• Danmarks sociala välfärd i jämförelse med Rumäniens brist på dylik

    image

    I Danmark har man hamnat i problem i förhållandet mellan EU:s regler om fri rörlighet och likabehandling av alla medborgare överallt i hela EU gentemot de danska barnbidragen, studiebidragen och arbetslöshetsersättningen. Danmark anklagas för att bryta mot EU-reglerna på alla tre områdena. Danmarks regering har försökt att ändra lagen för att ge rätt till alla EU-immigranter att erhålla barnbidrag från den danska staten. Men i Folketinget har man inte kunnat fatta beslut på grund av ett politiskt dödläge i frågan. Förmånerna för danska studerande i form av avgiftsfria studier och bidrag skall heller inte få gälla enbart för danska medborgare i Danmark utan för alla medborgare i samtliga EU-länder. Arbetslöshetsersättningen är den tredje frågan. Enligt danska regler måste en medborgare från ett annat EU-land ha arbetat minst tre av de senaste 12 månaderna i Danmark för att få rätt till dansk dagpenning. Den danska regeringen planerar att försvåra möjligheten att få arbetslöshetsersättning genom att kräva danska språkkurser, tvång att stå till förfogande på arbetsmarknaden och strikt krav på att man har hemvist i Danmark. Totalt kan det handla om att en utgiftsökning på två miljarder danska kronor måste skjutas till i den danska statens socialbudget.

    EU-kommissionen gillar inte Danmarks försök att begränsa arbetslöshetsersättningsvillkoren. Dessutom har EU-kommissionen också dragit Finland inför EU-domstolen för att de har liknande regler som Danmark. Det sistnämnda landet har nu också gett sitt stöd till Finland i EU-domstoelens förhandlingar. Men båda länderna tror att de förlorar målet.

    Den fria rörlighetens praktiska svårighet i ett så olikartat EU-område

    Det blir mer och mer uppenbart att EU-politikerna tagit sig vatten över huvudet. Att förena så olikartade länder till en enda gemensam marknad när det gäller lönenivåer, prisnivåer, sociala standardnivåer, korruptionsnivåer et cetera så snabbt leder till oöverskådliga friktioner.

    Vi kan jämföra hur absurt EU blivit med den nordiska passunionen som infördes 1954 och som öppnade arbetsmarknaden mellan de nordiska länderna. Dessa länder var någorlunda lika och Sverige hade stort behov av arbetskraft till sin industri. Men framförallt, denna fria rörlighet genomfördes utan att man byggde upp stora byråkratiska institutioner eller breddade inbörden av samarbetet till en ”värderingsunion”, där det inte sätts någon gräns för vad som skall läggas in i samarbetet.

    EU-politiker, men också i synnerhet svenska politiker har varit oerhört godtrogna. Ibland kan det faktiskt erkännas det. Två politiker från LO skrev i Svenska Dagbladet 24 februari 2014 citat: ”Fackföreningsrörelsen har kanske tidigare varit lite godtrogen gentemot EU. Efter Lavaldomen och andra händelser vet vi nu bättre.”.

    Det är väl ungefär så långt man kan förvänta sig att någon politisk företrädare kan gå i ursäktande för tidigare misstag.

    I det tidigare EG fanns talessättet att de fattiga i Nordeuropa skickade pengar till de rika i Sydeuropa. De rika i dessa länder fick in både vita och svarta pengar på att hantera EU-projekten. Att bara pumpa in utvecklingspengar hjälper inte, vi ser idag hur hårt eurokrisen slagit sönder allt.

    Med östutvidgningen har inte precis situationen förbättrats när det gäller resultat av EU:s alla utvecklingsprojekt. Rumänien är ett exempel, men det finns fler, där EU inte kan göra något för utvecklingen därför att det går inte att bygga välfärd uppifrån. Det måste skapas nedifrån.

    EU-projekten skall delfinansieras av medlemsstaten och i Rumänien är de tre styrande partierna, Kristdemokraterna (PDL), Socialdemokraterna (PSD) eller Liberalerna (PNL) inte intresserade av att lägga pengar på romaminoriteten. Att avskaffa medlemsstatens delfinansiering vore också meningslöst. Då skulle de rumänska politikerna bara förse sig av pengarna. I Rumänien är det kutym att mellanhänder tar minst 5%, vitt eller svart.

    Möjligen kan man undersöka om andra länder kan bedriva projekt i Rumänien utan inblandning av rumänska mellanhänder. Det kanske är så illa att utsända krafter är de som kan skapa ett starkare civilt samhälle i det landet.

    Men framförallt, EU-institutionerna, alltså EU-kommissionen och EU-parlamentet, behöver ta flera steg tillbaka i sin politiska kampanj att driva önsketänkandet om den totala inre marknadens genomförande i morgon dag. Det tar tid. Vi kan inte i EU till exempel sätta centrala direktiv om arbetstid per vecka när en del EU-länder är i den djupaste kris medan ett fåtal andra EU-länder har en stark ekonomisk utveckling. Penningbidrag per djurenhet från EU har givetvis också olika värde i olika EU-länder där priser och löner skiljer sig så mycket åt. Inte heller euron har lett till harmoniserade prisnivåer att tala om i eurozonen, trots att det är en och samma valuta man använder. Till exempel värme och bostadskostnader kommer alltid variera i EU-länderna på grund av klimat och geografi.

    EU-politiker, tänk om, tänk nytt – gör om!

    Läs även: Relationerna mellan EU-politikerna och Bulgariens samt Rumäniens politiker skall helst förtigasRumäniens politiska klass – generande för EU:s tre stora partifamiljerNervösa EU-federalister försöker svartmåla alla EU-kritiker som våldsamma extremister

    Foto: EU-kommissionen