• Menar Hägglund allvar med EU-omsvängningen bör KD byta grupp i EU-parlamentet

    Göran Hägglund (KD) skriver i Svenska Dagbladet 25/10 att EU har blivit ett hot mot sig självt. Men han menar säkert då också att EU:s kristdemokrater har blivit ett hot mot sig själva. För just det Hägglund kritiserar med EU står hans EU-parti kristdemokratiska EPP för.

    Bland annat vill Hägglund citat ”rida spärr mot dem som vill ge EU rätt att ta ut skatt av medborgarna”. Just detta driver EPP och ett litet parti som KD har föga påverkan på den frågan inom EPP.

    Får  KD in ett mandat i EU-parlamentet räknas det in i EPP-gruppens mängd. Sedan kan Hägglund säga vad han vill, men KD utgör då en del av EPP:s fundament. EPP är den största gruppen i EU-parlamentet och kan lätt kapa åt sig kommissionärsordförandeposten, EU-presidentposten i ministerrådet och den symboliskt viktiga talmansposten i EU-parlamentet under halva mandatpeioden. Från dessa plattformar kommer EPP fortsätta driva den EU-federalistiska politik som Hägglund, i alla fall i nuläget före EU-valet, säger sig vara motståndare av. Han gör också en 180-graders helomvändning gentemot den politik som Alf Svensson har röstat för i EU-parlamentet under denna mandatperiod. Dagens makthavare i EPP, Merkel, Barroso och Van Rompuy, struntar fullständigt i Hägglund och KD.

    Brittiska konservativa partiet, ett stort parti från ett stort medlemsland, satt i EPP-gruppen 1994-2009. Men de insåg att de bara var gisslan och när de väl var nedröstade i EPP-gruppen var de bortspelade i EU-parlamentet. Om Göran Hägglund menar något med sitt utspel bör KD gå över till den konservativa ECR-gruppen. Det vågar han säkerligen inte och därmed är hans utspel meningslöst.

    Hägglund kritiserar också så här i efterhand, om än i dunkla ordalag, hur EU-konstitutionen, sedermera Lissabopnfördraget, kördes igenom mot klara negativa folkomröstningsresultat. Men det har ju EU en lång historia av. Det gjorde man också när det gällde Maastrichtfördraget 1992-1993 (Danmark) och Nicefördraget 2001-2002 (Irland), samt i övrigt har man gjort allt för att förhindra anordnandet  av folkomröstningar. Just denna politik att undvika folkens opinioner är EU:s kristdemokraters ledande politiska linje, och den har KD stött lojalt i alla år.

    EU:s kristdemokrater i Frankrike och Tyskland har också varit ansvariga för att man har struntat i EU:s konvergenskrav när man suttit i regeringar i dessa länder och därmed orsakat ”låt gå”-mentaliteten som varit en av orsakerna till eurokrisen.

    Som alltid med EU-kramare landar de i att EU behövs för freden, trots att EU-institutionerna i sin verksamhet sannerligen inte imponerar i verkligheten. Så gör även Hägglund. Han skriver om tyranni i Vitryssland och om nyfascistiska partier som vägrar morgonluft. Men Lukasjenko har suttit som president med allt mer diktatoriska fasoner i Vitryssland sedan 1994 och EU har inte kunnat göra ett dyft åt det. Att nyfascistiska partier vädrar morgonluft beror på att just EU:s kristdemokrater, socialdemokrater och liberaler bara ser en väg framåt med ökad EU-makt och införandet av EU-skatt samt att utveckla euron med en gemensam EU-finanspolitik. Dessa politiska partier har fastnat i en dogm som de inte kan och inte vill ta sig ur trots att ingen ekonomisk förbättring skymtas än.

    Jag vill gärna tro att Hägglund ärligt byter fot, men jag har ytterst svårt att tro på den ärligheten. Det är ingen slump att en ny bekännelse produceras precis före ett EU-val där de riskerar att åka ur. Upp till bevis KD byt från EPP till ECR om ni menar allvar. I dare you.

    Jan Å Johansson