske det även vore värt att följa den skandinaviska valutapolitiken, alla länder har idag olika valutor och landet med största ekonomiska problem (Finland) använder euron.

    Svenska politiker bör sluta vänta och hoppas på att allmän opinion skall bli europositiv, istället kan de börja arbeta för ett svenskt juridiskt undantag från euron.

    Läs även: ECB håller på att förvandlas till en skräpbankEU:s bankunion stöter på juridiska problem