• Maastrichtfördraget 20 år – ett typexempel på när elitpolitiker inte hade en aning om vad de kom överens om

    Tyska tidningar uppmärksammade att det den 1 november 2013 var 20 år sedan Maastrichtfördaget trädde i kraft. Nyhetsmagasinet Focus kallar fördraget “Modern av alla euro-lögner”). Även den ratificeringen drog ut på tiden då danskarna hade oförskämdheten att rösta nej. Men det reddes ut genom att man gav danskarna några eftergifter, bland annat undantag från euromedlemskap, och då lyckades de danska toppolitikerna övertyga tillräckligt många att rösta ja i en andra folkomröstning.

    Men Maastrichtfördraget blev milstolpen både för ett överstatligt EU och för 20 år av europroblem.

    Kohl, Mitterand med flera tänkte med hjärtat, inte med hjärnan. För att skapa ett gemensamt valutaområde krävs det stora ekonomiska uppoffringar av folken.

    I augusti 1993 hade den europeiska valutamekanismen (ERM I) blåst sönder och marginalerna eller fluktuationerna mellan valutorna fått utökas till 15% från 2,25%. Men herrarna som hade mötts i Maastricht lärde inget av detta. I ERM I ingick bara elva länder vid denna tid, men redan då såg man problem mellan ekonomiskt starka och svaga länder. Grekland hade då ännu inte gått med. Italien och Storbritannien gav upp valutaförsvaret och lämnade ERM I redan i september 1992.

    Men katastrofen med ERM I lärde man sig inget av. Maastrichtfördraget skrevs i december 1991, sedan röstade danskarna nej i juni 1992. Då fick alla politiska resurser sättas in på att ge Danmark några eftergifter. Det gamla löftet om att om ett medlemsland röstar nej till ett nytt EU-fördrag så måste man starta om från början gällde inte. Sedan var den stora frågan att övertyga danskarna att rösta ja i maj 1993. Dessutom folkomröstade Österrike i juni, Finland i oktober samt Sverige och Norge i november 1993 om att bli EU-medlemmar.

    I den situationen kunde elitpolitikerna inte ångra sig och skriva om eurodelen av Maastrichtfördraget. Tvärtom gällde det att tona ned överstatligheten och euron i debatterna.

    Till exempel på Socialdemokraternas EU-kongress 1994, som hade ajournerats ett helt år för att behandla den senarelagda EU-avtalsfrågan, hävdade Socialdemokrater för Europas ordförande Ines Uusman att överstatligheten hade besegrats med Maastrichtfördraget!

    Allt detta ovan gjorde att skrivningen om euron i det nya EU-fördraget fick leva vidare även om ERM I havererade och verkligheten visade att euron inte skulle passa för EU. Full fart framåt gällde annars skulle EU falla.

    Idag får vi betala räkningarna för denna katastrofala felbedömning då elitpolitiker som träffades i Maastricht i december 1991 inte hade en aning om konsekvenserna av det de beslutade om.

    Jan Å Johansson