• EU:s Utrikestjänst EEAS får kritik av EU:s Revisionsrätt för hantering av utvecklingsbistånd

    En rapport från EU:s Reviosionsrätt är mycket kritisk mot hur EU har hanterat utvecklingsbiståndet i Centralasien 2007-2012. Det har betalats ut bistånd till ett antal sektorer som normalt inte anses vara bästa praxis. Revisionsrätten kritiserar särskilt att 14,6% av utvecklingspengarna gich till administrationen 2011 (de skodde sig väl) och problem kopplade till korruption. De totala utbetalningarna från EU-budgeten till –stan länderna var mellan 2007 och 2012 ca 1,6 miljarder kronor.

    image

    Rapporten behandlar de centralasiatiska republikerna Kazakstan, Usbekistan, Turkmenistan, Tadzjikistan och Kirgizistan. Ingen av dem har en fungerande parlamentarisk demokrati och lider av en oerhört omfattande korruption. Till exempel svenska Telia har ifrågasatts för sitt affärsengagemang i Usbekistan och direkta stöd till en korrupt regim. De nämnda länderna har ganska god BNP på grund av export av olja och gas. Men dessa inkomster får bara en liten minoritet del av.

    Revisionsrätten anser att EU borde ha varit mer grundliga i att styra sina budgetstödsprogram i Tadzjikistan och Kirgizistan och knyta dem till anti-korruptionsaktioner.

    Det konstateras också att det är stora vanskligheter att samarbeta med dessa stater om bistånd. Usbekistans regim vägrar till exempel erkänna att det finns undernäring i landet. Det har gjort att man i biståndsverksamheten inte kan arbeta ordetnligt för att främja näring till mödrar och barn. Internaitonella experter har också nekats tillgång till rättsfall och fängelser.

    I EU-budgeten 2007 till 2013 avsattes det 759 miljoner euro för bistånd i Centralasien, men under perioden 2007 till 2012 har EEAS bara allokerat 435 miljoner euro.

    EU-parlamentet uttalade i en rapport 2011 att EU-pengarna inte haft någon betydande påverkan för EU utvalda prioriteringar.

    Det är en svår fråga hur biståndsverksamhet skall bedrivas i odemokratiska och korrupta länder när det finns vanliga människor i yttersta nödsituation.

    Dock, kan det konstateras att att det centralistiska EU har uppvisat dåliga resultat av sin biståndsverksamhet som är präglad av en högt avlönad egen administration och dålig kontroll av välavlönade mellanhänder. Medlemsländerna är i regel mer kompetenta att bedriva biståndsverksamhet med långsiktiga historiska partners och det borde vara de som tar hand om denna verksamhet istället för att pengarna skickas omvägen via Bryssel.