• EU-parlamentet vill lägga sig i bostadspolitiken

    Tisdagen den 11 juni 2013 röstade EU-parlamentet om ett betänkande om subventionerade boende i EU (Dellibetänkandet A7-0155/2013). Det var bara en resolution och inget lagstiftningsärende.
    Men EU-parlamentet hade dock många och långtgående synpunkter på det mesta i ämnet. Totalt var det 26 omröstningar med namnupprop om betänkandet vilket är ovanligt mycket.
    Sociallägenheter och allmännytta är mycket olika organiserat i de olika medlemsländerna. Finansieringen av byggandet av bostäder och särskilt bostäder som inrättas med ett socialpolitiskt perspektiv finns det också mycket olikartade traditioner i de olika länderna.
    Ett långtgående krav är också att EU-parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förhindra att redan vräkta hushåll måste fortsätta att betala sina inteckningslån. Den ekonomiska situationen ser mycket olika ut inom EU, inte minst till följd av att eurokrisen har slagit på olika sätt. Det är en komplicerad fråga i en del länder vad som skall hända med de bostadslån folk har att betala när de tvingats sälja en bostad med förlust. Trots allt har också alla ett eget ansvar att inte bjuda för högt och knäcka sin personliga budget i samband med bostadsköp. I Sverige har vi dock sedan 1945 varit bortskämda med ständiga prishöjningar på bostäder, så med undantag för krisen omkring 1991 och i vissa delar av landet med avfolkningsproblem, har de flesta lyckats väl med sina bostadsaffärer. I en del andra länder är det mer komplicerat. Dock, att EU-parlamentet skall gå in och uttala sig i denna fråga måste ifrågasättas. Det är upp till de ansvariga politiskt förtroendevalda i varje land för sig att se på dessa problem och finna lösningar.
    Det fanns ledamöter i EU-parlamentet som kritiserade resolutionen för att den gick för långt och bröt mot subsidiaritetsprincipen. Genom olika kompromisser och ändringsförslag växte sig resolutionen mer omfattande under ärendets gång i EU-parlamentet.
    Det enda inlägget från svenska ledamöter på sessionen var en skriftlig röstförklaring från två folkpartister:
    Olle Schmidt och Cecilia Wikström (ALDE/FP): ”I omröstningen om betänkande om subventionerat boende i EU röstade vi för eftersom vi anser att som det står i betänkandet att “ha någonstans att bo är en grundläggande rättighet”. I betänkandet har Lissabonfördraget (EU-fördraget) beaktats, särskilt artikel 3.3. Det byggs för få bostäder. I dag sker den stora folkökningen i städer och andra tätorter. Att subventionera byggande av bostäder är inte önskvärt, men är nödvändigt för att det ska finnas bostäder till en rimlig kostnad.
    Det är medlemsstaterna som i linje med subsidiaritetsprincipen, som ska bestämma om formerna för subventionerat boende. Det är viktigt att slå fast att bostadspolitik inte är EU-fråga, utan en fråga för medlemsstaterna att själva besluta om.
    Att subventionera boende är ett medel för att öka byggandet, men det är också viktigt att öka konkurrensen och kommunernas rätt att ställa lokala byggkrav begränsas. Byggnormerna bör ses över för att ge möjlighet till mindre bostäder med något enklare standard. Lösningar som sänker kostnaden för att bygga tillgängligt bör eftersträvas. För att förkorta planeringstiderna för byggprojekt ska överklagandeprocessen förenklas.”
    Det är intressant att Folkpartiet anser att subsidiaritetsprincipen inte gäller här och att bostadspolitik tillhör en av EU:s grundfrågor.
    Intressanta omröstningar
    Punkt 12 i förslaget tog upp frågan om fortsatta lånebetalningar trots att man vräkts från sin lägenhet på grund av obetalda lån. Den punkt löd som följer:
    ”12. Europaparlamentet välkomnar förslaget i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/0062 av den 31 mars 2011 om att kontrollera låneavtal för bostadsfastigheter och på så sätt begränsa hushållens överskuldsättning. Europaparlamentet vill att en sådan god praxis ska införas i de europeiska bostadslånebestämmelserna som är mer gynnsam för konsumenterna. Parlamentet vill också att det ska finnas en möjlighet för konkursmässiga gäldenärer och hushåll att omförhandla sin skuld eller lämna bostaden som betalning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förhindra att redan vräkta hushåll måste fortsätta att betala sina inteckningslån. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta för en lösning på de sociala problemen kring vräkningar och återtagna bostäder för dem som är mest drabbade av den ekonomiska krisen och arbetslöshet. Parlamentet påminner dessutom om att detta har uppstått mot bakgrund av de stora offentliga stöden för att sanera unionens finanssystem. Medlemsstaterna uppmanas att sträva efter att erbjuda alternativa lösningar till vräkningar.”
    Punkt 12 antogs med 318 ja-röster mot 269 nej-röster och 52 som avstod.
    Liberala ALDE, socialistiska S&D och Gröna/Regionalisterna röstade ja. Konservativa ECR och kristdemokratiska EPP röstade nej. Vänsterinriktade GUE/NGL och 22 ledamöter från EPP avstod.
    De svenska ledamöterna röstade som följer på punkt 12:
    Ja: Johansson ©, Paulsen (FP), Schmidt (FP), Wikström (FP), Andersdotter (PP), Engström (PP), Färm (S), Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S).
    Nej: Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Ibrisagic (M), Svensson (KD).
    Avstod: Lövin (MP), Schlyter (MP), Gustafsson (V).
    Närvarande men ej röstat: Ulvskog (S). Frånvarande: Westlund (S).
    Resolutionen i dess helhet antogs med 353 ja-röster mot 151 nej-röster och 189 som avstod.
    Socialistiska S&D, vänsterinriktade GUE/NGL och Gröna/Regionalister röstade ja. Konservativa ECR röstade nej. Liberala ALDE och kristdemokratiska EPP var splittrade.
    De svenska ledamöterna röstade som följer på punkt 12:
    Ja: Schmidt (FP), Wikström (FP), Andersdotter (PP), Engström (PP), Lövin (MP), Schlyter (MP), Färm (S), Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S).
    Nej: Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Ibrisagic (M), Svensson (KD).

    Avstod: Johansson ©, Paulsen (FP), Gustafsson (V).
    Frånvarande: Westlund (S).
    Sammantaget intog alltså ledamöter M och KD en bra inställning som röstade nej. Vänsterpartiet avstod två gånger och MP-ledamöterna en gång. Som påstådda EU-kritiker borde de också ha varit rakare och röstat nej.
    Jan Å Johansson