• Lär de sig aldrig av tidigare misstag?

    Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble (kristdemokrat) och en CDU-toppolitiker Karl Lamers har i veckan uppmanat EU att inrätta en särskild budgetkommissionär som skall kunna lägga veto mot medlemsländers nationella budgetförslag samt att inrätta ett särskilt parlament för eurozonen bestående av EU-parlamentariker från euroländerna. Även Frankrikes tidigare finansminister Pierre Moscovici som förväntas bli EU:s nästa ekonomikommissionär stöder förslaget. Att Moscovici nyligen fått foten efter att resultat uteblivit och kritik haglat både från höger och vänster verkar spela mindre roll. Just nu anses han ha den kompetens och profil som euroländernas krisekonomier behöver för att komma ur krisen. Ett typexempel på hur EU-systemet regelbundet fungerar som en fallskärm för misslyckade politiker som ett parti vid makten vill bli av med.

    Nu är Sverige lyckligtvis inte med i euron. Men vore vi det skulle riksdagsvalen i stort sett vara meningslösa eftersom alla politiska projekt, sakfrågor och offentliga utgifter samt inkomster skulle kunna överprövas av en särskild EU-budgetkommissionär som helt enkelt förbjuder ett euroland från att anta en budget framlagd i demokratisk ordning i det nationella parlamentet. Att sätta nationella parlamentariska demokratier ur spel kommer att ytterligare öka missnöjet med de demokratiska förtroendevalda och skapa än mer frustration bland allmänheten över att val inte förändrar situationen för den enskilde väljaren på något sätt. När skall de etablerade stora politiska partierna lära sig att erkänna sina fel och brister?

    Wanderung AfD: von CDU 33.000 Wähler, von Linke 15.000 Wähler, von SPD 8.000 Wähler, von FDP 18.000 Wähler, von Grüne 3.000 Wähler, von NPD 13.000 Wähler, von Nichtwähler 16.000 Wähler, von Andere 39.000 Wähler, Quelle: Infratest dimap

    Just nu tar de etablerade partierna mycket stryk i val omkring Europa. Det visade sig i EU-parlamentsvalet i maj då många nya partier slog igenom och valdeltagandet stagnerade på en låg nivå. I helgens regionalval i den tyska delstaten Sachsen nådde det eurokritiska partiet AfD nästan 10% första gången de ställde upp. De tog röster från alla håll, men nynazistiska NPD tappade tillräckligt för att pressas ner under 5% spärren och blir utan representation i delstatsparlamentet. Ett bra exempel på hur sund EU- och eurokritik kan begrava bruna krafter. SPD har endast 12% i Sachsen och CDU tappade något så troligtvis fortsätter de i regeringskoalition.

    image

    Samtidigt ger en chockerande opinionsmätning i Spanien det nya vänsterpartiet Podemos 21,2%. Socialisterna PSOE ligger på 22,3% och högerpartiet Partido Popular på 30,1%. För de två sistnämnda partierna är detta katastrofsiffror. Podemos är en akademikerrörelse som för första gången ställde upp i EU-valet 2014. Grunden till allmänhetens stöd är kritiken av EU:s krav på inbesparingar.

    image

    I Storbritannien seglar UK Independence Party fram och är på gång att vinna sitt första fyllnadsval. En konservativ ledamot, Douglas Carswell, hoppade av Tories och ställde frivilligt sitt mandat till förfogande. Han kandiderar nu för UKIP och väljarna får avgöra om de vill återvälja honom som representant för ett annat parti. Som det ser ut nu i opinionsmätningarna ligger han på 64%, Tories ligger på 20%, Labour 13% och Liberaldemokraterna på 2%. Annars är det vanligt att medlemmar av parlamentet byter parti under mandatperioden och sitter kvar i parlamentet som representant för ett annat parti än det de valdes för. Det Carswell gör nu är alltså ovanligt, men hedervärt.

    Men lär sig de stora partifamiljerna kristdemokraterna, socialdemokraterna och liberalerna något av valnederlagen som ägt rum eller är på kommande? Uppenbarligen inte, frånsett kampanjretorik fortsätter de som vanligt enligt linjen: EU skall få än mer politisk makt över medlemsländerna för att trygga den krisande euron och EU-institutionernas politiska makt skall utökas än mer för EU är det enda som kan ”rädda” Europas länder och bevara freden. Verkligheten som detta tankesätt lett till innebär för många euroländer rekordhög arbetslöshet, lågkonjunktur, fortsatt minskad efterfrågan, en än mer eftersatt landsbygd och återkommande skandaler inom de etablerade partierna.

    För Sverige är det viktigare än någonsin att bevara sin krona och självbestämmanderätt. Frågan är om nästa regering kommer offra svenska bankkunder på altaret för nästa federalistprojekt: EU:s ”Bankunion”? I valrörelsen har som alltid EU-frågan uteblivit. 

    Läs även: Nya toppjobb fördelade till EU:s trotjänareHökmark (M): Nu viktigare än någonsin för Sverige att införa euronEU-demokratin står i blomster – eller?