• Politisk naivitet upprepar sig ständigt bland svenska EU-parlamentariker

    image

    Denna gången är det FI som inte fattar någonting.

    Tisdagen den 15 juli röstade EU-parlamentet fram EU-federalisten Jean-Claude Juncker till kommissionsordförandeposten.

    Soraya Post (Feminististiskt Initiativ) röstade ja till Juncker med en minst sagt underlig motivering. Hon anser visserligen att Juncker står för ett förlegat ledarskap och att hans skattepolitik är ”skrämmande”.

    Men hon röstade ändå ja med motiveringen att hon har inget intresse av att bara sitta i opposition – hon vill få saker och ting gjorda. Post gjorde som hennes Socialistgrupp (S&D) beordrade – för att få ett bättre förhandlingsläge i framtida diskussioner gav S&D sitt stöd till kristdemokraten Juncker.

    Som den lydiga gruppsoldat Soraya Post är röstade hon ja medan de svenska Socialdemokraterna i samma grupp avstod. De senare kan tilläggas har alltså röstats in i EU-parlamentet för att inte ha någon åsikt och ligga lågt.

    Soraya Post påstår att det är det hennes förtjänst att Juncker i sitt program slår fast att han planerar att utse en kommissionär med särskilt ansvar för grundläggande rättigheter och för rättsstatsprincipen. Tror hon själv att hon har påverkat så mycket under sin extremt korta tid i EU-parlamentet eller är det bara en ren försvarsmekanism, hitta på en ursäkt och det kvickt?

    Angående Juncker och jämställdhet har Malin Björk (V) uttalat att hon ställde Juncker frågor om jämställdhet och det kan Juncker knappt stava till. Men tydligen har Björk och Post helt olika åsikter om Junckers kvaliteter i den fråga som båda partierna anser vara en hjärtefråga.

    En röst på Juncker är en röst på ett mer överstatligt EU. Soraya Post köper hela EU-federalistpaketet med EU-skatt, EU-arme och EU-detaljstyrning genom att rösta ja till Juncker. Det är den vägen FI nu slår in på.

    Sju svenskar har deklarerat att de röstat ja till Juncker: Christofer Fjellner (M), Gunnar Hökmark (M), Lars Adaktusson (KD), Marit Paulsen (FP), Cecilia Wikström (FP), Fredrik Federley © och Soraya Post (FI).

    Anna Maria Corazza Bildt (M) var den enda svenska ledamot som efteråt inte ville säga hur hon röstade. Uppenbarligen är hon ingen vän av öppenhet. Att hon röstat annat än ja till Juncker är otänkbart.

    Dessa åtta ovannämnda EU-parlamentariker har redan utmärkt sig som de största EU-kramarna bland svenskarna för den kommande mandatperioden.

    Fredrik Federley visade tydligt stöd för EU-federalistiska visioner när han sade till TT:

    ”Det var bra att han har fått ett starkt mandat. Europas väljare har kunnat påverka den direkta utgången om vem som är kommissionens ordförande för första gången så demokratiskt är det ett stort steg framåt”.

    Jaså, Centerpartiet yttrade inte ett ord i EU-parlamentsvalrörelsen i Sverige om sin liberala kandidat till EU-kommissionsordförandeposten, Guy Verhofstadt. Inte på något vis medverkade Centerpartiet till att ge svenska väljare klarhet i hur de i EU-valet skulle påverka vem som skulle vara EU-kommissionsordförande efter valet.

    Exemplen ovan med Post (FI) och Federley © visar hur svenska EU-parlamentariker som vanligt säger en sak i Sverige och gör tvärtom i Bryssel/Strasbourg.

    Läs även: Feministiskt Initiativ går till S-gruppen i EU-parlamentet – kommer att rösta EU-federalistiskt

    Bilden är manipulerad