• Nyval i Sverige 2015?

    image

    Folk är oroliga för framtiden, de kanske frågar sig om äldrevård endast kommer innebära ”baspaketet”, pengarna vill aldrig räcka till i vård, skola och omsorg samt arbetslösheten har varit parkerad på 8% hela mandatperioden. Under tiden sitter den välavlönade partipolitiska klassen i sitt Babels torn, där ja-sägeri är grunden för arbete och karriär, och förfasar sig över att folk i verkligheten känner sig trängda och att en del av dem vänder sig till främlingsfientliga partier.

    Samtidigt som vi har ont om pengar för offentliga utgifter i Sverige betalar vi 2014 en beräknad medlemsavgift på 37,7 miljarder kronor till EU. Återflödet är 12,4 miljarder kronor, men går till utgifter och projekt som inte ligger inom vård, skola och omsorg. Pengar till Bryssel hade vi bättre hanterat i Sverige utan rundgången till EU-byråkratin. I EU har man redan aviserat att man behöver mer pengar för att betala sina räkningar för året inom regionalpolitiken.

    Givetvis håller S, M, KD, C och FP ihop om att inte tala EU-frågor i valrörelsen. De kan ändå inte påverka EU-apparaten. Hade vi varit med i det ständigt krisande europrojektet hade läget varit ännu värre. Om Sverige gått med i euron hade vår nationella budget i än högre utsträckning fjärrstyrts från Bryssel.

    Här har S, M, KD och FP ett historiskt misstag i bagaget och de är fortfarande för att Sverige skall gå med i euron så småningom. Men det tiger de också om. Gunnar Hökmark (M) talade i EU-parlamentet i juli om vikten av att Sverige blir euro-medlem så snart som möjligt.

    Sveriges medlemskap i bankunionen kommer säkert snart upp på agendan. Stefan Löfven är inte att lita på i den frågan och en livaktig opposition måste till i debatten från förnuftiga människor utanför partistrukturerna. Vill vi dela med oss av de bankräddningsfonder som byggts upp i Sverige till länder som i årtionden misskött sina bankaffärer och där politiskt mygel är vardag?

    Att sätta sitt hopp till Sverigedemokraterna i EU-frågor är som att sätta bocken till trädgårdsmästare. SD:s EU-kritik är lika ihålig som de Grönas eller Vänsterpartiets. Dessa partier saknar en intelligenskompass och är villiga att ge mer makt till EU i sina egna hjärtefrågor som välfärd och ”rättigheter”, miljö och klimat eller i SD:s fall EU:s yttre gränspolitik. Sverigedemokraterna i EU-parlamentet har t.ex. yrkat på att EU:s Frontex skall få mer pengar. De inlemmar sig alltså i EU-systemets kompromisser där alla får ut något av systemet. EU:s Frontex är inte lösningen. Lösningen är att varje land måste få tillbaka rätten att bestämma över sina egna gränskontroller för att förhindra drogtrafik, människotrafficking och annan kriminalitet. Det har Sverigedemokraterna inte förstått.

    Socialdemokraterna lyckades inte återhämta sig från ”Monakraschen” 2010, men samtidigt höll de ställningarna när Sverigedemokraterna gick fram till drygt 13%. Dock får nog Stefan Löfven ses som den nödlösning han var i ett för (S) trängt läge. Denne EU-kramande eurofanatiker kommer inte att komma med något nytänkande och det står illa till med kompetensen i dagens socialdemokratiska ledargeneration.

    Ett nyval till riksdagen om ett år är inte omöjligt. Sverigedemokraterna har under mandatperioden i nio fall av tio röstat med Alliansen. På så vis har det parlamentariska läget inte förändrats även om de rödgröna nu är större än de borgerliga. Ett nyval där man hoppas fördela tillbaka Feministiskt initiativs röster till riksdagspartierna samt tvinga ned Sverigedemokraterna framgång något kan vara den lösning både de rödgröna och de borgerliga hoppas på.

    Samtidigt som valen i Sverige var det landtagsval i Brandenburg och Thüringen i östra Tyskland. Euromotståndarna AfD tog 12,2 respektive 10,6 procent i dessa delstater. Kristdemokraterna CDU gick fram något medan SPD tappade. I Thüringen där SPD tappade stort går de säkerligen i regering med CDU för att slippa bli lillebror i ett samarbete med die Linke (vänstern).

    De etablerade partierna i hela Europa måste tänka om, göra om och göra rätt. Inledningsvis borde de sluta ignorera EU-frågan och alla de påföljder medlemskapet innebär. Att ignorera frågan kommer leda till samma utveckling vi sett i Tyskland, Österrike, Finland, Italien, Nederländerna osv., att de systemkritiska partierna växer samtidigt som de stora traditionella höger- och vänsterpartierna säkrar makten genom att regera tillsammans. 

    Foto: SVT