• Att begränsa EU:s makt är tydligen en dagsfråga – en del ”EU-kritiker” gör tvärtom i EU-parlamentet

    En artikel i Dagens Nyheter är för en gångs skull ganska belysande. De har frågat partierna inför EU-valet om viktiga valfrågor. Synen på EU-samarbetet hamnar högt. Folkpartiet går till val på att stärka EU-samarbetet. Det är de ärliga och rakt på sak med. I själva verket är det exakt samma politik som Socialdemokrater och Moderater står för. Men de senare två partierna satsar mer på att koppla ihop riksdagsval och EU-parlamentsval för att mobilisera sina trogna i det sistnämnda valet. Så från de två partierna kommer vi höra mer snack om jobbskapande och krishantering. Detta från de två politiska krafter i EU som skapat euron och därmed grunden för hela krisen.

    Miljöpartiet och Vänsterpartiet tar inte upp EU-maktfrågan i årets EU-val. I stället lyfter de områden som mänskliga rättigheter, social rättvisa och jämställdhet – alltså områden där EU skall få ännu mer makt om de två partierna får som de vill. I Miljöpartiets fall är det också som så att de har lämnat EU-kritiken bakom sig. Deras listetta är en anhängare av EU-institutionernas arbete utan kritik, deras listtvåa vill stärka det federalistiska gröna EU-partiet.

    De partier som går till val på att begränsa EU:s makt är Junilistan, Piratpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

    Piratpartiet sitter nu samtidigt i EU-parlamentet och röstar för EU-skatt, ökad EU-budget och inrättandet av en EU-åklagarmyndighet (som Sveriges riksdag så gott som enhälligt sagt nej till). Tala om motsägelsefullt, rent av bedrägligt, politiskt beteende.

    Centerpartiet har sedan 2004 talat om ett ”smalare men vassare EU”, men aldrig, aldrig drivit i EU-parlamentet någon fråga om vad EU kan släppa tillbaka till medlemsländerna. Snarare har man ibland röstat ja, ibland avstått och ibland röstat mot införande av EU-skatt. Tala om otydlighet.

    Kristdemokraterna sitter också i detta nu i EU-parlamentet och röstar ja till byggandet av EU-staten, till exempel har de röstat för långtgående krav på en militarisering av EU (se A7-0205/2013).

    Sverigedemokraternas eventuella inträde i EU-parlamentet kan man inte spå något om. Skall de alliera sig med de mörkbruna krafterna eller skall de bli grupplösa? I vilket fall kommer de att vara marginaliserade och göra EU-kritiken från Sverige en otjänst.

    Junilistan då – ja, vem som helst kan studera vad de gjorde i EU-parlamentet 2004-2009. Se och bedöm själva (scrolla ned på dessa sidor, längst ned finns arkivet för deras arbete i EU-parlamentet):

    http://www.europarl.europa.eu/meps/sv/28142/NILS_LUNDGREN_home.html

    http://www.europarl.europa.eu/meps/sv/28146/HELENE_GOUDIN_home.html

    En del statsvetare och folk från det politiska etablissemanget säger att EU-valet inte handlar om att begränsa EU:s makt. Men det är precis vad det gör om man skall göra politik av EU-frågorna. Den senare gruppen av elitpolitiker vill inte diskutera EU:s makt därför att diskussionen inte gynnar dem politiskt. De har ju för varje nytt fördrag släppt mer och mer politiskt styre till Bryssel. Detta är känsligt för dem. De hänvisar till att EU-frågor skall diskuteras i riksdagsvalsdebatten. Men då ligger EU-frågan typ på tionde plats och drunknar i alla andra frågor. Detta är EU-federalistpartierna väl medvetna om. Det är i EU-parlamentsval, och vid folkomröstningar, man har ett bra tillfälle att debattera EU:s framtid. Men folkomröstningar om EU-frågor vill den politiska klassen inte ha. Euroomröstningen 2003 förskräcker dem fortfarande.

    EU med dess jordbrukspolitik och regionalpolitik, båda verksamheter som man ser föga resultat av, kommer att ta lång tid att förändra. Skall man göra det måste dessa frågor ständigt debatteras och ett stöd till ett EU-kritiskt parti som Junilistan (de övriga fyra nämnda ovan är uppenbart inget att ha i EU-kritiskt avseende) är en början på den långa resan mot att Sverige som nettobetalande land ser till att onödiga utgifter kapas i EU-budgeten och att makt återförs till nationella parlament (det handlar om många områden och stora pengar).

    Läs även: Hur ja-röstande EU-parlamentariker försöker att släta över sin undfallenhetMenar Hägglund allvar med EU-omsvängningen bör KD byta grupp i EU-parlamentetMartin Schulz – EU:s ”big spender” och ”Mr Nobody” – EU-presidentkandidat med stöd av svenska (S)