• EU-parlamentets inflytande är svåröverskådligt och skall inte överdrivas

    image

    Trots att EU-parlamentet får delta i flera lagstiftningsfrågor än tidigare kvarstår det faktum att det är tjänstemännen som styr över lagstiftningsprocessen i EU. Det skriver Billy Eriksson på Europaportalen. En vanlig uppfattning, men också något EU-parlamentet självt gärna för fram, är att EU-parlamentets politiska inflytande ökat påtagligt. Kanske, kanske är EUparlamentsvalet viktigare än riksdagsvalet. Detta därför att EU-parlamentet fått mer av medbeslutanderätt tillsammans med EU-ländernas regeringar, vilket stämmer.

    Men Billy Eriksson problematiserar frågan. EU-parlamentet har faktiskt inga exklusiva befogenheter att föreslå och stifta lagar som nationella parlament har. Sveriges riksdag kann med en ny majoritet efter ett val fatta beslut om reformer som kan påbörjas  ganska omgående. Att däremot att ändra en EU-lag kräver att EU-kommissionen är med på noterna, något som i bästa fall kan ta åratal.

    EU-kommissionen har ensamrätt på att utarbeta lagförslag, vilket gör dem till herrar över situationen. Först efter det startar den politiska processen. EU-parlamentets berörda utskott kommer överens om en förhandlingskompromiss, oftast mellan kristdemokratierna PPE, socialdemokraterna S&D och liberalerna ALDE.

    Men under tiden EU-parlamentets utskott arbetar möts EU-kommissionen och EU-ländernas ambassadtjänstemän i slutna överläggningar. EU-kommissionen är mån om att dessa arbetsgrupper skall bli eniga. På så vis undviker man att frågan går upp till de nationella regeringarna för beslut. Oftast lyckas mycket riktigt EU-kommissionen med sina påtryckningar.

    Därefter samlas representanter för parterna EU-kommissionen, ministerrådet (medlemsländernas representanter) och EU-parlamentet, i så kallade trialogförhandlingar. Dessa möten är hemliga och saknar protokoll. Två starka tjänstemannagrupper och EU-parlamentet träffas alltså.

    EU-kommissionen har störst fördelar på hand, de har en välförsedd stab med experter och tjänstemän, något som EU-parlamentet saknar. Inte sällan tar trialogförhandlingarna 5-10 minuter. Det kan gälla frågor som priset på mjölk eller en revidering av typ hissdirektivet. EU-parlamentets företrädare kan få in några ord här eller där. Eller stryka en icke nödvändig punkt. Trots vissa undantag så landar ändå huvudsakligen besluten i enlighet med EU-kommissionens linje.

    I kontroversiella frågor, där meningsskiljaktigheterna är stora mellan länderna, eller där lobbyisterna varit på hugget, kan förhandlingarna bli mer utdragna. Det leder tyvärr ofta till längre och otydligare texter, som senare i verkligheten ändå kanske måste tolkas av EU:s domstol.

    Därefter går EU-parlamentets föredragande tillbaka till sitt utskott och i full offentlighet konstaterar man där att kompromissen mellan höger och vänster eller mellan ländernas särintressen har hållit måttet i de slutna förhandlingarna. Majoriteten av EU-parlamentarikerna har inte en aning om vad som diskuterats i de hemliga förhandlingarna. Detta system försvårar även för medlemsländerna att få reda på vad som hänt i de slutna rummen.

    Alltså, trots attEU-parlamentet fått delta i flera, ofta detaljerade, lagstiftningsfrågor kvarstår faktum att det är tjänstemännen som styr över lagstiftningsprocessen i EU.

    EU-parlamentets exklusiva makt är huvudsakligen negativ och begränsad. De har makt att sänka ett förslag vid den tredje behandlingsomgången, något som hänt färre än tio gxxxnger under de omkring tjugo år EU-parlamentet har haft denna möjlighet. Den kanske viktigaste exklusiva makten som EU-parlamentet har är att kunna tacka nej till internationella avtal, typ ACTA eller handelsavtal med Turkiet. Under kommande mandatperiod 2014-2019 kommer handelsavtalet mellan EU och USA att avhandlas. Avtalet befaras få stora konsekvenser för medlemsländerna om stora internationella företag ges rätt att stämma och underkänna länders demokratiska beslut.  De pågående avtalsförhandlingarna mellan EU och USA är hemliga, men läckor indikerar att detta håller på att förhandlas.

    Billy Erikssons slutsats är att som vissa opinionsbildare gör, likställa EU-parlamentet med nationella parlament, leder helt enkelt fel. Det är så sant som det är skrivet. EU-parlamentet har ett inflytande, men det är svåröverskådligt. De är i utskotten absolut samtidigt undersysselsatta, de är många ledamöter i utskotten och frågorna där de har medbeslutande är fåtaliga. I EU-parlamentets utrikesskott har de ett mycket litet inflytande även om de sitter på första parkettplats för att diskutera med EU:s „utrikesminister“ Ashton. När EU-parlamentet kör i tandem med EU-kommissionen för den långsiktiga EU-federalistiska lobbyingen för inrättandet av en federal EU-polis (EU:s FBI), införandet av direkt EU-beskattning, militarisering av EU med mera så har de ett inflytande på debatten.

    Bild: EU-kommissionen. (Experter på jämställdhet inom sport)

    Läs även: EU försöker plocka poänger – men det får negativa följderSvenska EU-parlamentariker skall värderas utifrån de kostnader de vältrar över oss